En fisk som heter Wanda´s blogg

Emil Forselius, guldbaggevinnande skådespelare och småbarnsfar, tog sitt liv i tisdags.

Jag läste det nyss på löpsedlarna när jag var och handlade mat.

Min första tanke var: Han har jag kysst - eller rättare sagt, han kysste mig.

Emil växte upp i det lilla samhället Tandsbyn i Jämtland.

Första gången jag såg honom var i högstadiet. Jag var väl en 14 år skulle jag tro. Jag och en god vän (Cinna) satt och bläddrade igenom skolkatalogen. När vi kom till Brunfloskolan fastnade våra ögon på en kille vid namn Emil Carlsson. Han hette så på den tiden.

Emil var en "kicker" och något av en bad boy. En så´n där som ser snygg och lite farlig ut. Jag beundrade honom på avstånd. Tyckte att han var cool. Cinna var helt såld. Hon kunde sitta och stirra på hans bild och försvinna i hans stora, vackra ögon.

Eftersom Cinna och jag bodde i olika städer rapporterade jag allt jag såg och hörde om Emil.

En helg fick jag något STORT att rapportera.

Jag var ute med en väninna och cyklade. På väg in till stan träffade vi på Emil och en vän till honom. De var glada, berusade och pratglada. Vi stannade till. Efter att ha bytt ett par ord med Emil (vilket jag då tyckte var jätttestort) hände något jag i mina vildaste drömmar aldrig hade vågat tro på...

Plötsligt tar Emil tag i mig och ger mig en kyss!

Jag blev överrumplad och chockad och försökte febrilt, med tungan, att peta undan tuggummit jag hade i munnen så att han inte skulle få det i sin mun!

Det var en föga passionerad och romantisk kyss. Snarare en fumlig och för mig väldigt ovanlig upplevelse.

Cinna höll på att svimma när jag berättade om kyssen. Det var svårt för oss båda att förstå att det var sant.

Efter högstadiet försvann Emil. Jag har senare förstått att hans vilda ungdom resulterade i någon form av ungdomsvård.

Plötsligt dök han upp igen. Denna gång som Emil Forselius, skådespelare.

Min första tanke när jag såg honom var: Han har jag kysst - eller rättare sagt, han kysste mig.

Jag gladdes över att det hade gått så bra för honom, att "Kicker-Emil" hade hittat en väg i livet där han kunde få leva ut allt det han bar på inombords.

Emil Forselius var en riktigt duktig skådespelare.

Kanske lite för duktig?

Ingen anade att han mådde så dåligt att han inte längre ville leva.

Nu är han borta.

Men han har sannerligen lämnat avtryck efter sig.

I form av skådespelarprestationer.

En son.

En fumlig kyss på en gata i Östersund.