I civilisationens utmark
Stämningen och den perversa galenskapen höjdes i takt med promillehalten. I takt med att de dåliga historier blev sämre, grövre, råare och elakare ekade de hesa skratten allt oftare mellan tallarna och särskilt högt ljöd skratten då någon råkade sitta sönder ett stycke arvegods i form av en antik stol.
Berättelser som sannolikt inte har någon förankring i den s.k. verkligheten fördes fram som dagsens sanning.
Halvsanningarna gled över i storlögner, historierna blev till skrönor och öppenhjärtigt bekände sällskapet sina forna synder och skrattade gott åt flydda tiders skörlevnad (studieåren).
De skabrösa detaljerna i vissa reminiscenser var av sådan art att Bibelns berättelse om Sodom och Gomorra bleknar i jämförelse. Mycket personliga betraktelser, åsikter och öden flöt upp till ytan i konversationens strömmar och lade stundtals sordin på stämningen för att sekunden senare leda till förlösande, frustande och ångande karlakarlsskrockande.
Kräftorna åtes med vederbörlig schvung och snapsarna dunkades ner i struparna i rask takt, ty som alla vet kräfva kräftor dessa drycker.
Solen började sedan, av någon anledning, plötsligt att gå upp och det varde ljus (jag tror knappt vi hade lagt märke till dess tillfälliga frånvaro) och morgondoppet i den ljumma sjön var lika renande som Syndafloden.
Huvuden fyllda av ångest, värk, surr och trögflytande tankar; mörtröda ögon, darrande ben och magar på gränsen till eruption hindrade oss inte från att njuta av lite snabbmat och öl denna den första dagen i bakrusets tid (vilodagen).
Vi tackade vår värd för den utsökta kräftskivan och lovade att försöka kurera oss såpass att vi kunde göra om allt ihop igen nästa år.
Ve och fasa, nu är snart stunden kommen! Värden har redan börjat planera inför årets tillställning. Vad månde bliva?
Postat i: Sed och osed Permalink Kommentarer [7]
13 maj
kl. 11:53
Förra sommaren avrundade jag min semester med att deltaga i en kräftskiva i civilisationens utmark. Fyra forna studiekamrater i sina sämsta år samlades i en stuga i urskogen, som hämtad ur Evil Dead-filmerna.Stämningen och den perversa galenskapen höjdes i takt med promillehalten. I takt med att de dåliga historier blev sämre, grövre, råare och elakare ekade de hesa skratten allt oftare mellan tallarna och särskilt högt ljöd skratten då någon råkade sitta sönder ett stycke arvegods i form av en antik stol.
Berättelser som sannolikt inte har någon förankring i den s.k. verkligheten fördes fram som dagsens sanning.
Halvsanningarna gled över i storlögner, historierna blev till skrönor och öppenhjärtigt bekände sällskapet sina forna synder och skrattade gott åt flydda tiders skörlevnad (studieåren).
De skabrösa detaljerna i vissa reminiscenser var av sådan art att Bibelns berättelse om Sodom och Gomorra bleknar i jämförelse. Mycket personliga betraktelser, åsikter och öden flöt upp till ytan i konversationens strömmar och lade stundtals sordin på stämningen för att sekunden senare leda till förlösande, frustande och ångande karlakarlsskrockande.
Kräftorna åtes med vederbörlig schvung och snapsarna dunkades ner i struparna i rask takt, ty som alla vet kräfva kräftor dessa drycker.
Solen började sedan, av någon anledning, plötsligt att gå upp och det varde ljus (jag tror knappt vi hade lagt märke till dess tillfälliga frånvaro) och morgondoppet i den ljumma sjön var lika renande som Syndafloden.
Huvuden fyllda av ångest, värk, surr och trögflytande tankar; mörtröda ögon, darrande ben och magar på gränsen till eruption hindrade oss inte från att njuta av lite snabbmat och öl denna den första dagen i bakrusets tid (vilodagen).
Vi tackade vår värd för den utsökta kräftskivan och lovade att försöka kurera oss såpass att vi kunde göra om allt ihop igen nästa år.
Ve och fasa, nu är snart stunden kommen! Värden har redan börjat planera inför årets tillställning. Vad månde bliva?
Postat i: Sed och osed Permalink Kommentarer [7]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/i_civilisationens_utmark1
Skriv en kommentar:
hehe..varannan vatten detta år, så blir nog alla upplevelser bättre!!
Låter iaf mysigt med ett morrondopp i soluppgången !!
Skrivet av Gunilla den 14 maj, 2009 kl. 08:08 #
Kul skrivet Wandus :)
Inte helt oväntat kanske att jag inte gillar onyktra personer? :)
Jag tycker själv om öl och vin. Älskar en kall hoegaarden, en fyllig rioja, eller en torr champagne. Jag tycker även om den känsla av avspänning man kan få genom alkoholen. MEN jag gillar inte när människor ändrar sin personlighet genom alkohol. Jag tycker att man kan vara densamma som onykter som nykter. Samt agera som sig själv.
Jag vet inte varför jag tycker så illa om onyktra som antar andra personlighetsdrag helt plötsligt?. Det innebär väl att de går omkring och spelar en roll som nyktra?
Jag är väl en torrboll, asch heller.. jag är nog bara förbannat bra och rolig jämt (hahaha)
Skrivet av 83.253.242.68 den 14 maj, 2009 kl. 09:07 #
Mäh, där antog jag visst en annan identitet, och det helt nyktert!
Ovan är mitt alterego 83:an m a o.
Skrivet av fen den 14 maj, 2009 kl. 09:09 #
fen: Jag håller som vanligt (nästan) med dig. Om man någon gång ska bli apfull ska man göra som vi gjorde, dvs åka ut till en stuga i skogen där man inte kan störa någon annan än någon gammal älg.
Skrivet av Wandus den 14 maj, 2009 kl. 11:41 #
Gunilla: Det var ett helt underbart morgondopp och hade naturligtvis varit ännu skönare om vi inte varit så fruktansvärt bakfulla, men ett par gånger i livet kan det vara skönt att göra sig av med lite hjärnceller och bete sig som en praktgris.
Skrivet av Wandus den 14 maj, 2009 kl. 11:44 #
Fen: Du har så rätt så. En onykter människa som är sig själv stör inte mig heller. En som verkligen förändrar sig gör. Sen har man förståelse för vissa tysta som 'blommar ut'. Men det är en annan sak.
Wandus: underbar redogörelse! Sen är ju faktiskt Bruce Campbell aldrig fel - världens mest underskattade over-actor.
Hoppas med själ och hjärta att ni får en minnesvärd stund även i år!
Skrivet av Ziddy den 15 maj, 2009 kl. 23:17 #
Ziddy: När jag, Rockgubben, Splatter och Hobbysodomiten samlas i år kommer det säkert att gå livat till, trots att både Splatter och Rockgubben gått och blivit ansvarsfulla fäder sedan vi träffades senast.
Skrivet av Wandus den 16 maj, 2009 kl. 12:04 #