Kom i din skrud...

06 dec kl 18:45, 2010

Skrivet av wanda-74 under kategorin Blandat | 1 Kommentarer | Permalink

Julgransglitter har en väldigt speciell doft. Denna doft tar mig tillbaka till arla Luciamornar då klassen kom extra tidigt till skolan för att byta om till små Lucior, tärnor, tomtar och pepparkaksgubbar.
Det doftade alltid kaffe och pepparkaka och små, små fjärilar av nervositet dansade runt i våra magar. Nu skulle vi äntligen få visa upp det vi övat och tragglat i flera veckor!
Vissa fick extra uppdrag i form av att läsa små jul-och luciadikter. Ibland var dikterna uppdelade och det gällde att komma ihåg i vilken ordning vem skulle säga vad. 
Föräldrarna satt och väntade förväntansfulla och spända. Snart skulle Luciatåget skrida in och lysa upp rummet med sina tända ljus...

Några vänner och jag tyckte väldigt mycket om att lussa och vi hade som tradition, när vi var mellan 14-17 år, att lussa på Östersunds Stadsbibliotek, på de dåvarande regementen A4 och I5 samt på Östersunds Lasarett.  Vi var väldigt uppskattade och kände att vi gjorde en god gärning. Ett av mina starkaste minnen var när vi sjöng för en klasskompis mamma, som låg svårt sjuk i cancer. Vi hade inte förstått hur pass allvarligt sjuk hon var och vi blev väldigt tagna när vi såg hur förändrad hon hade blivit. Vi insåg där och då att hon inte skulle överleva sin sjukdom. Jag tror aldrig att vi sjungit så vackert som den gången.

Jag vet inte hur många Luciatåg jag har gått och stått i men det är något väldigt speciellt att fylla ett rum med varmt ljus och vacker stämsång. Jag känner mig snudd på religiös. Varje år som jag inte är med och lussar värker det i hjärtat och jag gråter av nostalgi när jag ser och hör Luciamorgon från Dalarna på TV.
Det är ju så himlans vackert!


« Lysande | Hem | Makalöst! »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wanda-74/entry/kom_i_din_skrud

Kommentarer:

Hej Annagumman!
Åh, vad du skriver fint om gamla Luciaminnen, jag blir riktigt rörd. Ja, det var tider det - vi pratar faktiskt om det ibland på jobbet. "Tänk om Ellis och hennes kamrater kunde komma och lussa för oss...." - och som ni sjöng sen, ovärderliga minnen.
Ha det gott, hälsa Niklas - kramen!

Skrivet av Ewa den 07 december, 2010 kl. 20:47 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten