”Hej Robin!”

Den lille killen tittar frågande upp mot mig. Fast att vi träffats många gånger låtsas han som om han inte kände mig. Jag är normalt bortskämd med att barn trivs i mitt sällskap och blir därför lite irriterad; särskilt när svärmor sitter med honom i knät.

”Han är nog trött”, säger hon lite överslätande, fast att hon vet, som alla vi andra, att han sovit en rejäl middagslur. 

Sara håller på att förbereda bordsplaceringen. Det är andra gånger hon gör det. Bröllopet blev ju som bekant uppskjutet. 

Vi har diskuterat vilka gäster som ska komma och jag måste säga er kära bloggläsare att denna gången har jag varit lite mer bestämd än normalt. Jag har faktiskt fått med flera … vad skulle vi säga? Svarta kort, om uttrycket tillåts: Du vet vilka, du som läst min blogg under åren; Åke, den ständige kvinnojägaren, moster Gerd den bestämda kvinnan som till och med kan sätta svärmor på plats och hennes lite tillbakadragne piprökande man Kent-Yngve, Inge och Kaj de oskiljaktiga bögarna som kan få varje fest att lysa som en kaskad av sillfjäll och paljetter, Piddor kommer också, han den sävlige skånske handelsresanden som mer ägnade sig åt mat än affärer, King Bullshit min trogne vän som alltid räddar mig när det osar hett (han vikarierade på den här bloggen under en tid), ett helt gäng från jobbet kommer också: Jeff, Linnea, Chefen, hon den snygga i receptionen, Andersson i arkivet och alla vegetarianerna på sjuan. Till och med några från Spjutspetsskolan i Småland kommer! Men sist och inte minst kommer några av de trogna läsarna av denna blogg (inbjudningskort kommer snart [allt inom bloggvärlden kan fixas mycket snabbare/bortsett från detta bloggbröllop/]).

”Robin har kissat på sig, är det någon som kan hjälpa honom?!” kommer det uppfordrande från köket. 

Jag ser på svärmor men hon rusar ut ur rummet som om hon skulle med tåget.

Alla närvarande vänder bort sina blickar.

”Hej Robin!” säger jag igen.

”Hej Vollisch!” säger den lille och inser också att det är jag som ska hjälpa honom ur kisskrisen.

Vi klarar det bra och han verkar vara mycket mer nöjd med sin blivande plastpappa än vad han visat tidigare. Framsteg, framsteg.