viveca sten blogg

Idag hälsade jag på min mormor, 97 år gammal, men fortfarande hemmaboende.

Fram tills hon var 96 var hon i strålande form, aktiv, pigg, reste över hela Europa och klarade sig själv. Hon firade 95-årsdagen med ett hejdundrande kalas och släktingar kom resande från när och fjärran.

Men hösten 2007 föll hon illa i hemmet och bröt lårbenshalsen. Det var jag som hittade henne efter två dagar och efter det är ingenting sig likt.

Hon låg på sjukhus länge, magrade av, tappade livslusten. Nu är det hemtjänst fem gånger om dagen, hon har ingen aptit, ständigt ont i höften, närminnet sviktar. När hon inte längre går ut blir det ingen mental näring, hon tacklar av andligen och fysiskt.

Min mormor, som alltid var så glad och stark när jag växte upp. Min mormor som alltid fanns där för mig.

Jag brukade hälsa på henne på landet och bo där så ofta jag kunde om somrarna. Vi plockade blåbär och svamp tillsammans, tranbär om hösten när frosten nupit till. Min mormor talade sju språk och kunde konversera vem som helst, var som helst. Hon var alltid snygg i håret och en gång i veckan tog hon manikyr. Ibland tog hon med mig på sina resor och då skämde hon bort mig hela tiden.

Nu är hon späd som en fågel, och jag saknar den hon var... så mycket.

Fick försäljningssiffrorna för nya pocketen som kom den 19 januari igår.

40 000 ex har sålts och den ligger etta på Månpockets försäljningslista.

Tjoho!!!

Firade igår kväll med ett glas rosévin från nya favoritmärket Boschendal (rosé i januari när det är minus elva grader och masssor med snö ute...? Absolut, jag är mycket förtjust i rosévin och dessutom får man inte huvudvärk!)

Det känns lite häftigt faktiskt.

40 000 ex på ett bräde. Och på måndag börjar dessutom tävlingen om bästa omslag i Metro. Det blir spännande.

Är lite trött på att vara tonårsmamma just nu.

I lördags ringer fjortonårige sonen. - Jag kom på en sak. Min mobil är stulen...den låg i fickan på jackan som hängde i omklädningsrummet till Friskis & Svettis och den blev stulen för två dagar sedan...i torsdags!

I torsdags?!?

Insikten om att han är det enda av barnen som har ett abonnemang istället för ett kontantkort och att mobilen inte var låst vilket innebär att någon har haft 48 timmar på sig att ringa för hundratusentals kronor får mig knäsvag. Innan jag fått tag på telefonbolaget och spärrat kortet samt försäkrat mig om att ingen har ringt är jag alldeles svettig. 

Sedan glömmer elvaåringen i rask takt två basketbollar på träningen samt meddelar att hans jacka med mobilen i fickan är stulen från omklädningsrummet vid baskethallen. Jackan hittar vi dock dagen efter - den var inte stulen, bara kvarglömd.

När jag kommer hem idag och går in i tv-rummet får jag ett spel. I rummet hittar jag: 3 muggar med intorkad varm choklad i botten, 1 stor te-kopp, popcorn på hela golvet, 10 st tomma DVD-´fodral med skivorna utspridda huller om buller, ett otal serietidningar spridda överallt, alla soffkudddar på golvet och en halvfull tub handkräm samt en toapappersrulle på soffbordet.

Sonen skyller på lillebror, storasyster skyller på mellanbarnet, mellanbarnet hävdar att han städade allting kvällen innan, jag får ett smärre utbrott till och hotar med allt från popcornförbud till indragna veckopengar om detta upprepas.

- Vad kul du är när du kommer hem, säger dottern syrligt.

Suck.

Tillbringade lunchtimmen med att bli fotograferad för Bonniers Bokklubbs medlemstidning - Bokspegeln.

Den kommer ut tio gånger om året och i varje nummer har den en utvald huvudbok som skickas ut till medlemmarna. 

Och gissa vems bok som är utvald mycket snart ......

Jag träfffade också Katarina Wennstam vars nya bok Alfahannen fått mycket uppmärksamhet. Den handlar om  mäns våld mot kvinnor och utspelas i den svenska filmbranschen med åklagaren Madeleine Edwards som huvudperson än en gång.

Katarina har på ett beundransvärt sätt satt fokus på övergrepp och det våld som många kvinnor utsätts för.

I helgen följde jag med maken på konferens utomlands. Massor med gubbar (mycket få kvinnor!) samlades för att tänka kloka tankar om utvecklingen på fastighetsmarknaden.

Mig gick det ingen nöd på, medan han satt inlåst i ett varmt konferensrum fick jag åka skidor och bada i hotellpoolen. Mycket trevligt på alla sätt och vis.

Ena kvällen stod jag och pratade med en grupp fruar över en drink. Det var bara jag som hade ett eget jobb, ingen annan. Det var knappt jag tordes knysta om att jag var författare, än mindre yrkesverksam jurist. Dock slank det ur mig att det faktiskt var så illa när vi stod där och pratade.

Damerna gjorde stora ögon. Men du arbetar väl inte heltid i alla fall? Jo, det var jag tvungen att tillstå.

Då säger en av kvinnorna - vacker, med blonda slingor, knappt 40, samma kvinna som just sagt att hon verkligen försöker följa med på makens affärsresor så att han inte ska känna sig ensam, och samtidigt berättat om hur väl omhändertagna barnen på 3 och 5 år är när hon är borta, både hennes egen gamla nanny från uppväxten och en tysk aupair och dessutom deras filippinska hushållerska passar barnen, och hennes föräldrar är förresten också där - denna kvinna ser på mig med stora ögon när jag säger att jag jobbar på dagarna och utbrister:

- Oh, I could never do that, I could  never leave my children!

Ridå! 

Går så smått och funderar på nya böcker....

Jag brukar alltid skriva ett synopsis innan jag börjar. Det är en slags kortversion av en bok - omkring 15-20 sidor där jag skriver ner hela handlingen från början till slut. Jag delar upp handlingen i olika dagar så att jag vet vad som ska hända varje dygn. Sedan går jag metodiskt igenom handlingen dag för dag och tar med alla turer och villospår.

Dessutom skriver jag ett persongalleri där alla karaktärer beskrivs i detalj. I persongalleriet lägger jag också in beskrivningar på huvudpersonerna och andra karaktärer osm förekommer i mer än en bok.

Om jag till exempel i bok två i serien har beskrivit Margit, Thomas poliskollega som "mörkhårig, med ilsket röda slingor i det korta håret", så skriver jag in detta i persongalleriet för den tredje boken så att jag ska komma ihåg det och inte plötsligt utrusta Margit med halvlångt blont hår. (man skulle ju önska att minnet räckte för att komma ihåg sådana saker utantill, men så bra är det tyvärr inte...)

Jag brukar också skriva första och sista kapitlet direkt. På så sätt vet jag hur det ska börja och hur det ska sluta. Då har jag ramarna klara och sedan är det bara att skriva på.

Och nu går jag och grunnar...

Som författare får man ett antal gratisexemplar av sina egna böcker.

Normalt är det 25 ex av den inbundna upplagan och 30 stycken av en pocketutgåva. Utländska översättningar brukar röra sig mellan 5 och 10. Om det sedan blir omtryck så dimper det ner 15-20 stycken för varje gång man trycker fler.

Första gången det kom hem en kartong var det en fantastiskt upplevelse. En hel hög med blanka böcker som bara var mina. Nu börjar det bli fullt i hyllorna...

Häromdagen damp det ner ett gäng av den tyska översättningen. En dag senare kom det hem en kartong med trettio pocketböcker av I den innersta kretsen. Sedan hittade jag ett paket med fem stycken danska utgåvor. I hyllorna trängs redan inbundna och pocket om vart annat av de svenska böckerna.

Det börjar bli dags att investera i nya bokhtllor...

För nu är min sedan i måndags kraschade hårdddisk återuppstånden!

Tack och lov för unga whiz-kids med den senaste IT-tekniken. 

Efter en vecka med lätt hysteriska övertoner har underbare T lyckats överföra allting på den gamla hårdddisken till en ny som är instoppad i den gamla burken. Allting finns magiskt igen: bilderna, dokumenten, mailen och framförallt - alla mina mödosamt nedladdade låtar via I-tunes (lagligt nedladdade och betalda dessutom!) så att min förlängda  kroppsdel I-poden inte är tom.

Halleluja!

Och jag ska ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG mer låta bli att ha en säker back-up. Det svär jag på.

Det här var inte min vecka!

Det började som sagt med att hårddisken kraschade i hemdatorn i måndags. I tisdags brakade en klädgarderob ihop - alla hyllorna rasade samman och det blev en enda röra längst ner på golvet som måste sorteras och tas hand om.

I onsdags skulle jag skicka över de sista 20 korrektursidorna till mitt förlag - Forum. Jag stoppade ner dem i ett grönt madraserat kuvert och postade alltsammans. På fredagen ringde min redaktör: var är brevet?

Efter viss förvirring visar det sig att jag har lyckats skriva fel postbox och fel postnummer. Brevet har gått iväg till fel adressat helt enkelt och den enda välsignade gång har jag INTE skrivit någon avsändaradress.

Jag kommer på mig själv med att tänka att jag måste ringa Posten, tills jag inser att jag redan är på Posten Dock har jag skrivit på "Forum" på kuvertet! Det kanske finns hopp!

Efter ett antal telefonsamtal  visar det sig att kuvertet befinner sig på Tidskriften Forum, istället för Bokförlaget Forum, dit innehavaren av postboxen har vidarebefordrat den (vilket ju trots allt var bra med tanke på att kuvetet annars hade försvunnit fullständigt).

På fredagen skulle vi gå på föreställningen av Måsen på Stockholms stadsteater. Då visar det sig att min käre makes flyg från Amsterdam kommer in först efter att föreställningen har börjat. När jag ringer stadsteatern för att byta biljetterna har tiden precis gått ut för att få göra det. Det slutar med att jag skänker biljetterna till en i och för sig mycket tacksam kollega och åker hem och äter pizza med barnen.

Vilken vecka.

Klev igår upp kl 6 för att flyga till Köpenhamn, med grusiga ögon och lemmar som värkte av sömnbrist. Jag hade nämligen fått tassa med på en middag med maken som visade sig äga rum på Mattias Dahlgrens restaurant i grand Hotell, den där som har fått en stjärna i Guide Michelin, vink, vink.

Fem rätters middag, små mellanrätter, bl a två pyttesmå sorbetkulor på havtorn och krossade örter, kaffe med allehanda minimala bakverk som ställdes fram.  Jag kom i säng halv ett men det var det värt. Nästan....för  det var inte så kul att klä på sig och sätta sig in en iskall bil bara några timmar senare.

Men så kom jag till Arlanda - och gissa vad som stod längst fram på ett runt bord i Pocket shop på terminal 5?

 Just det, alldeles nya pocketboken! Stora högar med I den innersta kretsen!

Det var ett bra sätt att vakna till liv på!

Och nu finns nya pocketen ute i en bokhandel nära dig!

http://www.bokus.com/b/9789170017421.html?pt=campaign_45750&placement

Idag kom I den innersta kretsen i pocketformat till bokhandeln. Riktigt tjusig, om jag får säga det själv. Dessutom får man de första kapitlen i tredje boken med på köpet, så för den som vill ha ett smakprov är det bara att glutta.

Under tiden saknar jag min hemdator, men  så snart snälla IT-killen Tobias är frisk har han lovat att komma hem till oss i ilfart och ta sig an eländet.

Suck, suck, suck.

De senaste dagarna har min hemdator låtit konstig. Det har liksom brummat om hårddisken, ett brummande som så småningom övergått i ett skärande ljud, ett ganska högljutt sådant dessutom.

Först ignorerade jag det, sedan stängde jag av och på ett par gra gånger. Till sist slog jag till hårddisken och då blev det bättre ett tag.

Vad jag däremot inte gjorde var att omedelbart kopiera över alla viktiga dokument och bilder på några USB-minnen!

Hur dum får man vara ???

Man skulle kunna tro att en i varje fall medelmåttigt begåvad kvinna som är både jurist, ekonom och författare, dessutom i stort behov av sin dator, skulle kunna tänka längre än näsan räcker när något sådant händer. Men inte då. Inte förrän maken ringde från London (eller om det var Paris eller Prag, han är borta tre veckor på raken just nu med några få undantag) och jag beklagade mig över det störande ljudet begrep jag att jag riskerade en hårddiskkrasch. Två minuter efter att jag lagt på luren blippade det till och så stängde allting av sig.

 Suck, suck, suck.

Nu väntar jag på att en IT-kille ska komma hit och titta på eländet och se vad som kan göras. Nästan alla dokument finns på annat håll, bilderna tror jag att de flesta går att kopiera över från kameran, men om alla mina mail och mailadresser går förlorade, då blir livet inte kul.

Och vad händer med I-tunes biblioteket undrar jag. Kan man synka från ipoden tillbaka till en ny dator eller...?

Få man lägga sig ner på golvet och gallskrika en stund?

Vilka är de bästa tangentfunktionerna för en författare?

På första plats kommer ohotat "Delete". Så mycket dåligt som man skriver ibland. Det är tur att det går att deleta alltsammans!

På andra plats: "markera och flytta".

Jag förstår inte hur författarna förr i tiden överlevde, när man skrev med penna och bläck och allting skulle vara rätt från början. Själv flyttar jag runt, runt stycken och kapitel, händelser och tillfällen. Visserligen får min redaktör gråa hår ibland när torsdagen infaller före onsdagen eller det plötsligt blir kväll före lunch, men ingenting är klart första gången jag skriver det.

På tredje plats: "sök/ersätt".

När allting är nästan klart, när manuset närmar sig sitt slut. Då utbryter det stora sökandet efter upprepningar och överanvända fraser. Det är då man inser, med skammens rodnad på kinderna, att man fullständigt tjatar sönder vissa uttryck hela tiden istället för att vara originell och ha ett fräscht och spännande språk!

I senaste bokens manuskript ägnade jag en hel helg åt att bara leta överanvända uttryck: Till exempel dessa låg och skräpade precis överallt när jag satte mig ner och målmedvetet började leta:

- tårar, gråt, gråtande

- visserligen, förvisso

- tankar, tankfull

- funderade

- skräck, skräckslagen, rädsla

- frös, kyla, is

- tystnad, tystnade, viskade

Jag har nog aldrig skrivit en bok där så många personer tystnade eller föll i tystnad, eller uttalade meningar tyst eller viskande ... eller för den delen föll i gråt med tårar som strömmade över ansiktet...

Tack och lov för moderna ordbehandlingsprogram!

Tillbringade hela lördagen i soffan med en filt. Känner mig sjuk och ruggig, inga krafter alls.

Kanske var omställningen från +28 grader till -19 lite för häftig?  Jag skulle gärna haft en vecka till men det kan man ju knappt säga efter ett långt jullov.

Jag hade tänkt ägna söndagen åt typiska ett nytt år/städa ur-aktiviteter: sortera ut barnens gamla kläder och leksaker och köra bort alltsammans till Röda Korset, Myrorna etc etc. Sortera alla räkningar som svämmar över i räkningslådan sedan evigheter. Torka ur kylskåpet som verkligen behöver en omgång.

Istället ligger jag med matt min på sofflocket och orkar ingenting. Jag har köpt Katarina Wennstams nya bok, Dödergök, men har inte ens öppnat den. Bläddrar bara förstrött i gamla veckotidningar och lyssnar på Kents nya CD Röd. Borde köra en tvätt, men det får vara.

PS

Tittade på en film igår, Baksmällan. Den var i alla fall hysteriskt rolig.