100-KLUBBAN - ett medlemsblad
• Nummer ett skrevs och skickades ut 27 juli 1990, mitt i sommarlovet. Enligt detta första nummer är 100-KLUBBAN ”ett exklusivt medlemsblad för de förtappade själarna i bastuföreningen 100-klubben”.
Numret skrevs på en elektrisk skrivmaskin från 1960-talet av märket Facit, som var närmast osannolikt tung och otymplig och vars färgband torkat, så för varje bokstav tvingades jag, Erik Wandus, göra tre tangentnedslag för att tillräckligt mycket bläck skulle fästas på pappret för att göra texten synlig och därmed läslig.
I detta första nummer ställdes frågan om vi inte i enlighet med Bamses förslag skulle skaffa oss medlemströjor, vilket den minnesgode 100-klubbsmedlemmen säkert också kommer ihåg att vi senare gjorde.
Ett annat förslag som torgfördes i numret var om inte 100-klubbens medlemmar borde se till att bli avfotograferade till skolans fotokatalog. Ett förslag som tydligen föll i god jord då skolans fotokatalog det året bevisligen innehåller den klassiska bilden på 100-klubben: sju ynglingar iförda badlakan som höftskynken, vrålande åt en träklubba.
Den klassiska bilden på 100-klubben anno 1990.
Så här många år senare kan man skratta åt meningen: ”Ni i 100-klubben kommer vid nästa möte att få tillfälle att smaka på Wandus/Bamses utomordentligt goda, hemgjorda öl.”
• Nummer två av 100-KLUBBAN skrevs och skickades ut samtidigt som nummer ett. I detta nummer omnämns för första gången de självhäftande etiketter som senare skulle bli lite av 100-klubbens signum. De etiketter som var (och är) behäftade med ett stort fel – de saknade Torskens initialer. Apropå etiketterna så kan jag inte undanhålla er följande citat: ”För att inte tala om hur en sådan färgklick ger en annars meningslös lärobok ett värde som bokens författare inte vågat drömma om. Känner ni er tvingade att dela mina utgifter för dessa häpnadsväckande gulliga märken så skall ni veta att det inte är ett tvång utan ett måste.”
Postat i: 100-klubben Permalink Kommentarer [5]
4 juni
kl. 15:26
100-klubbens historia är i mångt och mycket också medlemsbladet 100-klubbans historia. Här nedan följer en sammanfattning av innehållet i - och en beskrivning av den historiska kontext i vilken de kom till - de tolv nummer av medlemsbladet 100-KLUBBAN som gavs ut under åren 1990-1993.• Nummer ett skrevs och skickades ut 27 juli 1990, mitt i sommarlovet. Enligt detta första nummer är 100-KLUBBAN ”ett exklusivt medlemsblad för de förtappade själarna i bastuföreningen 100-klubben”.
Numret skrevs på en elektrisk skrivmaskin från 1960-talet av märket Facit, som var närmast osannolikt tung och otymplig och vars färgband torkat, så för varje bokstav tvingades jag, Erik Wandus, göra tre tangentnedslag för att tillräckligt mycket bläck skulle fästas på pappret för att göra texten synlig och därmed läslig.
I detta första nummer ställdes frågan om vi inte i enlighet med Bamses förslag skulle skaffa oss medlemströjor, vilket den minnesgode 100-klubbsmedlemmen säkert också kommer ihåg att vi senare gjorde.
Ett annat förslag som torgfördes i numret var om inte 100-klubbens medlemmar borde se till att bli avfotograferade till skolans fotokatalog. Ett förslag som tydligen föll i god jord då skolans fotokatalog det året bevisligen innehåller den klassiska bilden på 100-klubben: sju ynglingar iförda badlakan som höftskynken, vrålande åt en träklubba.
Den klassiska bilden på 100-klubben anno 1990.
Så här många år senare kan man skratta åt meningen: ”Ni i 100-klubben kommer vid nästa möte att få tillfälle att smaka på Wandus/Bamses utomordentligt goda, hemgjorda öl.”
• Nummer två av 100-KLUBBAN skrevs och skickades ut samtidigt som nummer ett. I detta nummer omnämns för första gången de självhäftande etiketter som senare skulle bli lite av 100-klubbens signum. De etiketter som var (och är) behäftade med ett stort fel – de saknade Torskens initialer. Apropå etiketterna så kan jag inte undanhålla er följande citat: ”För att inte tala om hur en sådan färgklick ger en annars meningslös lärobok ett värde som bokens författare inte vågat drömma om. Känner ni er tvingade att dela mina utgifter för dessa häpnadsväckande gulliga märken så skall ni veta att det inte är ett tvång utan ett måste.”
Postat i: 100-klubben Permalink Kommentarer [5]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/100_klubban_ett_medlemsblad
Skriv en kommentar:
:)) Tack för att du delar med dig av roliga anekdoter.
Ni verkar vara ett härligt gäng. Bilden är... hm.. störtskön, är nog ett bra ord.
"En sådan färgklick ger en annars meningslös lärobok ett värde som bokens författare inte vågat drömma om" Hahahaha, den var snäll!!
Skrivet av fen den 04 juni, 2009 kl. 16:53 #
Föreningar är kul;) Jag minns Tarzan-Klubben som drevs av en gammal efterbliven bög i Gamlestan i Göteborg. Vi fick klättra i replianer medan den gamle mannen i sextioårsåldern jagade oss. Det var också duschtvång under hans överseende.
Skrivet av Goran van Den Buske den 04 juni, 2009 kl. 17:04 #
Jag borde skrivit över hans underseende...eller under hans överinseende..ÄH..
Skrivet av Goran van Den Buske den 04 juni, 2009 kl. 17:06 #
fen: Tydligen hade jag lite humor även som tonåring. :)
Skrivet av Wandus den 04 juni, 2009 kl. 17:28 #
Goran van Den Buske: Det låter som ett kommunalt dagis.
Skrivet av Wandus den 04 juni, 2009 kl. 17:29 #