vivecalarns blogg

i Göäteborg idag och det kan ju inte bero på något annat ämn att det gick dåligt för Blåvitt mot Häcken igår.

Nej då. Nya friska tag. Och egentligen är det underbart att det regnar för snön går fortare bort av regn än av sol.

Så nu är det äntligen  vår. De senaste dagarna har jag besökt bokhandlar i Bohuslän, Göteborg och Mölndal. meterologerna hävdar att våren kommit till Bohuslän. Det ser man på dygnets genomsnittstemperatur. och i Göteb org är det på väg.

Så nu är det slutbloggat. Blåsipporna i Sävedalen och  ljuset i Skagen väntar. Tack för all uppmärksamhet och glada kommentarer.  Och tänk på att det är hela nio månader till julafton idag.

Fast jag tycker att alla torsdagar är underbara - min favoritdag sedan jag första gången läste John Steinbecks "En underbar torsdag" för många, många år sedan. Torsdagar är magiska. Jag har redan druckit tre sorters te och vandrat i det vårliga duggregnet. och köpt en bukett mimosa med ranunkler och tulpaner.

Igår  läste och berättade jag en timma på Kulturhuset Kåken i östra Göteborg om min nya bok " Sanningen om Saltön - självbiografiska berättelser." Stora Salen var fullsatt av oerhört vänliga människor som nästan visste mer om Saltöns personligheter än jag själv. Det visade sig på frågestunden efteråt.

Idag är jag ledig och ska plantera om mina små pelargoner och blomman för dagen som jag sått alldeles för tidigt, men det verkar plantorna inte ha fattat.

Fredag-lördag är det signeringar igen.

I morgon Kungälv, Stenungsund och Uddevalla.

Och på lördag Partille Bokhandel o Akademibokhandlarna på Ku8ngsgatan och I Nordstan i Göteborg. Eller Ackis som de säger i branschen.

Claes Erikssons premiär på Lorensbergsteatern i Göteborg var magnifik - vilken enmansshow: sång, dans, akrobatik, monologer, trolleri,  reptrick och musik.

Och härligt att lyssna till andras texter.

Idag ska jag förbereda mig för eget framträdande i morgon - på kulturhuset Kåken i Göteborg. Fantastiska lokaler som tidigare var Härlanda fängelse.

Och så är det blå hiommel och sol. Igen!

Ikväll missar jag Saltön på TV fast jag har faktiskt redan sett den.

Jag hade gärna sett den en gång till, men ikväll blir det finskorna på för det är premiär på Lorensbergsteatern i Göteborg. Claes Eriksson och orkester. Det ska bli mycket spännande.

Sist jag såg Claes och hans hustru Anne Otto var i gröngräset i somras på Tjörn då vi var några som cyklade i en lång rad, Sedan kastade vi cyklarna bakom en sjöbod och hoppade i böljan blå.

Om en månad kan man bada igen. I alla fall i Bohuslän.  Lätt.

Denna soliga dag ska jag ägna enbart  åt ett stilla jubel åt att Blåvitt vann med 3-0 i Kalmar igår. Snart skiner Poseidon.

I Bohuslän ( t ex på Saltön) är det fortfarande nämligen  många bofasta som vägrar utföra något arbete på söndagar om de inte är tvingade till det. Detta har jag anammat sedan några veckor tillbaka. Det är helt underbart. De gamla schartauanerna (mina förfäder till exempel) fick inte ens använda sax på söndagar. Jag har arbetat sju dagar i veckan i nästan hela mitt liv. Slut på det.

I går hade jag tre lyckade signeringar av  "Sanningen om Saltön" i Göteborg och i Kungsbacka. men idag tänker jag inte göra något. Förresten är blogg arbete? Hoppas inte det.

I Göteborg flödar solen över goda och onda,  is och snö  idag - hoppas det är så i hela Sverige. Människor går och ler och skrattar på öppen gata märkte jag på min morgonvandring. En kille satt i shorts och t-shirt utanför Lejonet och Björnen.

Utanför Göteborg kanske ni inte vet vad glassaffären Lejonet och Björnen men det är Håkan Milds glasskiosk.  Apropå det önskas  IFK Göteborg all framgång i Kalmar idag.

I köket står en fantastisk bukett av tulpaner, mimosa (den första!) och ranunkel och i krukorna har sex små hjärtblad av Blomman för dagen kommit upp.

Igår hade jag tre lyckosamma signeringar av "Sanningen om Saltön" och idag väntar ytterligare tre - Frölunda torg klockan tolv och senare på eftermiddagen två stycken i Kungsbacka.

Kungsbacka är en idyllisk stad och mest gammaldags pittoreskt är torget första torsdagen i varje månad när det är marknad. Det var det redan när jag var liten och då cyklade jag och en kompis från min farbrors hus på Särö för att köpa onsalakorv till min faster. Men på hemvägen var vi så utmattade av den milslånga cykelvägen att vi åt upp den.

Ikväll har jag tittat på Anki Larsson som spelar Emily i Saltön.  Senast träffades vi tisdags morse i Marianne Rundströms Gomorronsoffa i SVT. Men nu var hon gäst i Gokväll. Hon sa att kultursidcorna spytt på Saltön, men det tycker jag faktiskt inte. Några enstaka kulturskribenter har gjort koleriska små inlägg, en del riktigt roliga och det är ju alltid kul när folk engagerar sig.

Fast jag är mer intresserad av läsare och tittare.

Anki är nästan porträttlik den Emily jag har hittat på och beskrivit i mina romaner. Hon är bara en halv meter kortare.

Förra året gick Anki ner i vikt så i den här tredje omgången lär hon ha haft en liten kudde på magen under inspelningarna,. Det måste ha känts bra.

Nu ska jag planera signeringsrundan i morgon. Först Mariaplans söta bokhandel i Majorna, sen Kungsmässan i Kungsbacka och till sist Bokia i Kungsbacka centrum.

En dag i taget är bra att ta. Och i morgon ska det bli snö.

Vaknade i en hederlig grå göteborgsmorgon. Mycket roligt -  slut på halka och broddar. Nu kan jag äntligen ta min morgonpromenad - en speciell tur i stan som tar en och en halv timma. Ofta möter jag Kjell som spelar Klasse Kock i Saltön. Honom var det roligt att hitta på. Jag känner så få vuxna män som både är blyga och snälla så det kändes på tiden att sätta ihop en sådan.

Det roligaste som hände mig på Stockholms Central igår, där de flesta väntande är sysselsatta med att äta och dricka - var en äldre man som kom fram till mig. Han betraktade mig allvarligt och sa: Emily, Johanna, MacFie, Baskermannen och Blomgren.

Sen gick han. Flera har förhört sig om Blomgrens tavlor. Hans målarintresse väcktes under hans äventyrliga båtresa som han inte vill berätta om, men som gjorde honom vildare. Mycket vildare.

Många vill veta om det är Tomas von Brömssen själv som målat tavlorna i  tv-serien. Det är det inte.

Fast Tomas är en mångsidig konstnär som förutom att vara skådespelare  tecknar, målar, skriver , sjunger och spelar olika blåsinstrument.

Glad torsdag - veckans bästa dag har jag tyckt ända sedan jag läste John Steinbecks " En underbar torsdag" första gången.

Nu har jag varit gäst hos Malou och snattrat en halvtimma så nu tänker jag vara tyst hela dagen.

Jag har också ätit lunch med bokförlaget (Wahlström & Widstrand) på en reaturang på Regeringsgatan. Eller gata Regerings som vi säger som känner till Nalen.

Dagens  rätt var halstrad lax med karamelliserade morötter. Finns det någon restaurang i Sverige nuförtiden där dagens rätt inte är halstrad lax.

När jag var barn åt man bara  lax på Valborgsmässoafton.

Torskrygg åt man flera gånger i veckan.

Men det var en bra lax.

Nu längtar jag ändå hem till smögenräkorna som om är som bäst så här års för att vattnet är som kallast - och- till bara halva sommarpriset.

Jo angående Malous klänning som föll så vackert. Knepet sa hon vara att spruta den med hårspray för att ta bort det statiska. Till tåget.

I morse blev jag intervjuad av Radio Stockholm  och berätta varför  Stockholms skärgård inte är detsamma som Bohuslän.  Mycket ovanlig vinkel: jag fic k ckså rekommendera mina smultronställen i Stockholm.

Nu är jag på TV4 för att vara med hos Malou kl 11.30 och prata om Sanningen om Saltön och min barndoms somrar på Tjörn. Jag skulle varit med redan från kl tio men i jounalistikens gyllene värld är allt flexibelt. Lars Wilks skulle vara med i samma program och berätta varför han tycker det är bra att skända Mohammed.

Men  just nu har som  bekant ett gäng som planerat att mörda honom fångats. Följden är att Wilks är med i hela programmet så vi andra får maka på oss. Det gör ingenting. Jag sitter nysminkad och fin och dricker kaffe och kollar på alla poliser och säkerhetsmän som inte tror att de ser ut som poliser och säkerhetsmän. det springs och skriks och rings och skramlar och tutas.

Jag längtar till Saltön.

Just nu fick jag veta att över 1.855.000  personer tittade på första avsnittet av tredje Saltön-serien igår vilket gläder mig enormt.

Och det var roligt att vara gäst i Gomorron Sverige där jag för första gången sedan åttiotalet fick se ett inslag där John Travolta lär mig en underlig dans på en heltäckande matta på Hotel Hilton på Park Lane i London.

Roligt att bli överraskad.

Tåget till Stockholm igår var otroligt försenat men alla jag pratade med trodde att blåvitt vinner allsvenskan i år.

Tåget hem i morgon som jag skulle ha tagit direkt efter medverkan hos Malou kl 10 i TV4 är inställt.

Livet är spännande. Bäst att fälla ut broddarna om man får gå hem.

Igår skrev jag (upptäckte jag nu) att jag äntligen kommit till Göteborg. Tala om Freud. Det är i Stockholm jag äntligen befinner mig. Fyra grader minus och sol utanför SVT:s fönster.

Anki Larsson (Emily) och jag har varit med i programmet Gomorron Sverige och snart ska jag vara med igen.

I denna paus dricker jag kaffe och läser Anders Björkmans fina tv-krönika om Saltöseriens premiär igår.

Väglaget i Stockholm påminner starkt om det i Göteborg.  Antingen slår man ihjäl sig på isen på trottoarerna och gatorna eller också trycker man sig mot väggarna med risk att få snö och is i huvudet. Men vackert är det.

I hotellrummet där jag alltid bor i Gamla Stan har någon varit inne och gjort om badkaret till jacuzzi. Har  inte lyckats ta mig genom bruksanvisningen än och vågar inte sätta på JETSTRÅLEN. Kanske kan man knacka på hos grannen och be att få duscha där.

I morgon ska jag vara gäst hos Malou i tv4. och prata om "Sanningen om Saltön, självbiografiska berättelser" Förra gången jag var där fick jag en fantastisk stickling som hon tagit med från sydamerika. Den blommade oupphörligt i ett år. Sedan luktade katten på den och då dog den. Ska be om en ny.

Nu har jag äntligen kommit till Göteborg. Mitt älsklingståg X2000 som brukar ta 3 timmar mellan Göteborg och Stockholm gjorde inte det.

Gissa om snönhade ramlat ner från en bro i Hallsberg och knäckt alla ledningar.

Vi tuffade till Kumla med tiden och sen en sväng om Västerås. Så fort föreseningen tillkännagavs av en hurtig tågmåstare som envisades att kalla oss resenärer för Gott Folk vid varje utrop som värsta Lotta Engberg, rusade alla människor till kafévagnen för att äta lasagne.

På vägen dit träffade jag Babsan och Christer Lindarw som sa att de älskade Göteborg och att de ska kolla på Saltön. De hade uppträtt på konserthuset i Göteborg flera kvällar. Fulla hus. Succé.

trevlig kväll....

Idag, 8 mars är det internationella kvinnodagen och kloka, glada, arga kvinnor dominerar i press och TV. Synd att det inte sker oftare.

Har man barn eller barnbarn tycker jag att man ska hylla dem och deras framtid med att läsa Mary Poppins, Anne på Grönkulla eller Pippi Långstrump för dem ikväll..

Hittar man inga barn eller barnbarn  att läsa för kan man ju unna sig själv en bok av Fay Weldon, Anne Tyler  eller Simone de Beauvoir.

Det är solsken och kallt i Göteborg och väldigt ljust. Ovanför mitt takfönster flög en fiskmås genom en solstråle.

Själv ska jag åka X2000 till Stockholm för att medverka i Gomorron Sverige i morgon tisdag. Så premiären av Saltön i SVT får jag se på hotell-TV:n ikväll. Också spännande, fast jag redan har fått se serien. Jag håller tummen för regissören Lena Koppel, hennes team och alla skådespelarna.

Det är spännande med reaktionerna på min nya bok " Sanningen om Saltön, självbiografiska berättelser" (Wahlström & Widstrand) som just kommit ut. Det enda som stör mig är att skådespelaren Marie Robertsson fått fel efternamn i första tryckningen av boken. Mitt fel.

Glad och strålande 8 mars önskas både kvinnor och män, katter och hundar.