En fisk som heter Wanda´s blogg

Jag tror att den är ruggigt bra!

Jag minns när du var liten, min vän. En svartvit lurvtuss som busade och bråkade.

Det blev knappast någon vallhund av dig. Du "ställde" hellre pinnar.

Pinnar var ditt liv och ditt liv utspelade sig på Forsabacken.

Nu ligger sorgen tung över Forsa.

Du har gett dig av till nya jaktmarker och nya pinnar.

Sov gott, Baltzar!

När jag går till frisörskan vill jag bli klippt i en snygg frisyr och få tips och råd om bra produkter. That´s it. "Min frisörska" är väldigt lättsam. Hon pratar inte för mycket, prackar inte på en produkter och även om hon kan säga att håret är slitet, skulle behöva lite extra vård, färg eller slingor - så konstaterar hon bara. Hon tjatar inte.

Idag hade "min frisörska" ledigt och jag blev klippt av en annan kvinna. Av henne fick jag en femton minuters uppläxning om hur illa jag sköter mitt hår och hur viktigt det är att använda hårinpackning - säääärskilt om man vill ha håret långt.

Jag V E T. Men jag är lat och snål och unnar mig alldeles för sällan att gojsa med dyra inpackningar. Jag använder aldrig hårfön, plattång eller locktång. Äger inget av de tre. Jag kör en snabb handdukstork, lite balsamspray eller nå´n shiny-repair-produkt som får sitta i, lite mousse eller vax och sedan är jag ready to go!

Som grädde på moset sa frisörskan: -Jag förstår att du vill ha långt hår men du skulle passa bättre i en kortare frisyr...

Jomentjena. Tackskaruhaliksom! Har varit korthårig i större delen av mitt liv. Been there - done that. Nu vill jag ha långt hår. O.K?

Bara för att göra saken värre var hon urkass på att småprata. (Då får de hellre vara tysta.)
Jag råkade nämna att vi var ute och reste för några veckor sedan.
-Vart reste ni?
-Panama.
-Var ligger det?
- I Centralamerika - bredvid Costa Rica.
Av någon anledning fastnade "Costa Rica" hos frisörskan för under resten av samtalet frågade hon enbart om det landet... Jag försökte gång på gång förklara att jag i n t e varit i Costa Rica men vad hjälpte det?
-Hur är det i Costa Rica? Jag tycker det verkar vara ett så härligt land! Är Costa Rica ett rikt land? Jag träffade en man i Mexico en gång och han hade sin argentur i Costa Rica. Bla, bla blaaaa....

Nästa gång ska jag se till att få "min frisörska" och ingen annan.

Och därmed basta!

Pratade just med gubben.

Han sitter på akuten med smärta i sitt ena knä.

Han skulle hjälpa en bilist som fastnat att komma loss.

Bilen gled och knäet hamnade i vägen.

Aj.

Tur att Mölndals sjukhus ligger så nära.

Synd att det är 5 timmars väntetid på akuten...

Gubben är  a r g.

Ja se det snöar, ja se det snöar...

Och hela (eller iaf halva) Sverige stannar upp.

Vi som inte kan stanna upp - pga jobb - måste åka i god tid och planera våra resor för att komma fram.

Gårdagens trafik gick i 30-70 km/h. För en gångs skull visade bilisterna stor hänsyn mot varandra. Jag såg ingen som försökte "knö sig" före någon annan. Igår rådde verkligen "det säkra före det osäkra".

Idag ser det ut som att snöandet har tagit ett uppehåll. Åker ändå i god tid utifall att...

Men innan jag åker:

En eloge till alla som jobbar med snöröjning! Vilket fenomenalt jobb ni gör!

Idag lånar jag bilen av sambon och det innebär att  jag kan sova ända fram till 05:30.

Lyx.

Bara för det vaknar jag - utan väckarklocka - 04:30.

Vad är det för körv???

Det bästa med att jobba är att man uppskattar alla lediga dagar.

Njuter av en ledig helg, som i vanlig ordning inleddes med att lösa Melodikrysset.

Igår fick jag höra att en gammal vän från säsongstiden i Åre tog sitt liv i slutet av januari. Jag vet ingenting om omständigheterna kring det hela. Visste inte ens att han mådde dåligt.

Nu är han borta. Han lämnar fru, barn, släkt, vänner och en herrans massa obesvarade frågor efter sig.

Ibland händer det saker i livet som får en att tänka lite extra - både på Livet och Döden.
En del kämpar för att få leva. Andra kämpar för att få dö.

Och någonstans där emellan finns vi andra.
Vi som varken kämpar mot obotliga, dödliga sjukdomar eller går omkring med den djupaste ångest.
Vi traskar på i Livet och möter Döden när den kommer.

Jag hade inte träffat min vän på många år men blev väldigt berörd av hans bortgång.
Då jag själv står inför en stor och omvälvande händelse som i slutänden (förhoppningsvis) innebär att jag skapar ett nytt liv - är det svårt för mig att begripa hur någon vill ta ett (sitt) liv.

Det enda jag vet är att jag är ytterst tacksam och glad över att jag har min hälsa, mitt arbete, mina katter och min sambo. Jag är ytterst tacksam över att jag har goda vänner som berikar mitt liv. Jag är ytterst tacksam över att jag kan skratta och gråta för det innebär att jag lever - ett rikt liv.

Min väns bortgång kommer inte att vara förgäves. Den kommer att föra människor som kände honom närmare varandra. Den kommer att få oss att tänka mer på varandra och bry oss mer om varandra.

Den tanken ger en smula tröst.

Jag minns inte sista gången vi träffades men det var helt säkert i Åre.

Vi var unga, vilda och hade hela livet framför oss.

Så tog säsongslivet slut och många av oss sökte nya äventyr på annat håll.

Genom Facebook fann vi varandra igen.

Gamla vänner med nya liv.

Vi bytte några vänskapliga ord.

Pratade om att dra ihop en återträff i Åre.

Det hade varit så roligt.

Så gick tiden.

Jag vet inte vad som fattades dig, min vän.

Men jag förstår att det måste ha varit smärtsamt för dig.

Hälsa Columbus från mig. Jag tyckte om honom, som den väldiga, vackra och totalt omöjliga hund han var!

Han blev nog väldigt glad att se dig igen.

Kära Anders!

Jag hoppas du har funnit frid.

Jag kommer alltid att tänka på dig med värme och glädje.

Katter i ett fönster i Panama City

Miss Betty

Miss Betty busar med kameran

Skygga, vilda stadskatter i Panama City

Här kommer några fotografier från vår semester i Panama. Har valt ett par stycken som är särskilt färggranna samt några som jag tog med en speciell bloggvän i åtanke.

Enjoy!

Här kan man köpa konst, hantverk och tingeltangel.

Ett färggrannt men livsfarligt fordon. Bussarna i Panama City är gamla avdankade bussar från U.S.A. Chaufförerna tävlar gärna om vem som kan köra snabbast - vilket inte sällan resulterar i våldsamma trafikolyckor. Veckan innan vi kom till Panama hade en buss voltat runt och flera av passagerarna avled.

Efter en cykeltur längs en lerig väg kan man se ut så här...

Vackra lampor i taket på en bar.

Vacker husfasad.

Frukt- och grönsaksstånd.

God mat men l å n g s a m service.

Av av trapporna på vårat hotell Cala Luna.

Gran Kahuna Hostal.

En trappa i jamaicanska färger.

Jag och det färggranna grannhuset.

Min favorittrappa på Cala Luna.

Casa amarilla - Gula huset

Inne på Mondo Taitu - ett riktigt surfarhak.

Mondo Taitu.

En välanvänd trappa.

En färgfröjd för ögonen.

Den coolaste trappa jag någonsin sett - trädtrappan.