viveca sten blogg

Nu har jag fått det första exemplaret av nya boken i min hand. Den är så fiiiin!   

Fastän jag har läst manuskriptet dussintals gånger, trots att jag har lämnat synpunkter på omslaget, baksidestexten, fliksidorna, ja, det  mesta, så är det inte samma sak som att få den färdiga boken i handen.

Jag kunde inte heller motstå frestelsen att snabbläsa den igen. Det är en helt annan sak att läsa en bok jämfört med att sitta med lösa manussidor. På kvällen skummade jag igenom den på en dryg timme och självklart hittade jag massor med små detaljer som jag gärna hade velat ändra på... men nu är det för sent. Jag undrar dock om jag inte ska ge mig på manuset igen inför pocketversionen....

I grunden utan skuld är dedicerad till min yngste son, Leo, som är elva år. Han är familjens egen spelevink, en ung man som verkligen har glimten i ögat och alltid showar loss. De andra två liknar utseendemässigt sin far helt och hållet men Leo är mig upp i dagen. Förutom möjligen att han vill bli artist eller programledare när han blir stor.

Det första exemplaret gick därför självklart som gåva till Leo. Dedikationen löd:

Till Leo, familjens egen enmansföreställning!

Och han blev jätteglad!