Bordskavaljerens oskick
Vid ett sådant tillfälle som jag här ovan beskrivit föll det sig inte bättre än att jag t.o.m. gjorde mig dummare än vad jag i själva verket plägar vara.
Det hela började, som så ofta, med ett glas alkohol som vid närmare avsmakning visade sig vara rödvin. Då jag är väldigt ovan vid att dricka rödvin satte jag dessvärre drycken i halsen och sprutade sedan ut vinet ur näsa och mun på ett sådant sätt att både bordsdam och linneduk blev rödprickiga, som om de plötsligt drabbats av galopperande barnsjukdomar à la röda hund, nässelfeber eller vattkoppor.
Snabbt fann jag mig dock och ur mitt rodnande anlete sprang mina läppar upp i en, som jag trodde humoristisk och charmig, ursäkt till min bordsdam:
"Oj! Du får ursäkta mig. Jag är inte van att dricka ur glas."
Minen på den av rödvin nedsprutade bordsdamen var obetalbar. Hon tittade på mig som om jag var något som katten hade släpat in och bevärdigade mig endast med en fnysning.
Att resten av kvällen präglades av en tämlig frostig stämning mellan mig och min bordsdam är något av en underdrift.
Postat i: Sed och osed Permalink Kommentarer [9]
11 januari
kl. 17:30
Det är inte alltid så lätt att uppträda propert och världsvant. Då och då händer det att jag hamnar på middagar och bjudningar som kräver både vett och etikett. Oftast snubblar jag mig fram på dessa tillställningar, mellan linnedukar och kristallglas, på en någorlunda förtjänstfullt sätt men det händer dessvärre också att jag drabbas av akut hjärnsläpp.Vid ett sådant tillfälle som jag här ovan beskrivit föll det sig inte bättre än att jag t.o.m. gjorde mig dummare än vad jag i själva verket plägar vara.
Det hela började, som så ofta, med ett glas alkohol som vid närmare avsmakning visade sig vara rödvin. Då jag är väldigt ovan vid att dricka rödvin satte jag dessvärre drycken i halsen och sprutade sedan ut vinet ur näsa och mun på ett sådant sätt att både bordsdam och linneduk blev rödprickiga, som om de plötsligt drabbats av galopperande barnsjukdomar à la röda hund, nässelfeber eller vattkoppor.
Snabbt fann jag mig dock och ur mitt rodnande anlete sprang mina läppar upp i en, som jag trodde humoristisk och charmig, ursäkt till min bordsdam:
"Oj! Du får ursäkta mig. Jag är inte van att dricka ur glas."
Minen på den av rödvin nedsprutade bordsdamen var obetalbar. Hon tittade på mig som om jag var något som katten hade släpat in och bevärdigade mig endast med en fnysning.
Att resten av kvällen präglades av en tämlig frostig stämning mellan mig och min bordsdam är något av en underdrift.
Postat i: Sed och osed Permalink Kommentarer [9]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/bordskavaljerens_oskick
Skriv en kommentar:
Tack - den repliken skall jag bevara till olämpligt tillfälle. 10 poäng.
Skrivet av liberum-weto den 11 januari, 2010 kl. 17:49 #
liberum-weto: Javisst var det en charmig replik.
Skrivet av Wandus den 11 januari, 2010 kl. 18:03 #
Wandus, alla kvinnor vill inte bli nersprutade så är det bara :)
Skrivet av Gunilla den 12 januari, 2010 kl. 08:14 #
Jag tycker att det vore skönt med en bordskavaljer som börjat kvällen med att stänkmåla duken. Då känns det som om man kan konversera om vad som helst resten av kvällen!
Skrivet av maria den 12 januari, 2010 kl. 12:14 #
Du kanske skulle öva lite på att dricka rödvin hemma så du slipper detta i framtiden.
Hur kunde du undvika att inse att det var rödvin förresten?
Serverades det i frostade sejdlar, keramikmuggar eller vad?
Skrivet av Kuno den 12 januari, 2010 kl. 13:21 #
Gunilla: ... men ändå tillstår många kvinnor att brandmän är deras våta dröm. ;)
Skrivet av Wandus den 12 januari, 2010 kl. 16:42 #
Kuno: Jag var fullt upptagen med att vara artig och charmant så jag uppmärksammade inte det faktum att det var rödtjut i glasen.
Skrivet av Wandus den 12 januari, 2010 kl. 16:44 #
Maria: Ja, det var just så jag (s)tänkte när jag rödvinsdreglande mumlade fram min ursäkt.
Skrivet av Wandus den 12 januari, 2010 kl. 16:46 #
Wandus, tack för att du bjuder på dig själv
det får mig att le mellan mina aj-rop.
Margaretha
Ps Gott Nytt År
Skrivet av margaretha den 13 januari, 2010 kl. 10:51 #