En fisk som heter Wanda´s blogg

...knegade jag i kassan på Billhälls då en kollega kom i flygande fläng och berättade att inte bara ett utan två plan hade kraschat i World Trade Center, New York.

Jag kunde knappt tro att det var sant.

Väl hemma satt jag fastklistrad framför TV:n i timmar. Jag försökte begripa detta fasansfulla som spelades upp för mina ögon. 

Idag, tio år senare, är det fortfarande svårt att förstå. Jag blir fortfarande lika gripen och illa berörd av tragedin som utspelade sig i staden långt där borta.

I morse när jag vaknade berättade sambon att man gripit 4 personer misstänkta för planerade terrordåd här i Göteborg. 

Det är så jäkla läskigt. Att det kan hända var som helst, när som helst... 

Då, där. Här, nu. Sedan, någon annanstans.

Terrorn gör ingen skillnad på fattig eller rik, vit eller svart, man eller kvinna.
Den dödar - ohämmat och brutalt. 

Precis som cancer.

Lilla Svea kom till världen 14 augusti, 9 dagar före beräknat datum.
2980 gram, 48 cm lång.
Hon hade väldigt bråttom ut och kom med raketfart på 2 timmar...

Isn't she lovely?

Efter ett trevligt och fruktsamt besök på IKEA samt en babybutik här i Mölndal, styrde jag kosan hemåt för att fortsätta med projekt: "bygga bo".
Parkerade, som vanligt, i garagehuset, tog mitt pick och pack och travade in i huset. När jag kommer upp på fjärde våningen slår det mig plötsligt att jag glömt nyckelknippan i bilen. Jävlar. På nyckelknippan sitter inte bara nyckeln till lägenheten utan även nyckeln till garaget. Jävlar. Jävlar. Jävlar.
Navelluddsmannen är i New York så han kan inte komma till undsättning.
Jag inser att jag har två möjligheter att lösa situationen. 1: Ringa på hos diverse grannar och höra om jag kan få långa nyckeln till garaget. (Alla har dock inte garageparkering.) 2: Ställa mig utanför garaget och vänta på att något vänlig människa kommer för att parkera/hämta sin bil.
Jag börjar med det första alternativet. Jag ringer på hos en granne som jag dels vet har semester och dels vet har nyckel till garaget. (Hur vet jag det? Jo, det är nämligen inte första gången jag klantar mig på det här sättet!) Inget svar. Kilar ner till bottenvåningen och ringer på hos en granne som jag tjenixade till på vägen in i huset. Han har givetvis sin bil på den öppna parkeringen så han kan inte hjälpa mig. Jag frågar om han vet något om sina närmsta grannar och han svarar att samma gäller dem. Uteparkering - ingen nyckel. Typiskt. Han föreslår då att jag ska ringa fastighetsskötaren och kolla om jag kan få hjälp där. Jag ringer direkt och möts av en telefonsvarare. "Vi har telefontid mellan...." Suck! Jag ringer ett journummer och där svarar en kvinna från Securitas. Jag förklarar mitt ärende och hon svarar kort att de inte har jourtid hos fastighetsskötaren under dagen och att hon tyvärr inte kan hjälpa mig. Subba, tänker jag men svarar: "OK. Jag förstår. Tack ändå för hjälpen."
Det regnar ute. Uppgiven sätter jag mig på en betongsugga utanför garaget och väntar. När jag får ont i baken reser jag mig upp och går in mot gården igen. Då får jag syn på en granne och, se på tusan, han ska till garaget! Jag lubbar så fort jag kan med min stora mage och IKEA-påse och hinner precis ifatt honom. 
Så löste det sig till slut!
Och vad lärde vi oss av denna historia? 
Från och med nu ska jag aldrig mer lägga ifrån mig nyckelknippan i bilen.

Du vet vem du är.

Grattis på bröllopsdagen! Må kärleken och lyckan fortsätta spira i din underbara familj!

En tänkvärd text till alla stressade bilister som, mot allt vett och förnuft, kör som blådårar och utgör rena, rama livsfaran för övriga medtrafikanter...

Läs och begrunda!

 ...är att gå på konsert med 64 999 andra Foo Fighters-fans och uppleva något som som bara kan uttryckas med ett ord:

Magi.

Sambon a.k.a. Navelluddsmannen ringer från sin bilfärd ner till Småland och meddelar att resan inte går något vidare. På min undran vad det är som har hänt svarar han att han har åkt fast för fortkörning...

124 km på 90-väg gav 3500 kr i böter och körkortet indraget i 2 månader.

Hurra! Not.

... får jag ÄNTLIGEN se Foo Fighters. Inte bara en utan hela TVÅ gånger!
Första turen går till Hufvudstaden och Stockholms Stadion. Veckan efter tar jag och en vän flyget till London och tar oss sedan vidare till Milton Keynes där vi ska se bandet spela på Milton Keynes Bowl. Ja, jag är knäpp. Hehe. Jag ser det som en lyxpresent från mig själv till mig själv innan babyn är född. Livet kommer att förändras BIG TIME och vem vet när jag får tillfälle att se ett av musikvärldens bästa rockband igen? (Nästa sommar - Rolling Stones, Ullevi?)
Jag kan bara säga en sak: Jag längtar!

Om man vill få sig ett riktigt gott skratt kan man kika in HÄR.

När den lilla, magra och utsvultna hittekatten Müsli kom in i våra liv trodde vi aldrig att hon på så kort tid skulle stjäla våra hjärtan som hon gjorde. Det tog bara några timmar så kändes det som "vår" katt. Hon åt, sov och kelade som att det inte fanns någon morgondag. Det märktes verkligen att hon var svulten på kärlek och omvårdnad. Tack och lov funkade det förvånansvärt bra med våra andra två katter...i alla fall de första dagarna. 
Sedan började det allvarliga morrandet, fräsandet och så plötsligt kom attackerna. Det var den lilla nykomlingen som visade sig vara tuffast. De två "gamlingarna" hade inte en chans.
Den äldsta, Decibell, flyttade in i en garderob och smög sig ut, när de andra två hade ätit, för att se om det fanns någon mat kvar. Hon tog liksom aldrig fighten utan drog sig skyggt undan. 
Vi tänkte: De måste få göra upp. Det löser sig. Det låter värre än vad det är... Men i natt vaknade vi av ett illvrål och när vi kom ut till det rum där Decibell var, upptäckte vi att hon, av ren stress, kissat ner sig själv och hela golvet! Dyvåt och med stora ögon satt hon uppflugen i en kontorsstol. Då kände vi att måttet var rågat. Enough is enough! Hur mycket vi än tycker om Müsli och hur trevlig hon än är mot oss kan vi inte behålla en katt som inte går ihop med våra övriga husdjur.  Efter att ha tagit hand om lilla Müsli i två veckor har vi alltså nu lämnat bort henne till en annan djurvän. Även om det är ett riktigt beslut och rätt för våra egna katters skull, känns det som ett stort svek mot Müsli och vi saknar hennes mysiga personlighet så det skär i bröstet! Nu hoppas vi bara att Müsli kommer att stortrivas i sitt nya hem och att hennes äventyr fortsätter i trygghet och kärlek.
Tack för den tid vi fick låna dig! Vi önskar dig lycka till på färden!  

of tze evil aprilskämt!

Hittekatten har stulit våra hjärtan och nu funderar vi på ett lämpligt namn.Vi har bollat några alternativ men inte hittat något som är klockrent.
Tips och råd är mer än välkomna!  

Tusen tack för det fina kortet! Jag blev väldigt glad och rörd.  
Jag lovar att jag både klappar magen och sjunger för Liten så gott som varje dag.

...är fortfarande kvar. Hon har helt bott in sig och det går faktiskt förvånansvärt bra med de andra katterna. Visst knorras det ibland men i natt har två av tre sovit i sängen och de kan gå förbi varandra utan att morra och fräsa.

Har satt upp lappar om kissen här i bostadsområdet, på torget och på Ica Maxi. Willy's har tydligen sett till att man inte kan sätta upp lappar någonstans - varken inne eller ute - så där blev det tyvärr ingen lapp. 

Nu återstår att se om någon hör av sig. 

En fisk som heter Wanda.