Fönsterkrossarungen
Jag var under min uppväxttid för det mesta en ganska snäll pojke. Som alla småpojkar slogs och brottades jag en del med andra barn och mina kläder var ofta fläckades av gräs, blod och lera men på det stora hela var jag en välartad gosse.
Trots att jag inte var någon illbatting hände det dock allt som oftast att jag råkade orsaka att en och annan fönsterruta gick i kras. Det var min förkärlek för bollekar som gjorde mig till fönsterrutornas fiende nummer ett.
Om jag minns rätt så var det 5-6 fönsterrutor på Centralskolan som gick i tusen bitar, under mina första tre skolår, när de träffades av fotbollar, tennisbollar eller någon annan typ av bollar som jag något missriktat skickat iväg. Den rutkross som var orsak till att jag tvingades uppsöka rektorsexpeditionen för första gången hade dock inte splittrats av en boll utan av mitt huvud.
Det hela började mycket oskyldigt med ett besök på skolans bibliotek. När jag glad i hågen och med famnen full av låneböcker var på väg ifrån biblioteket tillbaka till klassrummet tog jag som brukligt var vägen genom mellan- och högstadiets korridorer.
En av mina klasskamrater som också lånat böcker gick framför mig och öppnade den dörr som skulle släppa ut mig ur dessa mörka korridorer, trodde jag. Kamraten öppnade dörren för sig, smet ut och lät sedan den tunga dörren av trä och glas sakta glida igen framför ögonen på mig. Jag reagerade blixtsnabbt och, i stället för att lägga ifrån mig böckerna och öppna dörren med någon av mina frigjorda händer, stötte huvudet mot dörren för att på så vis skjuta upp den och komma ut. Dessvärre var dörren för tung, mitt huvud för hårt och skyddsglaset i dörren för vekt för att klara av den behandlingen. Glaset i dörren sprack och jag fick ett litet blodigt jack i pannan.
Van glas- och fönsterkrossare som jag var, suckade jag högt och gick sedan för att leta reda på en skolvärdinna att anmäla den trasiga rutan i dörren till. När jag krossat ett fönster försökte jag aldrig smita undan mitt ansvar utan erkände alltid pliktskyldigt min del i uppkomsten av glassplittret.
Skolvärdinnan som redan haft ett och annat med mig att göra vid mina tidigare fönsterkrossaräventyr tog sig en titt på den trasiga rutan i dörren, min blodiga panna och förhörde sig om hur det hela gått till innan hon frågade:
”Varför? Varför hade du sönder den här rutan, Erik?”
Jag tyckte det var en idiotisk fråga och svarade ganska spydigt med motfrågan:
”Ska man inte använda huvudet i skolan?”
Det var efter den spydigheten jag fann mig ivägskickad till rektorsexpeditionen för första men långt ifrån sista gången.
Postat i: Fotboll Permalink Kommentarer [33]
20 februari
kl. 20:44
Jag fortsätter här nedan min nostalgitripp med en liten historia som skulle kunna vara hämtad ur en film om Anderssonskans Kalle.Jag var under min uppväxttid för det mesta en ganska snäll pojke. Som alla småpojkar slogs och brottades jag en del med andra barn och mina kläder var ofta fläckades av gräs, blod och lera men på det stora hela var jag en välartad gosse.
Trots att jag inte var någon illbatting hände det dock allt som oftast att jag råkade orsaka att en och annan fönsterruta gick i kras. Det var min förkärlek för bollekar som gjorde mig till fönsterrutornas fiende nummer ett.
Om jag minns rätt så var det 5-6 fönsterrutor på Centralskolan som gick i tusen bitar, under mina första tre skolår, när de träffades av fotbollar, tennisbollar eller någon annan typ av bollar som jag något missriktat skickat iväg. Den rutkross som var orsak till att jag tvingades uppsöka rektorsexpeditionen för första gången hade dock inte splittrats av en boll utan av mitt huvud.
Det hela började mycket oskyldigt med ett besök på skolans bibliotek. När jag glad i hågen och med famnen full av låneböcker var på väg ifrån biblioteket tillbaka till klassrummet tog jag som brukligt var vägen genom mellan- och högstadiets korridorer.
En av mina klasskamrater som också lånat böcker gick framför mig och öppnade den dörr som skulle släppa ut mig ur dessa mörka korridorer, trodde jag. Kamraten öppnade dörren för sig, smet ut och lät sedan den tunga dörren av trä och glas sakta glida igen framför ögonen på mig. Jag reagerade blixtsnabbt och, i stället för att lägga ifrån mig böckerna och öppna dörren med någon av mina frigjorda händer, stötte huvudet mot dörren för att på så vis skjuta upp den och komma ut. Dessvärre var dörren för tung, mitt huvud för hårt och skyddsglaset i dörren för vekt för att klara av den behandlingen. Glaset i dörren sprack och jag fick ett litet blodigt jack i pannan.
Van glas- och fönsterkrossare som jag var, suckade jag högt och gick sedan för att leta reda på en skolvärdinna att anmäla den trasiga rutan i dörren till. När jag krossat ett fönster försökte jag aldrig smita undan mitt ansvar utan erkände alltid pliktskyldigt min del i uppkomsten av glassplittret.
Skolvärdinnan som redan haft ett och annat med mig att göra vid mina tidigare fönsterkrossaräventyr tog sig en titt på den trasiga rutan i dörren, min blodiga panna och förhörde sig om hur det hela gått till innan hon frågade:
”Varför? Varför hade du sönder den här rutan, Erik?”
Jag tyckte det var en idiotisk fråga och svarade ganska spydigt med motfrågan:
”Ska man inte använda huvudet i skolan?”
Det var efter den spydigheten jag fann mig ivägskickad till rektorsexpeditionen för första men långt ifrån sista gången.
Postat i: Fotboll Permalink Kommentarer [33]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/f%C3%B6nsterkrossarungen
Skriv en kommentar:
Glaskäke och träskalle har man ju hört talas om men uppkäftig och huvudet på skaft det är något helt annat.
Hur går det med skapandet? Kommer du på något att skriva om? Det låter svårt tycker jag.
Skrivet av Kattlådan den 20 februari, 2009 kl. 21:46 #
Herr W!
Sicken tur att det "bara" var fönster du krossade och inte speglar. Tänk vad många år du skulle få leva i otur då ;-)
Man måste ju se allt från den ljusa och positiva sidan visst?
Godnatt kram!
Nu skall en trött-tjockis-Nikks våldta kudden!
Skrivet av Nikks den 20 februari, 2009 kl. 22:26 #
Jag har också minne av något krossat pga av bollspel -- jag var dock rätt busig elev så mitt rykte kanske inte tålde fler erkännande. Fast det var vid Norrstrandsskolan i Karlstad.
Skrivet av liberum-weto den 21 februari, 2009 kl. 02:57 #
Haha..
men vilken humorlös skolvärdinna! Hon var alltså inte begåvad nog att uppskatta ett kvickt och vitsigt svar.
Själv stoppade jag en skoldörr med kindbenet, det sprack, inte dörren. Denna bedrift lyckades jag med på första dagen i skolan efter 4 veckors frånvaro pga bruten näsa, hjärnskakning, spräckt läpp samt en blodutgutelse på hakan stor som en golfboll. Detta följt av vattenkoppor.
Skrivet av fen den 21 februari, 2009 kl. 07:14 #
Herreduminskapare"..du måste vara en riktig träskalle eftersom huvudet höll...men inte glaset..:-) Min enda erfarenhet av glasrutor som barn, var att man gned dem med frigolit...hos grannar då förståss;O))
Skrivet av Anne-Sofie den 21 februari, 2009 kl. 11:47 #
Kattlådan: Kanske har jag fått för många smällar i huvudet för att klara av att vara kreativ och skapande eller så är jag helt enkelt inne i en slöperiod, hur som helst går mitt skrivande dessvärre framåt med snigelfart för tillfället.
Skrivet av Wandus den 21 februari, 2009 kl. 14:03 #
Nikks: Jag var dessvärre en fara för alla speglar som grabb och kan inte på rak arm räkna upp hur många speglar (och vaser, lampor och annat skört) som jag hade sönder varje år.
Ta det lugnt med kudden! ;)
Skrivet av Wandus den 21 februari, 2009 kl. 14:06 #
liberum-weto: Var du en busig ponke? Fy på dig!
Skrivet av Wandus den 21 februari, 2009 kl. 14:07 #
fen: Vad i hela friden sysslade du med som råkade så illa ut? Boxades du med Tyson, åkte störtlopp och ramlade eller blev överkörd av en ångvält?
Skrivet av Wandus den 21 februari, 2009 kl. 14:09 #
Anne-Sofie: Gnider man mitt huvud mot frigolit så kan man sätta fast mig i taket... eller hur det nu var.
Skrivet av Wandus den 21 februari, 2009 kl. 14:10 #
Hej Wandus!
Talade jag om vad som hände mej en gång,
Nåväl det var en kille som retade mej
och vi stod utanför en lägenhet så puttade
jag honom för han var dum och naturligtvis
så gick rutan sönder,så fabrorn sa att jag fick sätta nytt glas i bågen.Så det var bara att ta
bågen med mej hem,så sa min far det där får du
betala själv,om du visste vad hårt det sög för
på den tiden hade jag bara veckopeng,så det tog en tid innan jag hade petalt rutan..
Aldrig att jag gjort om det där*ler*
Jag önskar dej en fin Lördagseftermiddag
Ha det bäst.
Skrivet av agath den 21 februari, 2009 kl. 14:44 #
Goda gissningar.... :)
Jag svimmade på ett illa valt ställe - I ett omklädningsrum med stengolv. Dessutom valde oturen att rikta in mitt huvud med näsan mot träbänken först, innan jag landade ansikte ner i golvet.
Näsan gick av i ett fint brott, den krossades inte, men var av på mitten och flyttades snett ut.
Att bryta näsan gjorde inte ont, eftersom jag var avtuppad då det skedde, däremot var det ett helvete att få tillbaka den i rät vinkel igen.
Skrivet av fen den 21 februari, 2009 kl. 14:48 #
Svar på kommentar:
Så att använda en plastspork var alltså inte okej?
Skrivet av Weilyn den 21 februari, 2009 kl. 16:44 #
agath: Så kan det gå om man har lite otur.
Skrivet av Wandus den 22 februari, 2009 kl. 12:44 #
fen: AJ!
Skrivet av Wandus den 22 februari, 2009 kl. 12:45 #
Weilyn: Vad är en plastspork för något? Är det en typ av kosa?
Skrivet av Wandus den 22 februari, 2009 kl. 12:48 #
>>> Rusar in *vink vink* rusar ut igen!:-)
Skrivet av Nikks den 22 februari, 2009 kl. 15:20 #
Nikks: Varför så bråttom?
Skrivet av Wandus den 22 februari, 2009 kl. 15:38 #
>>>Herr W!
Jag testar mina nya superkrafter! Men du hann se mig alltså?
Skrivet av Nikks den 22 februari, 2009 kl. 15:52 #
Slut på ideér för inlägg? Du har ju så mycket som hänt i ditt liv.Det måste finnas mer att plocka upp i ljuset. Väntar med spänning på nästa
"hemlighet". Fortsätt att förvåna oss, oja oss och roa oss.
Margaretha
Skrivet av Margaretha den 22 februari, 2009 kl. 17:17 #
Synd på din inspirationstorka. När kommer fjällsemesterrapporten? Eller är det bara resor "down memory lane" som gäller nu? Känner att jag behöver lite uppmuntran, tror att du kan fixa det. Vilket förtroende va? :-)
Skrivet av Kattlådan den 22 februari, 2009 kl. 19:51 #
Wandus har fått en utnämning av
Miss i Zippi
Skrivet av ginger06 den 23 februari, 2009 kl. 03:51 #
Margaretha: Jag kommer fortsätta att blogga så fort lusten faller på (den lyxen kan man ju unna sig i detta sammanhang).
Skrivet av Wandus den 23 februari, 2009 kl. 13:31 #
Kattlådan: Jag måste låta minnet av semestern spinna ett par varv innanför pannbenet innan jag kan nedteckna något intressant med den som utgångspunkt.
Skrivet av Wandus den 23 februari, 2009 kl. 13:32 #
ginger06: Tack, fick jag nu äntligen min välförtjänta Oscarstatyett? ;)
Skrivet av Wandus den 23 februari, 2009 kl. 13:33 #
OK. Jag väntar tålmodigt!
Skrivet av kattlådan den 23 februari, 2009 kl. 14:19 #
>>>> Herr Wandus!
meep meeep!! ;-)
Skrivet av Nikks den 23 februari, 2009 kl. 19:06 #
>>> Nu är jag här igen! ;-)
Skrivet av Nikks den 23 februari, 2009 kl. 19:08 #
Att din skalle var nåt extra har jag ju vetat länge ;) men att öppna glasdörrar med den var väl inte så bra kanske. Har iofs själv lyckats med en hel del korkade saker men oftast var förklaringarna mer korkade än själva handlingarna. Min kära mor tyckte nog det när hon blev kallad till skolan på lågstadiet för att jag (enligt egen utsago) "Blåst omkull" på ett ytterst lerigt fält. Jag hade stått och lutat mig mot den starka vinden som helt plötsligt tog en paus och jag föll som en (då något kortare) fura rakt ner i lervällingen :)
Skrivet av Kunonissen den 23 februari, 2009 kl. 22:38 #
En spork är inte en kåsa, långt ifrån.
Sporken är ett av världens viktigaste uppfinningar inom matbestickområdet, den är helt enkelt en korsning mellan en kniv, en sked och en gaffel.
Hallelujah!
//Weilyn, informerar och celebrerar
Skrivet av Weilyn den 24 februari, 2009 kl. 14:49 #
Weilyn: Spoon + knife + fork = Spork! Nu förstår jag.
Skrivet av Wandus den 24 februari, 2009 kl. 16:15 #
Kunonissen: Den scenen, med tillhörande förklaring, kan vi väl reprisera vid något passande tillfälle.
Kunonissen - blåst men inte korkad!
Skrivet av Wandus den 24 februari, 2009 kl. 16:17 #
Wandus: Precis! :)
Skrivet av Weilyn den 25 februari, 2009 kl. 09:13 #