Ett kasserat inledningskapitel
Svensson, Nilsson, Lagerström, Lindqvist-Persson, Olsson, Andersson, Svartsjö, Fransén, Pettersson, Jonzén, Anderberg, Grindsjö, Kvarnström, Ohlsson; namnen på uppsamlingsplatsens brevlådor indikerade att Ugglestigen bebos av en homogen etnisk grupp. Ugglestigen, som noga räknat är en gränd – i själva verket en återvändsgränd – är belägen alldeles i utkanten av kvarteret Humleskogen en bit utanför Sigsjö.
Humleskogen är ett förhållandevis nybyggt kvarter med en blandning av villor och radhus. Kvarterets äldsta hus stammar från slutet av 1970-talet och den senast tillkomna villan – familjen Franséns vräkiga, gräddvita tvåvåningshus på drygt 300 kvm – stod inflyttningsklar så sent som förra sommaren.
Just denna sena morgon i semestertid visade sig kvarteret från sin mest ursvenska av alla sidor.
Bjarne Andersson, pensionerad målare, stod utanför sitt garage och vaxade med frenesi och iver sin bil, en Volvo av nittiotalsmodell, med ett mycket koncentrerat uttryck i sitt väderbitna ansikte. Bjarne gnuggade Volvons motorhuv med en påtaglig entusiasm, i takt med dansbandsmusiken som skvalade ut ur den illa medfarna kassettradion vid hans sida. Av allt att döma var en av högtalarna i kassettradion spräckt men det tycktes inte bekomma Bjarne, som glatt nynnade med i musiken.
Barnen Nilsson hade redan gjort Svartsjös lilla Lisa sällskap i lekparken och stod i färd att bygga ett sandslott under mamma Lottens och Inga Svartsjös översyn.
Kurt Svensson, Ugglestigen 5, vann den inofficiella titeln som kvarterets ivrigaste gräsklippare denna morgon, när han redan 09.52 drog igång sitt gamla bensinslukande vidunder och strax därefter, som i en förunderlig kedjereaktion, följde tre av hans grannar hans exempel och satte fart på sina gräsklippare.
Postat i: Romanutkast Permalink Kommentarer [0]
27 november
kl. 14:38
En bensinstinkande idyll vaknar till liv och Lisa Svartsjö bygger sandslott. Svensson, Nilsson, Lagerström, Lindqvist-Persson, Olsson, Andersson, Svartsjö, Fransén, Pettersson, Jonzén, Anderberg, Grindsjö, Kvarnström, Ohlsson; namnen på uppsamlingsplatsens brevlådor indikerade att Ugglestigen bebos av en homogen etnisk grupp. Ugglestigen, som noga räknat är en gränd – i själva verket en återvändsgränd – är belägen alldeles i utkanten av kvarteret Humleskogen en bit utanför Sigsjö.
Humleskogen är ett förhållandevis nybyggt kvarter med en blandning av villor och radhus. Kvarterets äldsta hus stammar från slutet av 1970-talet och den senast tillkomna villan – familjen Franséns vräkiga, gräddvita tvåvåningshus på drygt 300 kvm – stod inflyttningsklar så sent som förra sommaren.
Just denna sena morgon i semestertid visade sig kvarteret från sin mest ursvenska av alla sidor.
Bjarne Andersson, pensionerad målare, stod utanför sitt garage och vaxade med frenesi och iver sin bil, en Volvo av nittiotalsmodell, med ett mycket koncentrerat uttryck i sitt väderbitna ansikte. Bjarne gnuggade Volvons motorhuv med en påtaglig entusiasm, i takt med dansbandsmusiken som skvalade ut ur den illa medfarna kassettradion vid hans sida. Av allt att döma var en av högtalarna i kassettradion spräckt men det tycktes inte bekomma Bjarne, som glatt nynnade med i musiken.
Barnen Nilsson hade redan gjort Svartsjös lilla Lisa sällskap i lekparken och stod i färd att bygga ett sandslott under mamma Lottens och Inga Svartsjös översyn.
Kurt Svensson, Ugglestigen 5, vann den inofficiella titeln som kvarterets ivrigaste gräsklippare denna morgon, när han redan 09.52 drog igång sitt gamla bensinslukande vidunder och strax därefter, som i en förunderlig kedjereaktion, följde tre av hans grannar hans exempel och satte fart på sina gräsklippare.
Postat i: Romanutkast Permalink Kommentarer [0]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/ett_kasserat_inledningskapitel
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
