Hur hinner de med livet
Jag skriver alldeles för få blogginlägg numera men nu ska jag försöka skärpa mig och blogga lite mer. Visserligen tar mitt arbete en hel del tid och kraft i anspråk men under en del av lördagarna brukar jag ändå kunna unna mig lite ledighet, så då vore det väl själva horn-Per om jag inte skulle kunna nöjesskriva lite, trots förkylning, ett berg av arbete som väntar på att utföras och välutvecklade ynklighetskänslor (host-stress-ynk, host-stress-ynk).
Hur hinner folk med både familj och karriär? Det fattar inte jag. Hur en del personer också hinner med att vara omtänksamma vänner, pedagogiska föräldrar, snälla syskon mm är fullkomligt obegripligt.
Jag hinner med nöd och näppe med arbete och lite kultur på fritiden (samt att leka lite med grabbarna grus då och då) men att förutom det också hinna med en familj - näeh, det är omöjligt!
Men jag säger som sodomiten: det finns fördelar med att ha häcken full ... man hinner inte vara deprimerad, nedstämd, fundersam, inåtvänd, brydd, tvivlande mm. För började man känna efter och pjoska till sig skulle inte ett skit bli gjort.
En känsla kan jag dock inte skaka av mig, känslan av otillräcklighet. Jag vill hinna med så mycket. Jag vill vara så mycket. Jag vill göra så mycket. Jag önskar att jag kunde hålla en tätare kontakt med mina vänner, syskon och föräldrar. Jag önskar att jag hann vara gulligulligare och mer omtänksam mot folk och fä.
Jag vill också hinna med att dricka öl och whisky, leka, gå på teatern, se massor av fotbollsmatcher, lyssna på musik, springa på konserter, gå på puben, skriva, skratta, hjälpa mina nära och kära med ditt och datt, resa, läsa, lyssna på radio och sitta i solen och ta en fika. Kanske har jag för höga krav på vad ett anständigt liv ska kunna erbjuda.
Hur hinner folk med att leva? Lever de eller överlever de bara? Är det bara jag som behöver 7-8 timmar sömn per dygn för att kunna fungera? Är det möjligen så att livet får vänta till dess att man går i pension?
Nej, nu får jag sluta gnälla: i dag hann jag på dumburken se Spurs spöa Villa och på text-tv såg jag att DIF vann borta mot Väsby. Eftersom jag med min medelålders personlighet numera anser att höjden av spänning är att avläsa sidan 377 på text-tv och att lyssna till samhällsprogram på radio har jag också kvällsreprisen av Konflikt att se fram emot.
Håhåjaja, dags att gå och lägga sig.

Postat i: Störande  Permalink   Kommentarer [6]