Diskhomusik
För en tid sedan en hade jag en Markis de Sade-antologi, Bibeln och Min kamp liggande på nattduksbordet och om det ligger något i ovanstående talesätt borde det av denna boksamling gå att sluta sig till att jag är kristen, sadist och nationalsocialist - vilket jag i själva verket inte alls är. Jag är en tråkig fisliberal som inte finner något nöje i att piska damer på bara stjärten eller att utrota oliktänkande, dessutom är jag benhård ateist.
Tänk så fel det kan bli när man dömer hunden efter håren.
För en tid sedan hade jag tagit med en bunt cd till jobbet för att ha något att lyssna till under natten när jag arbetade. Uppenbarligen hade jag slitit med mig cd-bunten ur ett discohörn av min skivsamling, ty med till jobbet hade jag tagit:
"The best of Boney M",
Bay City Rollers "The Whole Story",
Gloria Gaynor "The collection",
Blondie "Denis".
Om någon hade sett denna discohyllande skivbunt hade vederbörande säkerligen stämplat mig som discofrälst, vilket inte riktigt är fallet - jag föredrar blues och soul men 70-talsdisco är helt enkelt strålande jobbmusik. Jag jobbar dubbelt så snabbt om Village People, Sly and the Family Stone, Boney M eller Diana Ross strömmar ur högtalarna än om jag lyssnar till någon annan musik (Queen, AC/DC och irländsk folkmusik är också OK jobbmusik).
Konstigt nog fungerar inte den ursprungliga arbetsmusiken, bluesen, så bra för mig som jobbmusik. Jag blir långsam och eftertänksam när jag lyssnar till blues och glömmer bort att jobba.
P.S. När man skall handdiska fungerar wienervals bäst som bakgrundsmusik (skvalmusik), så kallad diskhomusik.
Postat i: Blues & Soul Permalink Kommentarer [12]
17 september
kl. 23:57
Det finns ett talesätt som säger: Visa mig din bokhylla och jag skall säga Dig vem Du är. Jag tycker inte att det är något vidare träffsäkert talesätt. För en tid sedan en hade jag en Markis de Sade-antologi, Bibeln och Min kamp liggande på nattduksbordet och om det ligger något i ovanstående talesätt borde det av denna boksamling gå att sluta sig till att jag är kristen, sadist och nationalsocialist - vilket jag i själva verket inte alls är. Jag är en tråkig fisliberal som inte finner något nöje i att piska damer på bara stjärten eller att utrota oliktänkande, dessutom är jag benhård ateist.
Tänk så fel det kan bli när man dömer hunden efter håren.
För en tid sedan hade jag tagit med en bunt cd till jobbet för att ha något att lyssna till under natten när jag arbetade. Uppenbarligen hade jag slitit med mig cd-bunten ur ett discohörn av min skivsamling, ty med till jobbet hade jag tagit:
"The best of Boney M",
Bay City Rollers "The Whole Story",
Gloria Gaynor "The collection",
Blondie "Denis".
Om någon hade sett denna discohyllande skivbunt hade vederbörande säkerligen stämplat mig som discofrälst, vilket inte riktigt är fallet - jag föredrar blues och soul men 70-talsdisco är helt enkelt strålande jobbmusik. Jag jobbar dubbelt så snabbt om Village People, Sly and the Family Stone, Boney M eller Diana Ross strömmar ur högtalarna än om jag lyssnar till någon annan musik (Queen, AC/DC och irländsk folkmusik är också OK jobbmusik).
Konstigt nog fungerar inte den ursprungliga arbetsmusiken, bluesen, så bra för mig som jobbmusik. Jag blir långsam och eftertänksam när jag lyssnar till blues och glömmer bort att jobba.
P.S. När man skall handdiska fungerar wienervals bäst som bakgrundsmusik (skvalmusik), så kallad diskhomusik.
Postat i: Blues & Soul Permalink Kommentarer [12]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/diskhomusik
Skriv en kommentar:
Olika musik funkar i olika lägen. Ungarna pluggar med hårdrock i lurarna. Det skulle inte jag fixa som helst koncentrerar mig i tystnad. Groove on baby!
Skrivet av Kattlådan den 19 september, 2009 kl. 11:28 #
Tillägg: Jag tycker lite att min bokhylla representerar vem jag är. Inga skräpböcker på mina hyllor. Just nu har jag inte ens någon bokylla utan bara några boktravar på golvet. Vad säger det om mig? Lika tom och innehållslös som bokbristen? (Mina kära böcker ligger obekvämt och trängs i kartonger i källaren pga platsbrist). :(
(Ha 49+4 =53 - läs hos fen )
Skrivet av Kattlådan den 19 september, 2009 kl. 11:32 #
Jag gillar faktiskt icke musik när jag diskar, dvs P1!
Skrivet av FOGT den 19 september, 2009 kl. 12:58 #
Kattlådan: Det finns undersökningar som visar att hårdrock är den mest lämpliga musiken att lyssna på till matematikstudier (men det allra bästa är naturligtvis att studera i en tyst miljö).
Skrivet av Wandus den 20 september, 2009 kl. 18:29 #
FOGT: P1 är alltid ett alternativ förutom mellan 15.03-15.45 då P1 har någon typ av "ungdomsprogram".
Skrivet av Wandus den 20 september, 2009 kl. 18:30 #
Kattlådan: Vad är skräpböcker? Mina bokhyllor dignar av klassiker men också av sf-litteratur (Lem, Asimov, Clarke och Dick) och av böcker om idéhistoria. Däremot har jag inga titlar av s.k. deckardrottningar ens på någon undangömd plats i skräphyllan.
Skrivet av Wandus den 20 september, 2009 kl. 18:34 #
Ha ha - ja sfi-böcker skulle antagligen kvalificera som "skräp" hos mig. Ihop med Danielle Steele och annan sk chicklitt, Guillou, Liza Marklund, de flesta amerikanska deckarna osv. Ja jag också en snobb.
Skrivet av Kattlådan den 20 september, 2009 kl. 20:04 #
Kattlådan: Jag har läst en del sf-böcker av Nobelpristagare. De böckerna kan väl knappast räknas till skräplitteraturen?
Skrivet av Wandus den 20 september, 2009 kl. 21:01 #
Var det verkligen dessa böcker som du tänkte på från början när du skrev om sf-litteratur? ;)
Skrivet av Kattlådan den 21 september, 2009 kl. 21:40 #
Kattlådan: Njäe, kanske inte... men Dick och Lem (öh, fan vilka underliga namn de har) är författare av klass och Doris Lessings sf-böcker är bland det mest udda jag läst men jag rekommenderar dem varmt.
Skrivet av Wandus den 21 september, 2009 kl. 23:01 #
Dick och Lem - är du säker på att sf är rätt genre? ;)
Skrivet av Kattlådan den 21 september, 2009 kl. 23:46 #
Kattlådan: Jag vågar nog inte replikera på din kommentar med något mer tvetydigt än att de sf-författare jag gillar har namn som skulle platsa i vilken vuxenfilm som helst. :)
Skrivet av Wandus den 22 september, 2009 kl. 00:12 #