viveca sten blogg

Idag ska vi gå på My fair Lady tillsammans med bästa vänner från Falun och Lidingö, Per & Helena och Tina & Olov. En gemensam födelsedagspresent till en av personerna - Per - som fyllde 50 i augusti.

Per och jag träffades första dagen på juristlinjen, i augusti 1981, eftersom vi var i samma Jiken-grupp (Juridisk Introduktionskurs). Ett år senare läste vi fortfarande tillsammans inför tentorna tillsammans med Tina som också var kursare med oss. Min käre man Lennart anslöt det året när vi läste Civilrätt B, hösten 1982. Sedan fortsatte det med engagemang i Juridiska Föreningen. 1982 satt jag i  styrelsen som redaktör för tidningen, 1983 valdes Per till ordförande och Tina till sekreterare, och 1984 efterträddes han av Lennart. 1995 föddes vår son Alexander och Per, som träffat sin egen sköna Helena, blev gudföräldrar.  Tina träffade Olov (också jurist) och dessutom i bokbranschen (!). Våra barn är jämnåriga och mycket goda vänner

Nu har vi känt varandra i snart trettio år och pratat, skratttat, diskuterat, grälat och arrangerat eller gått på massor av roliga fester tillsammans. Medan vi successivt har övergått från att beklaga oss över tentaresultat och ont om pengar till nattvak och kolikbarn, trotsåldrar och numer oro för tonårsbarn som är ute för sent eller utomlands, har vänskapen bestått. trots att vi är bosatta på olika orter och trots att alla har krävande arbeten.

Räkna inte åren som gått, räkna vännerna som har bestått, skrev en österländsk filosof någon gång.  Jag känner mig lyckligt lottad som har så goda vänner.