Herr W. blir nostalgisk
Jag hade turen att få en mellanstadielärare som passade mig som hand i handske; en lärare som ställde krav, som var auktoritär, sträng och gammaldags på alla tänkbara vis (han var dock behäftad med en stor svaghet - han var religiös och hade därmed en låtsaskompis som han tvingade oss elever att på telepatisk väg söka kontakt med varje skolmorgon varefter vi tvingades sjunga lovsånger till låtsaskompisen, men förutom det var han en, för mig, perfekt lärare).
Läraren propsade på att vi tilltalade honom Magistern; Majjen dög inte och att kalla honom vid namn var otänkbart.
I Magisterns klassrum förekom ingen flummöblering av bänkarna i hästskoform, cirkelform eller pedagogiska öar. Varje bänk stod för sig och att tala med klasskamraterna under skoltid var bara tillåtet på rasterna. Om någon elev ville fråga något räckte vederbörande upp handen till dess att Magistern visade tecken att eleven fick tala.
Den enda röst som hördes i klassrummet var Magisterns. Han körde med klassisk katederundervisning. De elever som inte hängde med i undervisningen skickades till specialpedagogen, som råkade vara hans fru, och de elever som hade lätt för sig fick slita hårt för Magistern ställde höga krav på sina mönsterelever.
Jag har aldrig förr eller senare haft en lärare som passade mig så bra. Under de blott två år, till dess min familj flyttade från denna centralvärmländska håla till en östvärmländsk håla, jag hade turen att ha denna mycket gammaldags magister som lärare, lärde jag mig mer än jag gjorde under de återstående fyra åren i grundskolan.
Att min gamle lärare hade vissa knepiga sidor råder det ingen tvekan om. Han tyckte till exempel om att förnedra sina elever genom att skicka dem till andra klassrum för att hämta "ögonmåttet", "den moraliska kompassen" eller annat som han för dagen fann lustigt att vi som elever inte förstod.
Ett annat knep som Magistern använde sig av var att skicka ut de elever som råkade gäspa på en språngmarsch runt skolgården. Jag fick visserligen springa ett och annat varv runt skolgården men värre var det för dem som hade suttit vakna och glott på video nätterna långa; de fick verkligen springa och springa och springa.
Det finns egentligen hur mycket som helst att säga om den här besynnerlige personen som vi kallade Magistern och han väckte onekligen starka känslor hos alla som hade honom som lärare. Jag tyckte inte om honom som person men tycker än i dag att han var underbar som lärare; det fanns dock de som hatade honom både som person och lärare, då de tyckte att han ställde för höga krav, var för sträng och elak och inte lärde dem ett endaste dugg.
Postat i: Sed och osed Permalink Kommentarer [22]
12 februari
kl. 14:31
Suck, när jag i föregående blogginlägg skrev om det meningsfulla lärandet började mina tankar att vandra och i ett nostalgiskt skimmer såg jag mina år på mellanstadiet i en skola i en håla ett par mil norr om Vänerns norra strand.Jag hade turen att få en mellanstadielärare som passade mig som hand i handske; en lärare som ställde krav, som var auktoritär, sträng och gammaldags på alla tänkbara vis (han var dock behäftad med en stor svaghet - han var religiös och hade därmed en låtsaskompis som han tvingade oss elever att på telepatisk väg söka kontakt med varje skolmorgon varefter vi tvingades sjunga lovsånger till låtsaskompisen, men förutom det var han en, för mig, perfekt lärare).
Läraren propsade på att vi tilltalade honom Magistern; Majjen dög inte och att kalla honom vid namn var otänkbart.
I Magisterns klassrum förekom ingen flummöblering av bänkarna i hästskoform, cirkelform eller pedagogiska öar. Varje bänk stod för sig och att tala med klasskamraterna under skoltid var bara tillåtet på rasterna. Om någon elev ville fråga något räckte vederbörande upp handen till dess att Magistern visade tecken att eleven fick tala.
Den enda röst som hördes i klassrummet var Magisterns. Han körde med klassisk katederundervisning. De elever som inte hängde med i undervisningen skickades till specialpedagogen, som råkade vara hans fru, och de elever som hade lätt för sig fick slita hårt för Magistern ställde höga krav på sina mönsterelever.
Jag har aldrig förr eller senare haft en lärare som passade mig så bra. Under de blott två år, till dess min familj flyttade från denna centralvärmländska håla till en östvärmländsk håla, jag hade turen att ha denna mycket gammaldags magister som lärare, lärde jag mig mer än jag gjorde under de återstående fyra åren i grundskolan.
Att min gamle lärare hade vissa knepiga sidor råder det ingen tvekan om. Han tyckte till exempel om att förnedra sina elever genom att skicka dem till andra klassrum för att hämta "ögonmåttet", "den moraliska kompassen" eller annat som han för dagen fann lustigt att vi som elever inte förstod.
Ett annat knep som Magistern använde sig av var att skicka ut de elever som råkade gäspa på en språngmarsch runt skolgården. Jag fick visserligen springa ett och annat varv runt skolgården men värre var det för dem som hade suttit vakna och glott på video nätterna långa; de fick verkligen springa och springa och springa.
Det finns egentligen hur mycket som helst att säga om den här besynnerlige personen som vi kallade Magistern och han väckte onekligen starka känslor hos alla som hade honom som lärare. Jag tyckte inte om honom som person men tycker än i dag att han var underbar som lärare; det fanns dock de som hatade honom både som person och lärare, då de tyckte att han ställde för höga krav, var för sträng och elak och inte lärde dem ett endaste dugg.
Postat i: Sed och osed Permalink Kommentarer [22]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/herr_w_blir_nostalgisk
Skriv en kommentar:
Din lärare verkar ha varit mer auktoritär och gammaldags än våran - och vi tyckte att han var en stofil.
När vi skulle springa löparbanan och någon inte orkade springa boxade han vederbörande hårt i ryggen och sa: "Spring nu bara!" Mig var han dock försiktigare med eftersom jag hade astma - tur för mig, hehe.
Man skulle äta med både gaffel och kniv och man var tvungen att ta av all mat som fanns uppdukad, även det man inte tyckte om, och man fick vara så god och äta upp allt på tallriken.
Det fanns en liten affär vid skolan, men godis var vi förbjudna att köpa. Och det var svårt att smyga med det för en av kassörskorna skvallrade till magistern om någon elev hade varit inne och köpt en svart missil eller liknande.
Skrivet av RJ den 12 februari, 2009 kl. 14:56 #
Han hade dock svårt att alltid få tyst på oss elever eftersom vi ofta opponerade oss mot honom och hotade att tjalla för våra föräldrar om hans brutala metoder - ja, han klappade på sina elever ibland, inklusive mig.
Och moralpredikningar fick vi ständigt. Ibland aggressiva sådana efter att vi hade gjort nåt ofog. Våran magister (detta var i mellanstadiet) var också troende och gudfruktig och jag minns hur förbannad han blev en gång när vi på skolavslutningen hade klottrat i psalmboken och skrivit "Jesu snopp" och ritat obscena bilder m.m.
Skrivet av RJ den 12 februari, 2009 kl. 14:58 #
Liknande typer av lärare hade jag fullskaligt krig med under 13 års skolgång. Jag vann.
Skrivet av Sinatra den 12 februari, 2009 kl. 15:31 #
Sådana lärare har jag inte haft...
Skrivet av liberum-weto den 12 februari, 2009 kl. 16:17 #
RJ: Det verkar ha funnits en del gamla stötar kvar då vi var i mellanstadieåldern, men min lärare var verkligen en suverän lärare för mig. Jag uppskattade verkligen det klassrum han skapade som en plats för lärande.
Skrivet av Wandus den 12 februari, 2009 kl. 17:01 #
Sinatra: Alla gillar inte den här typen av lärande. Jag är dock av den gamla skolan och den här ovan beskrivna undervisningsformen är den som fungerar bäst för mig, då den verkligen får mig att känna mig motiverad att lära mig något. Gruppövningar, "forskning", samtal, redovisningar, praktiska övningar, exkursioner, experiment och annat fungerar säkert jättebra för en del elever men jag föredrar katederundervisning alla dagar i veckan.
Skrivet av Wandus den 12 februari, 2009 kl. 17:05 #
Jo, jag var väl nästan den enda som uppskattade honom i min klass. Med tanke på hur det ser ut i skolorna idag, där det är eleverna som styr över lärarna istället för tvärtom, önskar man verkligen att de här gamla stötarna kom tillbaks och lärde ungarna lite hyfs. Lärare idag får inte ens peta på sina elever, då blir de åtalade för misshandel. Och så är det ju "tyvärr" politiskt korrekt att hata gamla stofiler.
Skrivet av RJ den 12 februari, 2009 kl. 18:18 #
RJ: Att det ska vara tyst och lugnt i skolan så att alla elever får chansen att koncentrera sig på skolarbetet borde ju vara en självklarhet.
Skrivet av Wandus den 12 februari, 2009 kl. 18:20 #
He he he: Låtsaskompis ;) Vi hade en fysiklärare som hette Windt. Han spelade upp koraler från en gammal rutten rullbandspelare med dåligt ljud. Token hade spelat av från sin gamla radio därhemma och det gjorde ju inte saken bättre. Fy attan vad han plågade oss. Och som vanligt bland bigotta idioter hade han inte studerat "kärleksbudskapet" i bibeln. Kanske inte så konstigt med allt svavel i fysiksalen.
Skrivet av Goran van Den Buske den 12 februari, 2009 kl. 19:05 #
Hela skolan hade obligatorisk mogonbön eller morgonsamling i en aula. Ibland var det faktiskt någon rolig föreläsare som dök up.
När jag gick tillbaka till en skola som vuxen
kunde klasserna bli uppläxade under morgonsamlingen. Minns särskilt den gången då några elever hade ändrat på husmors dörrskylt till "mushor". Som sagt det var en skola för mest vuxna (60-talet)...
Skrivet av ginger06 den 12 februari, 2009 kl. 19:55 #
Eftersom den skolgång ni talar om är så pass lä'nge sedan så tror jag inte att man behöver påpeka att de var "hade en svaghet" dhan var kristen, "han var också troende". De moraliska och diciplinära sakerna var det många som praktiserade.
Jag bedömer att ni trots allt blivit hyggliga bra människor. Dessutom stundtals riktigt roliga att"käfta med".
Ginger - jag har för mig att namnet byttes till morgonsamlingar och då kunde det vara ganska varierande innehåll. Bl. a en del"skäll".
Margaretha
Skrivet av Margaretha den 12 februari, 2009 kl. 20:33 #
Det låter som en lärare i min smak;O)
Skrivet av Anne-Sofie den 12 februari, 2009 kl. 21:49 #
Det fanns också många gamla lärare som inte var så lämpliga för sin gärning. Jag gick i ett populärt gymnasium till vilket lärarna fick välja sina tjänster efter anställningsår. Vi hade bara gamla stötar!
Vi hade bl.a. en "kapten" som gymnastiklärare i gymnasiet. Som uppvärmning inför gymnastiken skulle vi avslappnat springa runt i en ring och slänga med armarna. Det kallade han för: "Spring som en neger". Det skulle ha varit i dag (när inte ens de jättegoda bakverken negerbollar får heta sitt riktiga namn). Utan underdrift kan jag konstatera att han inte var helt PK...
Skrivet av kattlådan den 12 februari, 2009 kl. 22:16 #
Visst, olika former av undervisning protesterar jag inte mot. Men jag kan lova att om någon lärare hade försökt få mig att springa ett varv runt skolan för att jag gäspat på en lektion så hade den läraren fått ett helvete resten av min skoltid.
Skrivet av Sinatra den 13 februari, 2009 kl. 01:32 #
Herr Wandus!
Kanske du inte firar allahjärtans dag. Men jag ser det som god uppfostran att ändå önska dig en trevlig helg med eller utan kärlek!
Faaast, kärlek tror jag ju att du får! ;-)
Hälsningar en uppfostrad Nikks
Skrivet av Nikks den 13 februari, 2009 kl. 12:37 #
Nikks: När är det Alla hjärtans dag? Finns det i Sverige?
Skrivet av Frågande Wandus den 13 februari, 2009 kl. 15:04 #
Sinatra: Jag upplevde det som väldigt uppiggande att tvingas springa ett varv runt skolgården så fort jag gäspade. Det enda jag hade emot min gamla magisters undervisning och uppfostran var hans religiösa nit.
Skrivet av Löpar-Nisse Wandus den 13 februari, 2009 kl. 15:06 #
ginger06: Vilken mustig historia! Tack för att du delade med dig av den.
Skrivet av Småfnissande Wandus den 13 februari, 2009 kl. 15:07 #
Kattlådan: Jag trodde att den övningen hette: "Lufsa som ett troll", det är åtminstone det namn varvid jag kallar den.
Skrivet av Wandus den 13 februari, 2009 kl. 15:08 #
Margaretha: Jag tycker att den ovan nämnde magistern var den absolut bästa läraren jag någonsin haft men jag tyckte verkligen inte om hans sätt att tvinga på eleverna sin tro. Jag tror inte att du heller skulle ha uppskattat att tvingas utföra någon typ av ritualer till en gudom du inte tror på (t.ex. blotat till Odins ära eller offrat till Zeus) och för min del var det ännu värre eftersom jag inte tror på någon religion eller gudomlighet över huvud taget. Det kändes lika förnedrande för mig att tillbe Jehova/Jahve som det skulle gjort att tillbe Alfons Åbergs låtsaskompis Mållgan.
Skrivet av Wandus den 13 februari, 2009 kl. 15:17 #
Att tillbe Mållgan hade väl varit OK? Då hade man ju vetat att det var på låtsas iaf ;)
Skrivet av Kunonissen den 16 februari, 2009 kl. 15:21 #
Kunonissen: Ett rattfyllo lyckades klara sig undan straff genom att skylla på Mållgan: Läs mer.
Skrivet av Wandus den 16 februari, 2009 kl. 15:48 #