Dödshjälp - en självklar rättighet!
Drygt en tredjedel av landets läkarna kan alltså tänka sig att administrera aktiv dödshjälp, vilket helt klart är ett steg i rätt riktning. Konstigt dock att inte 100% av läkarna kan tänka sig att hjälpa plågade, livströtta och svårt sjuka människor bort från sina plågor.
Jag tycker att vi äntligen borde införa aktiv dödshjälp inom sjukvården (de läkare som inte vill administrera hjälpen, ska naturligtvis inte behöva göra det). Om jag blev så sjuk och plågad att jag inte längre ville leva så skulle det kännas fint att på ett värdigt sätt få avsluta mitt liv.
Det konstiga är att de som påstår sig tro på "ett liv efter döden" är de som verkar vara mest emot tanken med dödshjälp. Vad är de rädda för? De påstår sig ju tro på något slags liv efter detta? Är det månne så att tron mest är en läpparnas bekännelse?
Jag som däremot är övertygad om att det inte finns någonting kvar av den individ som en gång var jag när hjärnans elektrokemiska system upphör att fungera, tycker att dödshjälp är en självklar rättighet. Varför ska man leva vidare om livet bara innebär plåga?
Dödshjälp borde vara en självklar rättighet i ett modernt land.
Postat i: Politik Permalink Kommentarer [10]
29 november
kl. 23:28
När jag slölyssnade på radio under dagen snappade jag upp att en undersökning som gjorts bland landets läkare kommit fram till att 35% av dem är villiga att administrera aktiv dödshjälp, 40% av läkarna kan inte tänka sig det (vad övriga 25% kan tänkas sig att göra eller ej sades det ingenting om).Drygt en tredjedel av landets läkarna kan alltså tänka sig att administrera aktiv dödshjälp, vilket helt klart är ett steg i rätt riktning. Konstigt dock att inte 100% av läkarna kan tänka sig att hjälpa plågade, livströtta och svårt sjuka människor bort från sina plågor.
Jag tycker att vi äntligen borde införa aktiv dödshjälp inom sjukvården (de läkare som inte vill administrera hjälpen, ska naturligtvis inte behöva göra det). Om jag blev så sjuk och plågad att jag inte längre ville leva så skulle det kännas fint att på ett värdigt sätt få avsluta mitt liv.
Det konstiga är att de som påstår sig tro på "ett liv efter döden" är de som verkar vara mest emot tanken med dödshjälp. Vad är de rädda för? De påstår sig ju tro på något slags liv efter detta? Är det månne så att tron mest är en läpparnas bekännelse?
Jag som däremot är övertygad om att det inte finns någonting kvar av den individ som en gång var jag när hjärnans elektrokemiska system upphör att fungera, tycker att dödshjälp är en självklar rättighet. Varför ska man leva vidare om livet bara innebär plåga?
Dödshjälp borde vara en självklar rättighet i ett modernt land.
Postat i: Politik Permalink Kommentarer [10]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/d%C3%B6dshj%C3%A4lp_en_sj%C3%A4lvklar_r%C3%A4ttighet
Skriv en kommentar:
Ytterligare ett superbt inlägg från Wandus! Jag kan inte annat än hålla med.
Att vara för dödshjälp anses ju vara lite politiskt inkorrekt, känns det som. Lite som aborter. Att man får inte rädda en människa genom att döda.
Jag menar, ligger jag och är förlamad eller förlorat benen vill jag hellre bli avlivad än att må psykiskt dåligt eller inte kunna känna något alls. Kul att ligga och vara ett koma-paket i flera år? Hu, nej, fy!
Att låta en människa som ligger i koma eller är förlamad, få leva, är att hålla själen kvar vid jordelivet och göra den bitter. Dags att släppa själen fri!
Skrivet av FredrikaBremer den 01 december, 2008 kl. 09:25 #
Håller även jag med Wandus på det stora hela även om jag kan förstå att det finns läkare som är tveksamma. Det finns ju säkert en hel exempel på personer som under lång tid varit mycket sjuka men som tack vare den medicinska utvecklingen sedan kunnat återgå till ett drägligt liv.
Vad det gäller de som tror på ett liv efter döden så kan det ju vara de som tillhör den mer fundamentalistiska grenen (åtminstone inom kristendomen) som tror att nåt hemsk händer efter döden om man tar livet av sig själv och det kan ju säker dödshjälp ses som av vissa.
Skrivet av Kunonissen den 01 december, 2008 kl. 10:57 #
Aktiv dödshjälp är mycket knepigare än så är jag rädd :S
En av fördelarna med vår sjukvård skulle plötsligt bli en nackdel i fallen med dödshjälp. Om en läkare vet att hans avdelning kan komma att behöva avskeda folk pga ekonomin så kan aktiv dödshjälp av personer som legat väldigt länge bli mer lockande, därav kan läkaren påverka (medvetet eller inte) de anhöriga in i ett beslut de annars inte skulle tagit.
En dödssjuk kan känna sig som en börda för anhöriga och sjukhus och inte vilja ställa till med besvär. (Vanligare än man tror!)
Skrivet av Oscar Wolf den 02 december, 2008 kl. 22:57 #
Anhöriga kan ha ekonomiska intressen i form av arv och skulder som kan påverka. Och anhöriga kan självfallet påverka den sjuke i sin tur.
I de tidigare skedena av en dödssjukdom kan det kännas extra tungt och man kan bli instabil och dra förhastade beslut.
Mental sjukdom kan spela in.
Dessutom finns det "slippery-slope" argumentet, när man väl börjat, finns det en risk att man snart börjar tänja på gränserna och att läkarna i sin tur börjar tumma på sina principer? Kan en läkare som jobbar med aktiv dödshjälp tappa fokus på den stora bilden?
Och för övrigt så utövas redan dödshjälp gränsfall aktivt redan i Sverige dagligen. Lite för stora doser morfin ges till patienter t.ex. som i sin tur dör snabbare och med mindre smärtor. Detta är f.ö inget ovanligt idag.
Skrivet av Oscar Wolf den 02 december, 2008 kl. 22:57 #
Ps. jag tror inte på något liv efter detta. Jag har "jobbat" en del med att föreställa mig döden och självklart även drömt att jag dött ett antal gånger. Varje gång min hjärna har simulerat döden så att säga så har jag upplevt den precis som när man är på väg i en välförtjänt sömn efter en hård dag i skogen. Fast intensivare och varmare.
Lite som den största upplevelsen av lättnad och frihet från oro man kan tänka sig.
Att religiösa är emot det har väl mer att göra med de klassiska orden "Every life is holy" som Monty Python så vackert uttrycker det med en liten dans? :)
Skrivet av Oscar Wolf den 02 december, 2008 kl. 23:01 #
Jag känner igen argumenten mot dödshjälp och tycker också att de till viss del är riktiga, till exempel att det kan förekomma ett visst tryck från de anhöriga på att någon borde dö.
Men - det här kommer låta rått - om det är så att inte ens de närmast anhöriga vill ha en kvar vid liv så kanske det trots allt är bäst att få dö. Lyckligtvis finns det klok personal i vården som redan i dag underlättar och snabbar på döendet för svårt sjuka patienter.
Skrivet av Wandus den 02 december, 2008 kl. 23:14 #
Det är möjligt att jag kommer att tänka annorlunda när jag ligger på min dödsbädd men jag vill gärna ha möjlighet att få dödshjälp om jag inte längre har något kvar att leva för annat än att dra några tusen andetag till i pina och plåga.
Skrivet av Wandus den 02 december, 2008 kl. 23:19 #
Naturligvtis ska dödshjälpen vara mycket strikt reglerad så att man inte börjar ha ihjäl patienter av krasst ekonomiska skäl eller då de är tillfälligt sinnesförvirrade och deprimerade.
Det kanske t.o.m. behövs en "moment 22-paragraf" som säger att man inte får administrera aktiv dödshjälp till dem som bedöms vara deprimerade.
Skrivet av Wandus den 02 december, 2008 kl. 23:20 #
Mmmm, förstår helt hur du tänker och håller med dig i dina argument. Jag är varken för eller emot dödshjälp. Jag känner att tills någon presenterar en näst intill fail-safe metod för att genomföra dödshjälpen så kan jag inte stå bakom det. Men det är inte på några principiella grunder.
Ville tillföra en liten problematisering till inlägget mest :D
(Har diskuterat dödshjälp väldigt mycket genom studierna också)
Skrivet av Oscar Wolf den 02 december, 2008 kl. 23:28 #
Nej, det här är ingenting som man får slarva med. Jag antar att det går att skicka ett gäng läkare på studiebeök till Holland där de kan ta del av deras erfarenheter av dödshjälp.
Än har ingen klagat, verkar det som. ;)
Skrivet av Wandus den 02 december, 2008 kl. 23:44 #