Livet och Döden

10 feb kl 23:00, 2010

Skrivet av wanda-74 under kategorin Livet och Döden | 4 Kommentarer | Permalink

Igår fick jag höra att en gammal vän från säsongstiden i Åre tog sitt liv i slutet av januari. Jag vet ingenting om omständigheterna kring det hela. Visste inte ens att han mådde dåligt.

Nu är han borta. Han lämnar fru, barn, släkt, vänner och en herrans massa obesvarade frågor efter sig.

Ibland händer det saker i livet som får en att tänka lite extra - både på Livet och Döden.
En del kämpar för att få leva. Andra kämpar för att få dö.

Och någonstans där emellan finns vi andra.
Vi som varken kämpar mot obotliga, dödliga sjukdomar eller går omkring med den djupaste ångest.
Vi traskar på i Livet och möter Döden när den kommer.

Jag hade inte träffat min vän på många år men blev väldigt berörd av hans bortgång.
Då jag själv står inför en stor och omvälvande händelse som i slutänden (förhoppningsvis) innebär att jag skapar ett nytt liv - är det svårt för mig att begripa hur någon vill ta ett (sitt) liv.

Det enda jag vet är att jag är ytterst tacksam och glad över att jag har min hälsa, mitt arbete, mina katter och min sambo. Jag är ytterst tacksam över att jag har goda vänner som berikar mitt liv. Jag är ytterst tacksam över att jag kan skratta och gråta för det innebär att jag lever - ett rikt liv.

Min väns bortgång kommer inte att vara förgäves. Den kommer att föra människor som kände honom närmare varandra. Den kommer att få oss att tänka mer på varandra och bry oss mer om varandra.

Den tanken ger en smula tröst.

 

 

 

 

 

« Bagar-Anders | Hem | Ledig helg »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wanda-74/entry/livet_och_döden

Kommentarer:

Men herregud har din blogg också blivit en dödblogg??
:(

Skrivet av T den 11 februari, 2010 kl. 17:59 #

Sorgliga ord, men jag väljser ut några som får mig att rysa av önskan och längtan.
Jag önskar er all lycka och kommer att fortsätta hålla tummar och tår för er!

Skrivet av *P* den 12 februari, 2010 kl. 13:49 #

Ja för oss som inte har de där jätteproblemen med tillvaron är det svårt att förstå hur någon kan vara så förtvivlad att hon/han väljer att avsluta livet. Som du säger, vi får vara oändligt tacksamma för att vi själva inte är i den sitsen.

Skrivet av Annieverse den 13 februari, 2010 kl. 06:12 #

T - Ja, det blev så... Jag hoppas att få bjuda på lite roligare texter framöver.

*P* - Tack! :)

Ufo:t - Ja, verkligen! :)

/W

Skrivet av Wanda den 13 februari, 2010 kl. 10:56 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten