wandus
Kille 40 år från Örebro

Här knyter herr W. ihop alla tillvarons lösa trådar till ett surrealistiskt garnnystan.

« maj 2012
tiontofr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
   
       
Idag

Sidvisningar idag: 109


RSS
Fotbollspublik
5 december kl. 21:19
Det är inte alltid så lätt att veta hur man ska bete sig som publik.
Jag står ofta på läktaren på Stora Valla och ser Degerfors IF spela fotboll och då skriker, kommenterar och applåderar jag högt och ljudligt. Skriker är kanske milt uttryck, jag vrålar när Degerfors gör mål, vilket, till min rösts lycka, inte händer särskilt ofta. Det är underbart att vara så exalterad att all yttre förfining försvinner i ett lyckovrål: JAAAAAAAAAAH!
Att vråla av lycka när Degerfors gör mål på hemmaplan är ett helt acceptabelt, för att inte säga normalt, beteende på Stora Valla och mitt vrålande särskiljer mig inte på något vis från övriga åskådare.
Vad som däremot skiljer oss åt är hur vi beter oss då motståndarlaget gör mål eller lyckas med en crossboll, dribbling eller liknande. Jag applåderar alltid alla goda prestationer på en fotbollsplan, vilket inte alltid uppskattas av övrig publik på läktaren. Jag brukar i stort sett vara ensam om att applådera motståndarlagets prestationer. Varför är det så?
Jag håller på Degerfors IF av själ och hjärta men kärleken till fotbollen är större än känslan för ett enskilt lag och därför tycker jag att det är den naturligaste sak i världen att visa även bortalaget uppskattning när de gör fina prestationer på planen.
Den enda gången jag inte vågat applådera motståndarlagets mål var när jag och min bror stod på Boleyn Ground och såg Spurs smälla in mål på Hammers. Om jag hade applåderat då, hade jag inte kommit hem till Sverige i ett stycke. Som inbitet Spursfan var det otroligt svårt att inte visa sin lycka när Tottenham vände på ett underläge och vann matchen på övertid.
Det är verkligen trist att inte fotbollspubliken kan bete sig mer vänligt och uppskattande. Att alltid applådera och hurra för goda prestationer men att, naturligtvis, göra det extra högt när favoritlaget gör mål, borde vara idealet för en fotbollspublik.

Postat i: Fotboll  Permalink   Kommentarer [17]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/fotbollspublik
Kommentarer:

Lyckligtvis gör ingen mål på Hammers för tillfället. Upson och Green är de två formstarkaste i hela ligan på sina respektive positioner.

Skrivet av Sinatra den 05 december, 2008 kl. 22:02 #

Angående den tidigare debatten som uppstod om brottslighet och medias roll i att rapportera den, hörde jag idag på Nasir Jones som sa "They're trying to make the world look crazy to keep us inside." Vissa kan säga saker ganska snyggt.

Skrivet av Sinatra den 05 december, 2008 kl. 22:04 #

Ett av skälen till att media beskriver världen som våldsam är att våld, sex och olyckor säljer.
Många säger att de hellre vill läsa glada nyheter men i själva verket är det ingen som är beredd att lägga pengar på solskenshistorier.

Skrivet av Wandus den 05 december, 2008 kl. 22:20 #

Jag har varit på plats på Boleyn Ground vid två tillfällen de senaste åren och tycker att det är rätt häftigt när bubblorna stiger mot himlen. West Ham är ett lag jag uppskattar, även om området runt Upton Park är rena rama slummen. Jag håller med dig om att Green och Upson är verkliga klasspelare.

Skrivet av Wandus den 05 december, 2008 kl. 22:23 #

West Hams roll i att plocka upp kids från gatan och utveckla talanger är en av anledningarna till att jag följer laget. Att deras arena ligger i ett skräpigt område är logiskt och självklart. Trovärdighet betyder något.

Skrivet av Sinatra den 05 december, 2008 kl. 22:51 #

Jag gillar som sagt West ham och deras talangutveckling är otrolig (Jermain Defoe, Frank Lampard, Joe Cole, Rio Ferdinand, Michael Carrick för att bara nämna några).
Publiken och den hätska stämningen på Boleyn Ground är däremot inte riktigt i min smak.
White Hart Lane har dessvärre också en lika dålig hemmapublik.
Jag var i New York och tittade på New York Red Bulls-Toronto FC i somras och kunde konstatera att fotbollen var usel men att trygghetskänslan var underbart skön. Det är inte på många ställen i världen man kan titta på fotboll utan att behöva vara rädd för huliganer.

Skrivet av Wandus den 05 december, 2008 kl. 23:06 #

Fast det hänger ju självklart ihop med hur engagerade människor är i sin sport och sina klubbar. Den genomsnittliga åskådaren på Red Bulls - Toronto-matchen kunde troligen inte nämna så många av spelarna på planen.

Skrivet av Sinatra den 05 december, 2008 kl. 23:24 #

Jag känner igen det argumentet men har aldrig riktigt förstått det.
Varför ska man behöva vara våldsam bara för att man är engagerad?
Jag lider verkligen när Spurs får stryk och mår som en prins när de vinner men har trots mitt engagemang i laget aldrig känt något behov av att slå någon som håller på ett annat lag (ens när de besegrar Spurs).
F.ö. tror jag att de få fans, cirka 2000, som tittade på matchen mellan Red Bulls och Toronto i somras, var välinitierade fotbollsälskare men som lyckligtvis ännu inte importerat det europeiska fotbollsvåldet. Risken finns att våldet kommer när intresset för soccer växer.

Skrivet av Wandus den 05 december, 2008 kl. 23:34 #

Ingen har sagt att man "behöver" vara våldsam för att man är engagerad. Vad jag ville påpeka var att med engagemang följer en högre risk för våldsamheter. Det torde väl vara ganska självklart? Man kan ju göra en analogi till religion, exempelvis.

Skrivet av Sinatra den 05 december, 2008 kl. 23:40 #

Religiösa knäppgökar och huliganer ursäktar ofta sitt våldsamma beteende med att de är "engagerade". I själva verket förstör de ju bara för sin tro eller sitt lag.
Det är nog snarare så att våldsamma personer söker utlopp för sina aggressioner i dessa grupper. Jag tror inte huliganerna är särskilt intresserade av fotboll utan snarare av gruppkänslan i "firman" och att få chansen att slå folk på käften.
Personer med "kort stubin", dvs personer med dålig impulskontroll har säkerligen ännu svårare att hålla sina aggressioner i styr om de är engagerade men, nej... jag tror inte (vill inte tro) att fotbollsvåldet är en följd av engagemanget.

Skrivet av Wandus den 05 december, 2008 kl. 23:50 #

Mja. Även om du har en poäng så kan jag inte blunda för det faktum att engagemang kan leda till våld. Kausaliteten kan självklart diskuteras, men jag tycker nog det är ganska uppenbart att följande är logiskt: stor/viktig fråga --> engagemang --> starka känslor --> risk för våld.

Skrivet av Sinatra den 05 december, 2008 kl. 23:57 #

Innerst inne vet jag ju att du, åtminstone delvis, har rätt men för att använda sig av lite vulgärargumentation och advokatyr: "det beror på hur man definierar engagemang". Engagemang är för mig mamman som står i biljettluckan match efter match utan annan betalning än en kopp kaffe, farbröderna som går och ser en b-lagsmatch i hagelstorm och alla de i publiken som alltid stöttar sitt lag i vått och torrt men aldrig någonsin skulle vara våldsamma.
ngagemang är inte att göra upp med en annan firma om att slåss, kilometer bort ifrån arenan där fotbollen samtidigt spelas.

Skrivet av Wandus den 06 december, 2008 kl. 00:04 #

Starka känslor, som engagemang, kan naturligtvis väcka människans aggressiva tendenser men det vore väl själva fan om inte folk kunde lära sig att dämpa sin aggressivitet innan den tar sig uttryck i rena våldsamheter.
Är det verkligen att kräva för mycket av nutidsmänniskan?

Skrivet av Wandus den 06 december, 2008 kl. 00:06 #

Håller med till fullo.

Men för att kommentera något i huvudinlägget: när West Ham möter, låt säga, Liverpool, så visst säger jag "ooh" eller "snyggt" när en Pool-spelare gör något bra. Men applåderar? Nej. Jag vill att Hammers ska vinna. När något händer som försämrar deras chanser att vinna så kommer jag inte applådera den saken.

Skrivet av Sinatra den 06 december, 2008 kl. 00:11 #

Jag tillåter mig att buga, bocka och applådera din ståndpunkt.

Skrivet av Wandus den 06 december, 2008 kl. 00:16 #

Wandus: Du tycks se på fotboll som en konstart - inte som en stamkamp om makt.

Skrivet av liberum-weto den 06 december, 2008 kl. 05:03 #

Det stämmer nog att jag till övervägande del ser på fotboll som en konstform än som en symbolisk stamkamp, även om jag en gång i tiden skrev en b-uppsats om fotboll som "symboliskt krig" mellan rivaliserande stammar (till stor del stödd på Desmond Morris teorier om just detta).
Tack för att du nämnde detta om symboliskt stamkrig, jag hade nästan glömt bort den sociologiska teorinbildningen kring fotbollskulturen.

Skrivet av Wandus den 06 december, 2008 kl. 12:31 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten