En fisk som heter Wanda´s blogg

När den lilla, magra och utsvultna hittekatten Müsli kom in i våra liv trodde vi aldrig att hon på så kort tid skulle stjäla våra hjärtan som hon gjorde. Det tog bara några timmar så kändes det som "vår" katt. Hon åt, sov och kelade som att det inte fanns någon morgondag. Det märktes verkligen att hon var svulten på kärlek och omvårdnad. Tack och lov funkade det förvånansvärt bra med våra andra två katter...i alla fall de första dagarna. 
Sedan började det allvarliga morrandet, fräsandet och så plötsligt kom attackerna. Det var den lilla nykomlingen som visade sig vara tuffast. De två "gamlingarna" hade inte en chans.
Den äldsta, Decibell, flyttade in i en garderob och smög sig ut, när de andra två hade ätit, för att se om det fanns någon mat kvar. Hon tog liksom aldrig fighten utan drog sig skyggt undan. 
Vi tänkte: De måste få göra upp. Det löser sig. Det låter värre än vad det är... Men i natt vaknade vi av ett illvrål och när vi kom ut till det rum där Decibell var, upptäckte vi att hon, av ren stress, kissat ner sig själv och hela golvet! Dyvåt och med stora ögon satt hon uppflugen i en kontorsstol. Då kände vi att måttet var rågat. Enough is enough! Hur mycket vi än tycker om Müsli och hur trevlig hon än är mot oss kan vi inte behålla en katt som inte går ihop med våra övriga husdjur.  Efter att ha tagit hand om lilla Müsli i två veckor har vi alltså nu lämnat bort henne till en annan djurvän. Även om det är ett riktigt beslut och rätt för våra egna katters skull, känns det som ett stort svek mot Müsli och vi saknar hennes mysiga personlighet så det skär i bröstet! Nu hoppas vi bara att Müsli kommer att stortrivas i sitt nya hem och att hennes äventyr fortsätter i trygghet och kärlek.
Tack för den tid vi fick låna dig! Vi önskar dig lycka till på färden!  

Hittekatten har stulit våra hjärtan och nu funderar vi på ett lämpligt namn.Vi har bollat några alternativ men inte hittat något som är klockrent.
Tips och råd är mer än välkomna!  

...är fortfarande kvar. Hon har helt bott in sig och det går faktiskt förvånansvärt bra med de andra katterna. Visst knorras det ibland men i natt har två av tre sovit i sängen och de kan gå förbi varandra utan att morra och fräsa.

Har satt upp lappar om kissen här i bostadsområdet, på torget och på Ica Maxi. Willy's har tydligen sett till att man inte kan sätta upp lappar någonstans - varken inne eller ute - så där blev det tyvärr ingen lapp. 

Nu återstår att se om någon hör av sig. 

Härom dagen, när jag kom hem från jobbet, blev jag mer eller mindre överfallen av en liten, skrikande, superkelig kisse ute på gården. 
"Hon löper", tänkte jag och böjde mig ner för att gosa med henne. Strök med handen över ryggen och kände då hur mager hon var. Ryggraden kändes tydligt och hon hade i princip inget hull alls på den lilla kroppen. Hon jamade och kelade, kelade och jamade som att det gällde livet. Jag synade henne och fann att hon var okastrerad, omärkt och saknade halsband.
Skyndade mig upp i lägenheten och hämtade kattmat. Sedan satte jag mig ute på gården och betraktade kissen medan hon hungrigt glufsade i sig maten. När jag gick in igen skrek hon efter mig. Det kändes som att hjärtat skulle brista.
Berättade för sambon om den lilla katten. Undrade om jag skulle ta in henne eller låta henne vara. Han tyckte att jag/vi skulle avvakta och se om hon försvann eller höll sig kvar på gården. För säkerhets skull knåpade jag ihop några "katt upphittad-lappar" med tanken att sätta upp den runt grannskapet ifall hon skulle vara kvar.
Dagen efter var det tyst och tomt på gården. Jag hoppades att hon hade sprungit hem.
På eftermiddagen hörde min sambo av sig. Han hade stött på kissen ute på gården. Hon skrek och sökte kontakt med honom och en av våra grannar. Sambon och grannen diskuterade om de skulle försöka hjälpa henne eller om de skulle låta henne vara. Till slut beslöt sig sambon för att ta in henne. Fanns en viss risk med det då vi redan har två katter. Han räknade med att det kunde bli ett herrans liv och att "räddningen" skulle kunna utvecklas till en kat(t)astrof...
I natt har det varit viss oro i lägret. Det har morrats och frästs från alla tre håll men värre än så har det inte blivit. Den lilla kissen sov sött i vår säng hela natten...
Idag har kissarna fått klara sig själva medan vi har jobbat. Troligtvis har de granskat varandra hela dagen för i kväll är de tysta, lugna och nöjda. 
Nu ska vi ta och sätta upp lappar i närområdet för att se om hon har någon ägare som längtar efter henne. Om ingen hör av sig kommer vi troligtvis att behålla henne - om det funkar med de andra katterna osv.

To be continued. 

Och balkongen är återigen ett duvbo.

Under den tidiga förmiddagen släppte jag ut den stora lurven på balkongen.

Sedan fick jag hjärnsläpp.

När jag kom hem strax efter niosnåret i afton var den stora lurven fortfarande ute på balkongen...

Huuuuungrig.

Kissnööööödig.

Och det stora, dåliga samvetet slog ner på lurvens dååååliga matte.

Nu är lurven mätt, ompysslad och belåten och kommer nog sova som en stock i natt efter "det vilda äventyret" på balkongen.

FORGET ME NOT!

Idag blir lilla lurventussan 8 år.

Jag minns när du var liten, min vän. En svartvit lurvtuss som busade och bråkade.

Det blev knappast någon vallhund av dig. Du "ställde" hellre pinnar.

Pinnar var ditt liv och ditt liv utspelade sig på Forsabacken.

Nu ligger sorgen tung över Forsa.

Du har gett dig av till nya jaktmarker och nya pinnar.

Sov gott, Baltzar!

Katter i ett fönster i Panama City

Miss Betty

Miss Betty busar med kameran

Skygga, vilda stadskatter i Panama City

Den här kissen (Cosmo) verkar ha ett och annat att säga. Tydligen var det inte populärt att matte höll i kattkompisen (Pumkin). Kanske hade Punpkin varit taskig mot Cosmo. Jag anar att Cosmo skvallrar...

Varje dag sitter han där...

Och detta är vad han ser...

Han är snart större än mig! Hahahaha!

...har denna fantastiska lurv kommit på.

har liiite för mycket välfärdshäng på magen och skall nu sättas på bantningskur.

Tjabo aka "Mr Creosote"

När han fick reda på det kom tårarna...

"Neeeeeeeej, jag ÄLSKAR ju mat!"