viveca sten blogg

Kvoteringsdebatten har tagit fart igen sedan moderaterna gjort en kovändning och antytt att man är öppna för lagstiftning. Genast börjar debatten. Det är ovärdigt att tvinga in kvinnor säger några, man kan inte göra våld på ägaanderätten säger andra. Om vi inte tvingar igenom det händer det ingenting menar förespråkarna. Peggy Bruzelius går hårt ut i Veckans Affärer och hotar med att avgå från alla styrelseuppdrag om man tvingar igenom kvoteringen.

Oförstående betraktar jag debaklet. Så mycket hårda rop kring införandet av kvotering.

Vi har ju redan kvotering!

Om man blott har omkring femton procent kvinnor i styrelser så har man naturligtvis redan kvotering. Fast av det manliga könet! Kvotering är inget nytt i de här sammanhangen...

Personligen tror jag att alla grupper mår bra av att vara tvåkönade - oavsett om vi talar om dagispersonal eller börsbolagsstyrelser. Jag tror att man får ett bredare perspektiv och större gemensam kompetens. Jag tror att det finns en livsfarlig risk för att man ägnar sig åt tunnelseende om alla tänker likadant.

Att en kvoteringslag skulle vara ett orimligt hårt slag mot äganderätten tycker jag ska värderas i ljuset av nuvarande lagstiftnings ingripandemöjligheter, t ex expropriation, person- och företagsbeskattning, könskvoterad föräldraförsäkring m m m.

Det finns dock ett argument som är så dumt så att det faller på sin egen orimlighet. Det är när någon föraktfullt avfärdar kvoteringsdebatten med orden - då ska vi väl snart kvotera in norrlänningar och chokladätare och hundälskare och alla slags minoriteter.

Det finns bara två grupper som människor på denna jord tillhör: antingen ingår man i det manliga könet eller så ingår man i det kvinnliga! Utesluter man det ena könet så försvinner hälften av befolkningens samlade kompetens. Det är något att fundera över!