Den rådande -ismen
Varje land och varje tid har sina -ismer att ta itu med. På 80-talet var det i Sverige främst opportunismen som var intressant att syna i sömmarna, på 90-talet konsumismen och i Sverige anno 2009 är det i mina ögon konformismen som är den mest iögonenfallande.
Sverige har mig veterligen aldrig varit så ideologiskt styvnackat som i fråga om konformismen och denna -ism tycks paradoxalt nog stärka sin ställning i landet så fort svensken påstår sig vara kreativ, originell och speciell; ty detta, att hylla individualismen, är en del av den svenska konformismen.
Men hur tar sig då den svenska konformismen uttryck, förutom i fråga om att hylla individualismen, kanske du frågar dig. Tja, ett tydligt tecken är svenskens ”apparat-måsten”. Vissa apparater måste svensken ha för att accepteras i folkgemenskapen. Att inte ha en mikrovågsugn i sitt nyrenoverade kök anses suspekt. Att inte ha en tv hemma i sitt Ikeamöblerade vardagsrum är fullständigt otänkbart. Att inte prata i mobiltelefon ses närmast som sjukligt avvikande och att inte sitta uppkopplad mot Internet åtminstone ett par timmar i veckan är helt enkelt oacceptabelt.
Tycker du att jag överdriver? Gör då ett försök att på din skola, arbetsplats eller i ditt hem propagera för ett liv utan någon av dessa apparater och du kommer garanterat att mötas av ett ramaskri.
Du kan till exempel under lunchen vända dig till en arbetskamrat och säga något i stil med: ”Jag har beslutat mig för att slänga ut min tv för att frigöra lite tid åt att läsa böcker.”
Reaktionen på ett sådant uttalande kommer med största sannolikhet att bli en häpen ilska från din arbetskamrats sida, då du försatt den stackaren i den högst oangenäma sitsen att ha stött på en person som brutit mot den oskrivna apparatlagen som bland annat stipulerar att det i varje svenskt hem måste stå minst en tv-apparat påslagen under åtminstone ett par timmar om dygnet.
Arbetskamraten kommer troligen att känna sig tvingad att genast anmäla ditt avvikande beteende till arbetsplatsens informella åsiktspolis som då får i uppdrag att tala dig tillrätta. Det kan vid en närmare undersökning visa sig att du gjort dig skyldig till brott mot konformismen, brott mot lagen om läpparnas bekännelse till individualismen, brott mot Jantelagen och brott mot svenskheten.
Att påstå sig klara sig utan tv-apparat är något som bara en kultursnobb skulle göra och här i Sverige är vi minsann inte kultursnobbar. Vi erkänner i själva verket ingen annan kultur än masskulturen.
Så för konformismens bevarande: se till att alltid ha de apparater i ditt hem som svenskheten kräver och om du nödvändigtvis måste avbryta ditt tv-tittande för att läsa något, se då till att det blir en bok av en av folkkulturen godkänd deckarförfattare.
Till sommarens badstränder tycks fyra författarskap fått klartecken från folkets konformitetsråd: Stieg Larssons, Liza Marklunds, Camilla Läckbergs och Jan Guillous.
En bok av Carl Jonas Love Almqvist går däremot inte an.

Postat i: Nutidsanalys  Permalink   Kommentarer [2]