Brunstvrål och gapskratt
När min (än så länge) ohängde bror bodde i en mellansvensk stad en gång i tiden, hade han valt att slå upp sina bopålar i ett mycket lyhört flerfamiljshus.
Redan första natten han bodde i sin lägenhet fick han lära sig namnen på grannarna som bodde under honom i huset, då de extatiskt ropade ut sin partners namn i natten:
- Åh, Torleif! (framkvidet i hög och stark falsett)
- Åh, Lisa! (vrålat i mer än tillräckligt starkt stönad brunstmummelton för att höras upp till min bror)
- Åh, Torleif! (framkvidet i hög och stark falsett)
- Åh, Lisa! (vrålat i mer än tillräckligt starkt stönad brunstmummelton för att höras upp till min bror) osv
Som ni förstår blev min lillebror, barnslig som han ibland plägar vare på samma vis som sin äldre bror, fnittrig och full i skratt av brunststönen och falsettkvidandena från våningen under.
Efter att ha bott in sig i sin lägenhet under ett par veckor och därmed också lärt känna Torleif och Lisas älskogsvanor bestämde sig min bror för att det var dags att ha en inflyttningsfest.
Framåt kvällen för inflyttningsfesten lullade ett antal grabbiga gubbar och gubbiga grabbar in i min brors lägenhet. Väl inne påbörjade de ett stilla krökande.
Min (än så länge) ohängde bror kunde inte hålla sig utan berättade för festdeltagarna om Torleif och Lisas vokalövningar om aftnar och nätter. Grabbarna skrattade, gubbarna skrockade och festen började bli riktigt lyckad. Det var i denna stund det skedde: Torleif och Lisa påbörjade sina skalor i våningen nedanför och festdeltagarna ovanför fnissade likt spralliga högstadietjejer. Det var också nu fan flög in i dem.
De beslutade sig för att spela Torleif och Lisa ett spratt. Successivt lät de musikstyrkan och festsorlet bli allt starkare för att på en signal från min bror plötsligt trycka på mute-knappen på stereon och bli knäpptysta.
Det blev absolut tyst på festen, man skulle ha kunnat höra en hårnål falla men i stället fick alla de gubbiga grabbarna och grabbiga gubbarna höra:
- Åh, Torleif! (framkvidet i hög och stark falsett)
- Åh, Lisa! (i mer än tillräckligt starkt stönad brunstmummelton för att höras upp till min bror)
Skrattet som genast följde i min brors lägenhet nådde närmast övernaturliga dimensioner. Grabbarna skrattade så att fönsterrutorna skallrade. Det skriades, skreks, skrockades och skrattades i hysteriska former. En del skrattade så hårt att de började gråta - de formligen tjöt av skratt. Det hela lät som en orkan av skratt.
Men ett ställe i huset där det inte skrattades högt den kvällen var hos Torleif och Lisa. Efter att ha blivit utskrattade av festdeltagarna i våningen ovanför var de nämligen mycket tysta resten av den kvällen och natten.
Hur historien slutade ...
Min bror, som ibland går lite för långt i sina skämt, såg någon dag senare två personer komma ut ur dörren till lägenheten under hans. Trots att han aldrig blivit presenterad för dem klistrade han på sig ett brett leende och utbrast kärvänligt:
- Nämen hej! Ni måste vara Torleif och Lisa.
Jag vet inte om Torleif och Lisas sexliv någonsin hämtade sig efter det (men jag tvivlar) eller om de helt enkelt valde att flytta bort från min sardoniske brors elakheter och fortfarande någonstans i världen högljutt ropar ut sin älskades namn i natten:
- Åh, Torleif! (framkvidet i hög och stark falsett)
- Åh, Lisa! (vrålat i starkt stönad brunstmummelton)

Postat i: Njutning  Permalink   Kommentarer [10]