

29 okt kl 22:28, 2009
27 okt kl 08:40, 2009
25 okt kl 10:32, 2009
Jösses, vad fort dagarna går! Det var ju nyss fredag.
Gårdagen gick åt till att lösa Melodikrysset, städa, fika med vänner, ladda inför kvällens inflyttningsfest och sutligen inflyttningsfesta.
Idag får jag besök av sångfåglarna F och V. Vi ska träna stämmor. Senare i eftermiddag kan det eventuellt bli ett kortare rep med grabbarna. Vi får se.
Nedan: Ett otrohetsdrama med klös i.
Ha en fin söndag!
21 okt kl 23:24, 2009
...dök plötsligt upp med ett "dead or alive?" på msn här i afton.
Det var väl en sisådär tre år sedan sist.
Jag tog ju, som en del minns, beslutet att be honom dra åt h-e.
Och det gjorde han kanske.
Ett tag eller så.
Men denna kväll valde han alltså att höra av sig.
Kolla läget liksom.
Jägar-mongot.
Remember him?
I´ve moved on baby! Loooong time ago.
Och jag har det förbaskat bra med min *N*.
Så, vad mer finns att säga än...
IN YOUR FACE!
Moahahahahahahaaaaaaa!
19 okt kl 17:18, 2009
11 okt kl 21:25, 2009
Det trillade in ett mail från mitt ex och hans fru.
De har bestämt sig för att skiljas.
Beskedet kom som en chock.
Efter att ha talat med en gemensam vän fick jag ihop bilden bakom beslutet.
Den gemensamme vännen var en av dem som hjälpte både mig och exet genom vår separation.
Vi talade om hur det var då och hur det är nu.
Separationer är väldigt laddade. De triggar igång mycket tankar och känslor.
För mig personligen handlar separation mycket om förlust för det är så jag har upplevt det.
I vår separation upplevde jag att mitt ex vann - sin frihet och möjligheten att utveckla ett förhållande med en ny kvinna medan jag själv förlorade - min kärlek, min trygghet, gemensamma vänner och hans familj.
Riktigt så enkelt var det självklart inte, men så upplevde jag det.
När jag läste mailet blev jag oerhört ledsen och en känsla av olust spred sig i kroppen.
Flashback.
Skickade iväg ett sms: "Är du okej?`"
Svar: "Nej inte alls. Mår nog som du gjorde när jag lämnade dig. Jag är ledsen för att utsatte dig för det."
Orden gick rakt in i hjärtat.
SMÄRTA
Man skulle kunna tro att det någonstans i mig finns en del som är skadeglad. Åtminstone lite.
Men nej.
Jag tycker att det är hemskt.
Jag önskar dem bara väl.
Jag hoppas att de kan finna någon slags försoning med det som har hänt och gå vidare i livet utan att se tillbaka med bitterhet och sorg.
07 okt kl 21:02, 2009
Efter att, som den gode Whip uttryckte sig, ha "bakat" i ca 1½ års tid och inte lyckats få till en bulle i ugnen - väntar vi nu på att utredas på Kvinnokliniken.
Tankarna snurrar, kommer och går.
Det känns overkligt och kommer antagligen att kännas så ända fram tills första besöket - då bollen sätts i rullning på allvar.
Jag gräver inte ner mig i oro eller katastroftänk.
Det kan bli en jobbig resa och den är jag beredd att utstå.
Jag fokuserar på slutprodukten och hoppas, hoppas, hoppas.
*hope*
06 okt kl 09:08, 2009
Då min kära Blogglandskompis T tröttnat på nedanstående inlägg är det bäst att jag skärper mig och skriver något nytt.

Vad ska jag skriva om då?
Efter opponeringen fick vi i uppgift att justera och förtydliga några saker i c-uppsatsen. Nu har vi snart pillat färdigt med dessa saker så nu är den näst intill klar. Ska bli svurtansvärt skönt att slippa den även om jag har lärt mig en hel del under processen.
Har varit på besök at my second home away from home - Kvinnokliniken och lämnat nya cellprover. Om allt ser bra ut (hoppas, hoppas, hoppas) blir det återbesök om 8 månader. *håller tummarna*
Kommer, förhoppningsvis, när som helst få en helt annan typ av kallelse till Kvinnokliniken. Men vad den kallelsen handlar om - tar vi i ett annat inlägg.