Jag träffade en journalist från Dagens Industri som gjorde en intervju inför boksläppet. Hon frågade mig vad jag längtade efter?

Vad jag längtar efter? Det var en intrikat fråga som kan besvaras på många plan.

Övergripande:

- att ingen i familjen blir allvarligt dålig,

- att barnen växer upp lyckliga,

- att Lennart och jag fortsätter att vara lika kära i varandra, och

- att min mamma inte är så sjuk och har ont hela tiden

- och att barn i världen inte far illa och får äta sig mätta och får utbildning.

Men som författare då, sa journalisten, när jag svävade ut i funderingar kring mina nära och kära och världsfreden och sånt.

Som författare....och förutom att jag helt ödmjukt hoppas att nya boken ska tas emot väl, få strålande recensioner, fantastiska upplagor och synas överallt?!?

Plötsligt stod det klart för mig vad jag verkligen, verkligen, totalt egoistiskt längtade efter med hela mitt hjärta - jag skulle älska att få vara med i mina två favoritprogram. Ett i TV och ett i radio.

Årets sommarpratare presenteras

På Spåret och Sommar!

Och nu när jag har sagt det känns det nästan som om blixten kommer att slå ner, i vart fall kommer gudarna att straffa mig för att jag vågar uttala orden högt. Men jag kan inte hjälpa det. Jag älskar att titta på På Spåret, jag sitter som klistrad framför rutan och kan alla svaren förstås! Jag kunde t o m Malaga på 10 poäng när frågan löd: Här misshandlar man smådjur (Mal-aga)!

Och jag älskar att lyssna på Sommar i radion. Alla dessa eftermiddagar på Sandhamn när man ligger i en solstol vid bryggan och har radion på och lyssnar på dagens sommarpratare.

Snälla högre makter - straffa mig inte nu när jag har uttalat de hädiska orden:

Min dröm är att få bli Sommarpratare och vara med i På Spåret!

-