viveca sten blogg

Är lite trött på att vara tonårsmamma just nu.

I lördags ringer fjortonårige sonen. - Jag kom på en sak. Min mobil är stulen...den låg i fickan på jackan som hängde i omklädningsrummet till Friskis & Svettis och den blev stulen för två dagar sedan...i torsdags!

I torsdags?!?

Insikten om att han är det enda av barnen som har ett abonnemang istället för ett kontantkort och att mobilen inte var låst vilket innebär att någon har haft 48 timmar på sig att ringa för hundratusentals kronor får mig knäsvag. Innan jag fått tag på telefonbolaget och spärrat kortet samt försäkrat mig om att ingen har ringt är jag alldeles svettig. 

Sedan glömmer elvaåringen i rask takt två basketbollar på träningen samt meddelar att hans jacka med mobilen i fickan är stulen från omklädningsrummet vid baskethallen. Jackan hittar vi dock dagen efter - den var inte stulen, bara kvarglömd.

När jag kommer hem idag och går in i tv-rummet får jag ett spel. I rummet hittar jag: 3 muggar med intorkad varm choklad i botten, 1 stor te-kopp, popcorn på hela golvet, 10 st tomma DVD-´fodral med skivorna utspridda huller om buller, ett otal serietidningar spridda överallt, alla soffkudddar på golvet och en halvfull tub handkräm samt en toapappersrulle på soffbordet.

Sonen skyller på lillebror, storasyster skyller på mellanbarnet, mellanbarnet hävdar att han städade allting kvällen innan, jag får ett smärre utbrott till och hotar med allt från popcornförbud till indragna veckopengar om detta upprepas.

- Vad kul du är när du kommer hem, säger dottern syrligt.

Suck.