viveca sten blogg

Igår firade vi vår nittonåriga bröllopsdag. Det känns rätt okej, för att inte säga väldigt bra. Nästa år är det tjugo år, i dessa dagar, när så många skiljer sig, känns tjugo år underbart. Vår kära dotter uttryckte sig dock krasst när vi nämnde att det blir tjugo års-jubileum nästa år.

- Det kommer att kosta, Pappa! 

Dessutom fyllde Leo elva år. Han föddes klockan tjugo i två på eftermiddagen den 1 december 1998.

Perfekt, sa min käre man då. Nu blir det inga fler dyra restaurangbesök på 20 år. Spagetti och köttfärsssås blir det hädanefter. Han skulle ha kommit på Nobeldagen, men var en tidig rackare. Jag skulle lämna in ett manuskript och hade verkligen inte tid med en baby i förtid. PC:n följde med till BB, så övertygad var jag om att det var falskt alarm!

Igår kväll blev det ingendera. Leos klass hade julfest för stora och små. Vi festade loss på den första julskinkan och köttbullarna. Inte så tokigt det heller. Det får bli champagne en annan gång!