viveca sten blogg

Höstlöven utanför köksfönstret på Sandhamn är gula och på marken ligger mängder av fallna blad. Hela matbordet är belamrat av mitt manuskript, pappren är utspridda överallt.

Igår var jag riktigt produktiv - jag hann med att redigera hela 22 sidor, det känns bra. Dessutom hade jag ett långt telefonsamtal med Nackapolisen för att var säker på att jag beskrev ett visst moment i en utredning på rätt sätt och ett ännu längre med min redaktör för att diskutera om ett visst hembesök som jag låter Thomas göra upplevs som trovärdigt. Sedan var jag inne på webben och kollade några faktagrejer också.

En produktiv dag!

På kvällen gick vi till Värdshuset och åt middag, pojkarna och jag (är ute med två egna och ett lånebarn, Camilla firar Halloween i stan...det är lögn att få med en sjuttonåring till landet över Halloween, och maken kommer från Köpenhamn ikväll). Det var så mysigt att kliva in i den varma och ombonade puben där tända ljuslyktor stod på de mörkbetsade borden och vi kände igen de flesta som satt där. Pojkarna tog piratbiff (!)  och coca-colaoch jag slog mig lös på en stor löjromstoast och ett av mina vita favoritviner Errazuritz från Chile. Pröva -det är jättegott.

PS

Musarmen har kryat på sig. Jag vet inte om det var gelen, elekrobehandlingen, eller det faktum att jag faktiskt var fullt beredd att offra en get i månens sken, men nu går det att skriva hjälpligt igen!

vi tog sista båten till sandhamn, den gick klockan 18:20. Vägen till stavsnäs var kolsvart, så olik sommarens grönskande och slingrande väg till skärgården. Nu ska vi vara här i 4 dagar.

När vi kom fram lyste halvmånen med så starkt sken att vi hittade genom gränderna. Himlen var fylld av små stjärnor. När vi gick in i huset hade omtänksamme Åke, öns snickare satt på värmen. Trots mörkret och kylan hade rosorna ännu inte vissnat.

Det är fantastiskt här ute, precis som vanligt.

P.S: har fortfarande ont i armen, den fantastiska briljanta extraordinära speciellt superbra Alexander skriver åt mig (särskilt det sista)

Kort inlägg idag - högerarmen värker av alltför intensivt arbete vid pc:n med nya manuskriptet som ska vara klart och redigerat till mitten på november.

Jag smörjer in med allting som finns: Ipren kräm, Zon gel och Aloe liniment.  Sovrummet luktar som ett apotek! Dessutom elektrobehandling med TNS-apparat. Böner till högre makt används också. Suck.

Extremt dålig timing. Alla tips emottages tacksamt!

Idag skka jag gå på Stadsteatern och titta på Katarina Ewerlöf mästerliga enmans (varför heter det inte enkvinno-föreställning??? ) föreställning av En dag ska jag berätta om min mamma. Det är en monolog baserad på Karin Thunbergs kritikerrosade bok med samma namn, som handlar om skam och oförlösta drömmar under hennes egen barndom.

http://www.expressen.se/kultur/1.1670257/en-dag-ska-jag-beratta-om-min-mamma-stockholms-stadsteater

Katarina har läst in mina två första böcker som ljudböcker, och förra året fick hon pris som årets Taltrast, ett pris som förlagen i ljudboksbranschen delar ut varje år till en uppläsare. Hon arbetar på Stadsteatern och är en av landets mest populära uppläsare av ljudböcker.

Jag har t o m hört folk som frågar efter "nästa ljudbok med Katarina Ewerlöf", oavsett författare! Det kan man kalla ett starkt varumärke.

Hon är mycket, mycket duktig och det ska bli riktigt roligt att se henne idag.   

De här böckerna läste jag eller lyssnade på (det var rätt mycket bussresa - perfekt med en ljudbok på lilla IPod-manicken) när vi reste runt i Jordanien:

The Reader (Högläsaren) av Bernhard Schlink: en fantastisk bok, filmad med Kate Winslet i huvudrollen. Ren och skär läsnjutning.

Den sjunde dagen, Stefan Einhorns bok som kom 2003. En bok där sju samtal förs mellan en döende far och en son vilka handlar om etik, kärlek, tro och religioners betydelse. En bok att läsa och begrunda.

När barnet lagt sig, av Michael Nyqvist som är en av Sveriges mest framgångsrika skådespelare. En sorgsen berättelse där han berättar hur han adopteras bort vid spädålder och hur han söker efter sina biologiska föräldrar och en egen identitet.

Married to a bedouin (gift med en beduin), av Marguerite van Geldermalsen, en sann berättelse om en sjuksköterska från Nya Zeeland, som gifte sig med en souvenirsäljande beduin från klippstaden Petra och slog sig ner i en grotta. 

Sedan hann jag bara med hälften av P D James nya bok, Patienten, men den verkar ytterst välskriven och spännande!

Hemma igen från en vecka i Jordanien och huvudet är fyllt av intryck. 

Petra var huvudpunkten. Klippstaden som redan 300 år före Kristus hyste 20 000 invånare och hade avancerade vattensystem med vattenledningar som löpte flera mil för att invånarna skulle få vatten. Petra var huvudstad i Nabateernas kungarike som var nästan lika stort som romarriket. Den övergavs på 400-talet efter jordbävningar som varade i åtta dagar och sju nätter.

Vi var där en hel dag, det tog en timme genom en djup ravin för att ens komma dit, och vi var alldeles tagna när vi lämnade staden (om man vill läsa om beduinlivet i Petra i modern tid finns det en bok som heter "Gift med en beduin" av Marguerite van Geldermalsen som kan rekommenderas).

Vi avslutade med en jeeptur i Wadi Rum-öknen. Ett av världens vackraste ökenlandskap. Vi satt på utomhusflak och föraren var högst sexton år. När han drog på gasen och tog de snäva kurvorna vågade jag knappt titta (för att inte tala om när han stannade bilen och plötsligt gick loss på högerhjulen med en skiftnyckel!). 

Sedan fick vi lunch i beduintält mitt ute i öknen. Vi åt hummus, grillat kött och pitabröd och aldrig har en kall öl smakat så gott.

Det var mäktigt att besöka de bibliska platserna och känslan stannar kvar. Jag var både berörd och lycklig, och lite sorgsen, när vi reste därifrån.

Ravinen in till Petra:

Mitt första och sista försök att rida på en åsna:

I EN GROTTA:

  WADI RUM ÖKNEN:

 Efter tio minuter i öknen förstod jag varför det var ett smart drag att täcka sitt hår!

Sitter i Amman pa ett Internet cafe och skriver. Vilken annorlunda miljoe.  Oeverallt kvinnor i vita huvudschalar, oegat moeter boeljande kullar och sandfaergade hus. Massor med bilar, ingen signalerar men alla tutar.

Vi boerjade resan igaar med att bada i Doeda Havet. Det var en annorlunda upplevelse, vi flot i nasten en timme och guppade som korkar i det salta, naestan oljiga vattnet. Sedan gjorde vi ett besoek paa platsen daer det saegs att Johannes Doeparen doepte Jesus - det var maektigt. En smal flodremsa skilde Jordanien fraan Israel, saa naera, och aendaa saa olika och saa skilda uppfattningar... Sedan fick bussen stanna foer att slaeppa oever en flock kameler som skulle gaa oever vaegen.

Imorgon ska vi bege oss till Petra, den rosa klippstaden som gloemdes bort i sekler och sedan aaterfanns paa artonhundratalet. Det aer resans hoejdpunkt och det ska bli fantastiskt.

PS

Skriver paa ett tangentbord som saknar aa, ae och oe (vilket foermodligen framgaar). Paa mornarna gaar jag upp tidigt och jobbar med nya manuskriptet, daa aer det alldeles tyst i omgivningen. Jag foerundras oever hur starkt kaenslan av att vara paa historisk mark aer. Det aer ett privilegium att faa besoeka alla dessa platser som paa maanga saett aer vaar egen civilisations vagga.

Jag som flyter i Doeda Havet (det går inte att simma alls, man guppar som en kork!)

Det är frågan! För klockan åtta idag lyfter vi från Arlanda och så bär det iväg till Jordanien.

Om det går att blogga den närmaste veckan får vi väl se. Hittar jag en dator lämnar jag gärna rapporter om klippstaden Petra, ökenlandskap och Döda havet. I annat fall får vi höras om en dryg vecka.

Jag har packat knälånga kjolar och axeltäckande toppar, så jag ska inte väcka anstöt och bli kvarhållen i alla fall. Maken har hotat med att det kan bli byteshandel om priset är tillräckligt bra - det kan vara intressant att få veta hur många kameler man är värd....

Imorgon måndag är sista dagen innan vi reser till Jordanien!

Maken fick en resa till den rosa klippstaden Petra i 50-årspresent. På tisdag morgon bär det av med direktflyg till Aqaba. Sedan ska vi besöka både Döda Havet och Wadi Rum-öknen men framförallt tillbringa en stor del av tiden i Petra.

Det har varit hans drömresa i decennier, nu blir det äntligen av. Jag tycker också att det ska bli fantastiskt. Visserligen har jag lite ångest för att vara ifrån barnen en hel vecka, men farmor och farfar ska bo här och jag vet att de är väl omhändertagna. Vi har packat mängder med böcker, kamera och DVD. Vilken lyx att både få åka till ett exotiskt resmål och dessutom få vara med sin man på tu man hand i en hel vecka!

För säkerhets skull har  jag packat delar av manuskriptet också... Jag har en deadline i november som hänger över mig. Men jag tänkte utnyttja alla timmar på flyg och bussar  som också ingår i resan. Jag är ju tjej, man har väl simultankapacitet... Förena nytta med nöje så att säga, eller...

En kommentar häromdagen efter att jag klagat på alla synpunkter från min redaktör fick mig att fundera. Personen gjorde gällande att den som har en duktig redaktör är en dålig författare. Har man inte skrivit allting själv så är man inte någon riktig författare. Eftersom jag har en så skicklig redaktör som påpekar alla fel och missar så har jag inte skrivit mina böcker själv.

Jag började undra över hur långt man kan ta ett sådant resonemang. Om man är fotograf och tar bilder av modeller - är man en dålig fotograf om någon sminkar och stylar modellerna innan de plåtas? Om någon retuscherar tjejerna - minskar det fotografens insats? Om en regissör använder en klippare vid efterredigeringen istället för att klippa filmen själv - är han ingen riktig regissör då?

Ordet är fritt!

PS

På dörren till min äldste sons rum - han är tretton, nästan fjorton, sitter en lapp upptejpad. Där står det:             VAR SNÄLL OCH VÄCK MIG INTE p.g.a. GRAV TRÖTTHET /Alexander.

Just nu förstår jag precis hur han känner sig. Grav trötthet var ordet. Som tur är ska jag snart vara ledig i en vecka. Jag längtar!

Idag ska jag hälsa på Stocksunds Bibliotek och tala om mitt författarskap.

Det ska bli roligt - detär alltid kul att göra biblioteksbesök. Jag älskar stämningen i bibliotek, alla böcker som står i hyllorna och ser välkomnande ut.

Föredraget äger rum mellan kl 12-13.

Välkommen om du har tid!

Är i Köpenhamn i två dagar och börjar bli riktigt stolt över min förståelse av danska. Visserligen hade jag tränat en del under 12 år i SAS-koncernen, men ändå! Det går bättre och bättre att tala med mina nya danska kollegor i den nya nordiska Posten.

Några insikter som är bra att ha när man pratar danska och ska lära sig en ny organisation:

- roligt betyder lugnt, vill man säga att något är kul bör man använda ordet "morsomt".

- prestigelös betyder "framgångslös" - att alltså säga som chef att man är prestigelös är inte så lyckat i danska öron.

-  "icke ha anledning" betyder inte att man saknar lust att göra något, det betyder att man inte har möjlighet

- i Danmark säger man ibland att svenskarna är mer tyska än tyskarna själva (!). Där fick vi som kan häva ur oss att danskar är Nordens krämare.

- "tack det samma" heter Lige måde, eller Selv tak. Det är väldigt användbart!

Snart kommer I den innersta kretsen,ut i Danmark. Titeln är "Inderst Inne". En journalist från Ekstrabladet gjorde en intervju och här är ett utdrag:

Hvad læser du i øjeblikket?

 I de lugnaste vatten

(da.

er chefjurist i Posten Norden og bor uden for

Stockholm med sin mand og deres tre børn.

Siden hun var barn, har Viveca selv tilbragt

sommerferierne på Sandhamn, hvor hendes

familie har haft hus gennem flere generationer,

og skildringerne i bogen viser med al tydelighed,

at hun har et godt kendskab til miljøet og

atmosfæren på skærgårdsøen. Viveca Sten

debuterede i 2008 med

Nya manuskriptet kom tillbaka från min redaktör Matilda.

Trots att min förläggare har läst det...trots att jag har arbetat in alla hennes kommentarer...trots att jag har kollat en del strösynpunkter under resans gång...

TIO A4-SIDOR med kommentarer om bristande tidsangivelser, konstiga datum, inkonsekventa beskrivningar!

Dessutom ett helt manus - 450 sidor - fullklottrade med blyertsanteckningar!

Om det inte vore för att jag visste att Matilda är världens bästa redaktör, och världens duktigaste på att hitta inkonsekvenser, och dessutom suverän på att få till språket, så skulle jag kunna tänka mig att kasta mig på golvet och - gallskrika.

Det vore bra om hon kunde få tillbaka det den 9 november. Nionde november!!!! Det är bara fyra veckor till dess. FYRA VECKOR!

Aaaagh!

Blev intervjuad häromdagen av en dansk journalist inför utgivningen i Danmark den 22 oktober av I den innersta kretsen. Igår kväll fick jag över texten för genomläsning  och det var inte nådigt.

Temat  var hur en författare förhåller sig till sina huvudpersoner. Jag försökte förklara att Nora kanske var lite för snäll mot sin man för min smak. Hon tar allt ansvar för hemmet och barnen och låter Henrik slippa undan väödigt ofta. Så kan inte jag göra, sa jag, eftersom både min man och jag har krävande jobb. Vi får dela på lasset helt enkelt.

Rubriken på artikeln löd: Min man har det inte lätt!

Sedan fortsatte det i samma anda, där Nora är förlåtande och tillgiven är det andra bullar hemma hos Viveca Sten. Hennes man får ta tag i tvätt och barnpassning, ingen eftergivenhet här inte.

Puh. Jag såg framför mig hur hela Danmark - inklusive mina nya juristkollegor i Post Danmark - skulle tro att jag var värsta draken i hemmet.

Som tur var befann jag mig på konferens med några danska kollegor. Jag halade snabbt in vår logistikchef, han är dansk men har bott tio år i Sverige. Tillsammans gick vi igenom texten och mjukade upp innehållet.

Nu är det bättre, och förhoppningsvis ska inte mina danska läsare uppfatta mig som en riktig ragata