En hiskelig olycka
I går blev jag vittne till en hiskelig olycka. På gatan utanför mitt arbetsrumsfönster såg jag två unga män komma cyklande med varsin platta öl på pakethållarna.
När den ena mannen väjde för ett potthåll gjorde han det så tvärt att han stötte till sin medcyklist och det resulterade i att båda cyklisterna vinglade betänkligt för en stund och det var då det fruktansvärda skedde.
Bacchus måste ha tittat åt ett annat håll för en stund ty ingen gud skyddade de två plattorna öl från att med en förödande fart och ett stort brak fara i backen.
Det blev tyst i nejden. Olyckan var för stor för att överblicka. Den ena unge mannen, som hastigt kastat sig av sin cykel, dolde ansiktet i sina händer.
Ett par fontänliknande strålar spelade mot himlen i solstrålarna. Var det midsommarfirarna som grät Lille Skutt-tårar? Nej, det var den gyllengula ölen som likt kraftiga strålar av urin kastades upp mot molnen för att strax kraschlanda på asfalten. Pölarna runt cyklarna och de sura ölflaken blev allt större, en del lössläppta ölburkar for runt som i break dance då de gjorde sig av med allt sitt kolsyrerika innehåll.
Det hela var en sorglig syn att skåda till dess en av de unga männen gjorde det enda man kan göra då en katastrof av den här magnituden inträffar; han satte sig på trottoarkanten fångade en av de breakdansande burkarna och lät strålen av varm öl fylla sin mun. Den andre mannen följde strax hans exempel.
Efter några minuter lyckades de olycksdrabbade midsommarfirarna ta sig samman såpass att de med gemensamma krafter samlade ihop alla illa tilltygade burkar och uppblötta kartongrester. De drog sig sedan tillbaka från trottoarkanten en liten bit och hamnade då på gräsmattan i skuggan av en björk, där tillbringade de sedan någon timme med att rädda det som räddas kunde av midsommarölen.
Hela scenen förvandlades från tragedi till komedi på en kort stund. Jag fortsatte att arbeta och tittade då och då ut genom mitt fönster och fick se de nu liggande männen suga ur innehåller ut demolerade aluminiumburkar.
Jag log och önskade dem en härlig dag. När jag för en kort stund gick ut i köket och drack en kopp kaffe passade ölräddarna på att ta sina cyklar och bege sig av.
Det var nu tagedin som blivit en komedi plötsligt återgick till att vara en tragedi, ty efter sig hade de olycksdrabbade ölpimplarna lämnat en hög av skräp bestående av ölindränkta pappkartonger och trasiga burkar.
När de nu tog sin olycka med sådant jämnmod och gjorde det bästa av situationen genom att ta sig en timmes vätskepaus under en vajande björk kunde de inte ha fortsatt på samma stilfulla sätt och plockat med sig allt skräp efter sig?
Mitt leende förbyttes i en min av avsmak inför dessa vämjeliga fyllons brist på hänsyn gentemot sina medmänniskor.

Postat i: Störande  Permalink   Kommentarer [8]