viveca sten blogg

Ikväll är det Hyrrokin. Namnet kommer från asatron och Hyrrokin var en jättinna som red på en varg med ormar som tyglar.

För drygt tjugo år sedan var vi ett dussin tjejer som läste juridik tillsammans på Stockholms Universitet. Vi kom från olika delar av landet och hade olika intressen men vi fann varandra när vi pluggade och så småningom tog varsin jur kand-examen.

Sedan dess träffas vi första lördagen i varje kvartal.

En gång om året tillbringar vi en helg hemma hos någon eller på ett sommarställe. I kväll är det julmiddag, i mars går vi på bio, i juni är det picknick och på hösten helgträff. Under årens lopp har vi gift oss, skilt oss, fått barn eller inte, skaffat hundar och katter, skrattat och gråtit.

För några år sedan gick en av oss bort. En alldeles för tidig, helt onödig död i cancer. Då sörjde vi tillsammans, och gör det fortfarande.

Vi har alla samma utbildning i bagaget, men våra livsval spänner över en bred skala. Några gick till rättsväsendet som advokater, domare eller polischefer. Flera är i riksdagen som föredragande eller jobbar på departement och en annan arbetar på ett stort statligt verk. I vår krets finns en skattexpert och en som har startat en leksaksaffär. Själv valde jag bolagsjuristvägen och så småningom författarskap. En flyger in från Rom och en annan tar tåget från Örebro medan den tredje tar bussen.

Med samma grundutbildning har vi gått olika vägar i livet. Ändå tror man att tiden har stått stilla när vi träffas. Det är fantastiskt hur vänskap kan bestå under så lång tid.

 HYRROKIN: bildsten från Hunnestadsmonumentet i Skåne