En förlorad kärlek
Jag leker "huvud-axlar-knä och tå, knä och tå" fler gånger per dag än de flesta flirtkulefascister, läs: fritidspedagoger, gör under en hel vecka.
Varför?
Jo, det har med snusandet att göra. När nikotinsuget slår till vill jag snabbt kunna lokalisera snusdosan och i en enda svepande, snabb rörelse, som skulle få de flesta rättrogna papister och Hollywoodstylade fotbollsdivor att titta förvånat på mitt udda tecknade kors, slår jag mig på byxfickor (fram och bak), bröstfickor och innerfickor.
Förhoppningen är att mötas av det välkända klappande ljudet när handflata och snusdosa möts ljuv förening. Klappandet låter (åtminstone i mina öron) som en läcker harmoni på temat: "När vi två blir en".
När väl snuset är lokaliserat tar kärleksakten vid.
Ömt trevar mina händer över den dosa, som rymmer något så mycket mer åtråvärt än det ädlaste smyckeskrin. Darrande av upphetsning lyckas jag smeka av locket och ge mig hän åt den njutningsfulla arom som sprider sin doft, likt en skön parfym, i rummet.
Ivrigt kramar jag den mustiga tobaken och ser små åar av nikotingul vätska rinna skönt över mina fingertoppar. Den i storlek tämligen oansenliga bollen ligger snart i min hand, för att raskt kastas in i det sugande gap, som så längtansfullt väntar på att få ta del av de fröjder som fantasin redan givit en försmak av.
Det vattnas i munnen, ögonen vidgas, pulsen stiger och crescendot närmar sig nu med stormsteg.
Äntligen ligger snusen under läppen!
Postat i: Njutning Permalink Kommentarer [4]
20 augusti
kl. 19:46
För knappt tre år sedan sedan slutade jag att snusa efter att ha varit nikotinist i cirka 20 år. Nedanstående kärleksförklaring till snusen skrev jag bara någon månad innan dess.
Jag leker "huvud-axlar-knä och tå, knä och tå" fler gånger per dag än de flesta flirtkulefascister, läs: fritidspedagoger, gör under en hel vecka.
Varför?
Jo, det har med snusandet att göra. När nikotinsuget slår till vill jag snabbt kunna lokalisera snusdosan och i en enda svepande, snabb rörelse, som skulle få de flesta rättrogna papister och Hollywoodstylade fotbollsdivor att titta förvånat på mitt udda tecknade kors, slår jag mig på byxfickor (fram och bak), bröstfickor och innerfickor.
Förhoppningen är att mötas av det välkända klappande ljudet när handflata och snusdosa möts ljuv förening. Klappandet låter (åtminstone i mina öron) som en läcker harmoni på temat: "När vi två blir en".
När väl snuset är lokaliserat tar kärleksakten vid.
Ömt trevar mina händer över den dosa, som rymmer något så mycket mer åtråvärt än det ädlaste smyckeskrin. Darrande av upphetsning lyckas jag smeka av locket och ge mig hän åt den njutningsfulla arom som sprider sin doft, likt en skön parfym, i rummet.
Ivrigt kramar jag den mustiga tobaken och ser små åar av nikotingul vätska rinna skönt över mina fingertoppar. Den i storlek tämligen oansenliga bollen ligger snart i min hand, för att raskt kastas in i det sugande gap, som så längtansfullt väntar på att få ta del av de fröjder som fantasin redan givit en försmak av.
Det vattnas i munnen, ögonen vidgas, pulsen stiger och crescendot närmar sig nu med stormsteg.
Äntligen ligger snusen under läppen!
Postat i: Njutning Permalink Kommentarer [4]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/en_f%C3%B6rlorad_k%C3%A4rlek
Skriv en kommentar:
men nu har du blivit---snusförnuftig!!
Skrivet av Gunilla den 20 augusti, 2009 kl. 22:41 #
Men nu är ditt leende fint som snus och minns att snus är snus om än i gyllene dosor. Snuskigt bra av dig att sluta - jag tycker att det stinker och ser bonnigt ut.
Skrivet av Kattlådan den 20 augusti, 2009 kl. 23:35 #
Kattlådan: Jepp, en stor fet prilla är verkligen en underklassmarkör på samma vis som en grogg med Renat och Passionsfrukt (vilken jag drack tillsammans med en sociologiprofessor en gång i tiden, då han påpekade just detta). :)
Skrivet av Wandus den 21 augusti, 2009 kl. 17:21 #
Gunilla: Ja, äntligen har jag tagit mitt förnuft till fånga.
Skrivet av Wandus den 21 augusti, 2009 kl. 17:22 #