Vån 13, rum 3, säng 3

29 okt kl 22:28, 2009

Skrivet av wanda-74 under kategorin Livet och Döden | 6 Kommentarer | Permalink

Där låg hon.

Min vän.

Nyopererad, blek, trött men vid beundransvärt gott mod.

Vi satt hos henne ett par timmar.

Pratade.

Skojade.

Mitt i allt detta elände måste vi få skratta.

För att orka.

För att överleva.

En lång och jobbig resa är påbörjad och vi behöver alla skratt vi kan få.

 

« Utökad v-bollträning | Hem | Alla onda ting är... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wanda-74/entry/vån_13_rum_3_säng

Kommentarer:

känner henne inte men håller alla tummar ändå.

Skrivet av nemo den 29 oktober, 2009 kl. 22:36 #

nemo - Tack, vad gullig du är! :)
Ha en riktigt skön helg!

Kram!

Skrivet av Wanda den 30 oktober, 2009 kl. 09:25 #

:(
*håller tummarna*

Skrivet av T den 30 oktober, 2009 kl. 19:46 #

behöver du stöd av någon som genomgått skärselden av att vara i oro när det gäller trista elaka sjukdomar.Hör av dig..Du vet vart jag är kram sudden

Skrivet av Lena den 01 november, 2009 kl. 19:31 #

Åh. Jag kan bara hålla tummarna för att allt går bra! Vilken tur i alla fall för din vän, att hon har någon som dig :-)

Skrivet av Annieverse den 02 november, 2009 kl. 16:18 #

T - Tack! :)

Lena - Jag lovar att ringa om jag behöver dig. Bara att du skrev här kändes gott i hjärtat. :)

Ufo:t - Tack för dina tummar. *sparar på dem* :)
Min väninna har väldigt gott stöd ifrån familjen, vänner och arbetskamrater. Det känns skönt att veta att så många bryr sig om och stöttar. Man är ju inte alltid på topp själv och vissa dagarn har man inte lika mycket att ge som man ösnkade.

/W

Skrivet av Wanda den 04 november, 2009 kl. 23:17 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten