viveca sten blogg

Vilka är de bästa tangentfunktionerna för en författare?

På första plats kommer ohotat "Delete". Så mycket dåligt som man skriver ibland. Det är tur att det går att deleta alltsammans!

På andra plats: "markera och flytta".

Jag förstår inte hur författarna förr i tiden överlevde, när man skrev med penna och bläck och allting skulle vara rätt från början. Själv flyttar jag runt, runt stycken och kapitel, händelser och tillfällen. Visserligen får min redaktör gråa hår ibland när torsdagen infaller före onsdagen eller det plötsligt blir kväll före lunch, men ingenting är klart första gången jag skriver det.

På tredje plats: "sök/ersätt".

När allting är nästan klart, när manuset närmar sig sitt slut. Då utbryter det stora sökandet efter upprepningar och överanvända fraser. Det är då man inser, med skammens rodnad på kinderna, att man fullständigt tjatar sönder vissa uttryck hela tiden istället för att vara originell och ha ett fräscht och spännande språk!

I senaste bokens manuskript ägnade jag en hel helg åt att bara leta överanvända uttryck: Till exempel dessa låg och skräpade precis överallt när jag satte mig ner och målmedvetet började leta:

- tårar, gråt, gråtande

- visserligen, förvisso

- tankar, tankfull

- funderade

- skräck, skräckslagen, rädsla

- frös, kyla, is

- tystnad, tystnade, viskade

Jag har nog aldrig skrivit en bok där så många personer tystnade eller föll i tystnad, eller uttalade meningar tyst eller viskande ... eller för den delen föll i gråt med tårar som strömmade över ansiktet...

Tack och lov för moderna ordbehandlingsprogram!