Här kommer några fotografier från vår semester i Panama. Har valt ett par stycken som är särskilt färggranna samt några som jag tog med en speciell bloggvän i åtanke.

Enjoy!

Här kan man köpa konst, hantverk och tingeltangel.

Ett färggrannt men livsfarligt fordon. Bussarna i Panama City är gamla avdankade bussar från U.S.A. Chaufförerna tävlar gärna om vem som kan köra snabbast - vilket inte sällan resulterar i våldsamma trafikolyckor. Veckan innan vi kom till Panama hade en buss voltat runt och flera av passagerarna avled.

Efter en cykeltur längs en lerig väg kan man se ut så här...

Vackra lampor i taket på en bar.

Vacker husfasad.

Frukt- och grönsaksstånd.

God mat men l å n g s a m service.

Av av trapporna på vårat hotell Cala Luna.

Gran Kahuna Hostal.

En trappa i jamaicanska färger.

Jag och det färggranna grannhuset.

Min favorittrappa på Cala Luna.

Casa amarilla - Gula huset

Inne på Mondo Taitu - ett riktigt surfarhak.

Mondo Taitu.

En välanvänd trappa.

En färgfröjd för ögonen.

Den coolaste trappa jag någonsin sett - trädtrappan.

Idag lämnar vi Bocas del Toro och börjar resan hem till Sverige.

Det har varit en fantastiskt skön vistelse.

Pa mandag börjar vardagen igen. Da kommer allt vi har upplevt att kännas en smula overkligt.

Vi har redan börjat fantisera om nästa resa.

Kanske Costa Rica? Kanske Belice?

Vi far se...

Vi befinner oss alltsa i Panama, närmare bestämt i Bocas del Toro pa en ö som heter Isla Colon. Vi bor pa hotell Cala Luna, som ägs och drivs av det italienska paret Alberto & Marcella.

Innan vi kom hit spenderade vi tva nätter pa hotell Santana i Panama City. Hotellet är nybyggt och ligger i ett sjaskigt omrade med gamla, fallfärdiga hus. Omradet haller pa att "röjas upp" och man ska bygga nya hus som kommer att attrahera mer välbärgade hyresgäster än de som bor där nu.
Vi trivdes hyfsat bra pa hotellet men vara tappra försök att spatsera runt i omradet slutade alltid med att vi hastade hem. Första gangen vi gick ut var klockan endast sju - halv atta pa en söndagsmorgon. Det var lönehelg och folk hade festat hela natten. Vi gick genom en park och blev genast varnad av en kvinna. "Det är farligt att ga här." Plösligt märkte vi att vi blev granskade av inte enbart nyfikna blickar utan blickar fulla med hat och förrakt. Vi skyndade hem...

Väl hemma pa hotellet träffade vi ett brittiskt par - Karen och Craig och började tjöta med dem. Efter en stunds samtal beslöt vi oss för att sla följe under dagen. Vi blev upphämtade av Farhid, en ung kvinna som jobbade för hotellägaren. Hon tog oss med ut pa sightseeing och vi sag bl.a. Panamakanalen, nagra urgamla ruiner och tjusiga katedraler. Vi hade en mycket fin dag och sällskapet var mycket trevligt.

Pa kvällen tog vi en promenad och at god mat pa en av stadens restauranger. Pa vägen hem blev vi varnade igen och nagon spottade vatten pa mig fran en balkong.
Dagen efter - samma visa. Vi hann knappt sticka ut vara huvuden fran hotellet förrän vi blev varnade fran flera hall. "Dangerous!" "Red zone!"

När vi fragade pa hotellet om det var ett farligt omrade svarade de: "Ooooh nej! Förr var det farligt men inte nu. En del människor lever i det förflutna och de gillar inte turister" (framför allt gringos). Med tanke pa Panamas historia och amerikanernas brutala utnyttjande av sin makt kan man väl första detta.
Vi litade dock inte pa att det var säkert för oss utan akte till flygplatsen flera timmar innan planet skulle ga till var nuvarande adress - Bocas del Toro.

Vi akte i ett litet plan byggt nagon gang under den senare hälften av 50-talet. Det var en mindre trevlig resa och under resans första 10-15 minuter var jag ganska rädd. Jag tvingade mig att tänka att flygkaptenen och andrepiloten antagligen inte hade tänkt krascha och att de var lika rädda om sina liv som jag om mitt. Efter en stund kunde jag slappna av.

Fran flygplatsen akte vi taxi i mardrömsfart. Ytterligare en "helvetesresa" m.a.o.

Sista biten akte vi bat. Vi möttes av en härlig syn. Färggranna hus i karibisk stil, nylagad mat som doftade ljuvligt.

I Bocas är alla vänliga och hälsar glatt när man är ute och promenerar. Vi har inte känt oss "hotade" eller pa nagot sätt obekväma under var vistelse.
Hotellet är mysigt, rent och Alberto är en mycket trevlig värd som dessutom gör himmelskt god pizza.

Pa dagarna tar vi batturer ut till de andra öarna och badar, snorklar och tittar pa sevärdheter. När vi är trötta slappar vi i hängmattan och läser eller löser korsord. Karen och Craig har hallit oss gott sällskap men för ett par dagar sedan drog de vidare till Costa Rica. Vi saknar dem.
Maten är god och man kan äta svinbillig "husamanskost" som haller en mätt hela dagen. Vi har frossat i fisk, räkor, kräftor och hummer. Ölen är billig, vinet är gott och jag kan lugnt säga att vi mar som bortskämda prinsar.

Ända maste jag säga att jag haller med i talesättet: Borta bra men hemma bäst. Jag är väldigt nöjd med resan och jag trivs som fisken i vattnet men det ska faktiskt bli rätt gött att komma hem.

En försmak..

För jag har tagit examen, för jag har tagit examen...

Skål för mig och mina fantastiska klasskamrater!

Mattias, Matte, Matthew, Metlig -
min bror så lång och ack så retlig.
Karatesparkar och Aikido -
jojo, det har man fått smaka på!
En syster ska härdas, så löd din lag.
Och se, jag står ut med dig än idag! (Haha!)
Din humor - helt galen, den bästa som finns!
Du har alltid var´t rolig, det är vad jag minns.
Men humor är inte din enda talang -
intrumenten du spelar ger vacker klang.
Du är allmänbildad, förnuftig och smart -
så jag hoppas att du får ett bra jobb snart!
Nu till din present - vad skulle dig locka?
Är det okej om jag är med och bidrar till en ...... ?

Kram från Siss! :)

Jag kanske inte visste det för idag var jag med om en nära-döden-upplevelse.

Jag föll nerför trappan i vår lägenhet.

Det gjorde ont.

Som fan.

Ryggen, svanskotan och höger arm fick sig en kyss som hette duga.

Jag hann tänka tusen tankar.

Får se om jag tar mig ur sängen i morgon...

En klockren sketch av Crazy Pictures.

Enjoy!

2010.

Endast dagar kvar till min examen.

Lite ångestladdat men samtidigt roligt.

I februari kommer det att hända grejer.

Jojjomen.

Men det tar vi då tycker jag.

Först - Panama.

Gött som körv.

Klagar av mig lite och hoppas att det negativa stannar här i denna blogg.

Skulle baka och fixa julgodis till jul.
Bakningen gick bra. Bara det att jag köpte alldeles för mycket jäst. Nu måste jag baka, baka och baka lite till för att bli av med jästen. Det är kul att baka men SÅ kul är det inte.
Misslyckades totalt med chokladkolan. Den kletar och geggar trots att de legat i frysen i flera dagar. Hade köpt fina hjärtformade knäckformar eftersom tanken var att jag skulle ge bort godiset och sprida julglädje. Nu har jag god lust att slänga kletet i soporna...

Lyckades få till julstämning här - ett tag. Nu behövs det storstädas igen. Varken vill eller orkar ta tag i det.

Har gjort färdigt näst sista uppgiften på socionomprogrammet. En tenta, som jag inbillade mig skulle vara lätt som en plätt. Eftersom uppgiften var så vagt beskriven kan man tolka den lite hur som helst. Detta har gett mig huvudbry i flera dagar och jag har skrivit, raderat, skrivit, raderat, skrivit, raderat till den milda grad att jag nu knappt vet vad jag har lyckats få ihop. Jag känner mig missnöjd.

Sista uppgiften är också knepig. Den ska vara "personligt präglad, gärna berättande/skönlitterär".
MEN systematik, analys, begrepp, teori, perspektiv och referenser skall finnas med eftersom de utgör grunden för betyg. Skriv fritt men ändå inte, liksom...
Vet inte vad jag ska skriva om. Är totalt oinspirerad.

Jag vill bara vara ledig och inte bry mig. Det är den känslan jag har, helt enkelt.

Vi ska till Panama.

*första pris - klicka på bilden - en hyllning till alla lärare*

Alltid lika knepigt att få till...

Den 15 januari åker jag och sambon till något varmare breddgrader.

Vart ska vi åka?

(Ni som redan vet får inte svara. Det är fuuuuusk!)

I detta land talar man i huvudsak spanska

Landet bindet ihop Syd- och Centralamerika

The Julgran.

Se på vår tröskel ståååååår...

vitklädd med ljus i hååååår...

Saaankta Luuucia, Sanktaaa Luuucia!