Blod, svett och Arnold
Meg Ryan borgar för tårdrypande slisk och om hon får med sig Tom Hanks blir resultatet, som att dränkas i sirap, katastrofalt kletigt (Sömnlös i Seattle, Joe och vulkanen, Du har mejl). Nä, tacka vet jag lite blod, svett och Arnold.
Jag har en extremt infantil filmsmak och erkänner att jag är alldeles för omogen för att se filmer om känslopjök och gullepjosk och det är just sådana filmer som Meg Ryan figurerar i, därför anser jag att Meg Ryans verk borde varningsmärkas med någon typ av ”gråtande barn äter sockervadd-märke”.
Hellre superhjältar, gröna troll och lite slagsmål än Meg Ryans darrande underläpp och tårögda koögon. Drömmen vore att i en sf-films öppningsscenen få se Meg Ryan falla offer för ett slemdrypande Alienmonster som ivrigt slukar henne hel (med risk för att drabbas av sockersjuka) och som sedan glad i hågen ger sig ut i jakt på Tom Hanks. Kan man peta in Arnold i en nolltolerans-mot-alienmonster-roll också, vore filmen ett mästerverk i mina ögon.
Postat i: Film Permalink Kommentarer [11]
12 maj
kl. 18:45
Meg Ryans filmer borde varningsmärkas med hjälp av en sentimentalitetsskala. ”Följande film har hög snyftfrekvens, väldigt hög suckfrekvens och katastrofalt hög snuttigullighetsfaktor.”Meg Ryan borgar för tårdrypande slisk och om hon får med sig Tom Hanks blir resultatet, som att dränkas i sirap, katastrofalt kletigt (Sömnlös i Seattle, Joe och vulkanen, Du har mejl). Nä, tacka vet jag lite blod, svett och Arnold.
Jag har en extremt infantil filmsmak och erkänner att jag är alldeles för omogen för att se filmer om känslopjök och gullepjosk och det är just sådana filmer som Meg Ryan figurerar i, därför anser jag att Meg Ryans verk borde varningsmärkas med någon typ av ”gråtande barn äter sockervadd-märke”.
Hellre superhjältar, gröna troll och lite slagsmål än Meg Ryans darrande underläpp och tårögda koögon. Drömmen vore att i en sf-films öppningsscenen få se Meg Ryan falla offer för ett slemdrypande Alienmonster som ivrigt slukar henne hel (med risk för att drabbas av sockersjuka) och som sedan glad i hågen ger sig ut i jakt på Tom Hanks. Kan man peta in Arnold i en nolltolerans-mot-alienmonster-roll också, vore filmen ett mästerverk i mina ögon.
Postat i: Film Permalink Kommentarer [11]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/blod_svett_och_arnold1
Skriv en kommentar:
Jag gillar inte Meg Ryan sedan hon var så dum mot Parkinson i hans program, men jag måste ändå säga att jag föredrar romantiska komedier framför monsterfilmer. En könsfråga kanske?
Skrivet av Kattlådan den 12 maj, 2009 kl. 19:23 #
Kattlådan:...eller en fråga om mognad. :)
Skrivet av Wandus den 12 maj, 2009 kl. 20:27 #
Kattlådan: F.ö. ser Meg Ryan inte klok ut numera (efter att hon sprutat in fett i läpparna och gift i pannan).
Skrivet av Wandus den 12 maj, 2009 kl. 20:28 #
var det hon som fejkade i den där omtalade filmen ?
Skrivet av Gunilla den 12 maj, 2009 kl. 20:48 #
Ingetdera, men hellre en romantisk komedi än Arnold och aliens!.
Jag gillar inte den typen av romantiska komedier, de är konstgjorda och känns inte verklighetstrogna.. lika lite som Arnolds filmgenre gör. Jag vill att det ska kännas realistiskt och helst tankeväckande.
Det är väl därför jag gillar TV-film bättre, sådana som är baserade på verkliga händelser. (ingen regel utan undantag - jag gillade Sagan om ringen filmerna samt Femte elementet).
Apropå Meg, letade fram ett inlägg från 2006 från Mixbloggen jag var medlem i då.
http://blogg.passagen.se/mixblog/entry/dubbelmoral_2
Skrivet av fen den 12 maj, 2009 kl. 20:52 #
Undrar om Sveriges svar på Meg Ryan är Helena Bergström? Finns det någon film där fru Bergström inte vibrerar med underläppen?
Skrivet av Car Bil den 12 maj, 2009 kl. 21:15 #
Gunilla: Yes, det var det och på den tiden var Meg fortfarande söt (innan alla skönhetsförstörande operationer).
Skrivet av Wandus den 12 maj, 2009 kl. 21:54 #
Car Bil: En gång i tiden tyckte jag att Helena Bergström var en duktig skådis men numera tycks hon inte göra annat än gråta, böla och stortjuta. Undrar om hon type-castas så? "Nu ska vi ha en scen med någon som gråter och då måste vi ju se till att det är Helena som spelar henne för ingen i världen har ju så stor erfarenhet av att gråta på film som hon."
Skrivet av Wandus den 12 maj, 2009 kl. 21:56 #
fen: Realistiska filmer känns bortkastade - då kan man ju lika gärna titta ut genom fönstret. För mig är film ren och skär eskapism och då vill jag banne mig inte ha någon realism med i spelet.
Jag ska följa din länk så fort jag kommer hem från jobbet. ;)
Skrivet av Wandus den 12 maj, 2009 kl. 21:58 #
Wandus, du kan slå dig ihop med min sambo och gå på bio! Han säger exakt samma sak som du ovan. Han avskyr verklighetsbaserad känsla i film, även program med vanligt folk på TV.
Varför vill man ha en verklighetsflykt?
Asch.. jag "flyr" ju också verkligheten, fast på annat sätt, in i mitt huvud eller själ.
Skrivet av fen den 12 maj, 2009 kl. 22:16 #
fen: Du verkar ha en mycket klok sambo. ;)
Jag tittar inte speciellt mycket på film men när jag gör det vill jag att det ska vara en annan värld än den jag vanligen lever i som visas. Dagdrömmar är dock att föredra som eskapism och när det gäller drömmeri så är nog inte heller mina dagdrömmar särskilt realistiska.
Jag gjorde t.ex. mål mot Arsenal i förmiddags när jag låg och drog mig.
Skrivet av Wandus den 12 maj, 2009 kl. 22:25 #