viveca sten blogg

Ikväll ska vi föräldravandra.

Det är kvällen före Lucia och förmodligen en av de stökigaste nätterna på året. Fältassistenterna anser att Lucianatten och Valborg spelar i samma division. Polisen och socialtjänsten är väl förberedda, och rustade för vad som kan hända.

I vår kommun lägger man ut föräldravandringen centralt. Alla som har barn i åttan eller nian i en skola i kommunen får sig en helgkväll tilldelad. Redan i augusti fick vi veta att det var vår tur den 12 december.

På en middag häromkvällen diskuterades ämnet. -Det skulle jag aldrig ställa upp på, sa en pappa. Mina barn är inte ute och festar. Varför ska jag offra en lördagkväll för att se till andras ungar?

- Just därför, är min åsikt. Och förresten, hur kan han vara så tvärsäker på att det inte kommer att hända något i hans familj?

Har  man tonårsbarn kommer åtminstone en eller flera, förr eller senare, att dricka alkohol vid något tillfälle,  sannolikt mer än han eller hon kan kontrollera. När den dagen kommer hoppas jag innerligt att det finns en annan förälder ute i natten som kan ta hand om mitt barn och hjälpa till.

Därför kommer jag ikväll att med glädje ta på mig långkalsonger, vantar och dunjackan, avstå från allehanda glöggpartyn och sluta upp tillsammans med fältassistenterna. Jag tror inte att jag kommer att tycka om det jag får se, men det  är definitivt viktigt att göra det.

Med tre egna barn är det förbanne mig en solidaritetesfråga att ställa upp!