Jag fyller inte år i dag
Jag har en morbror som har släktforskat. Denna morbror har således en mycket god översikt över vem i släkten som är född var, när och var i släktträdet han eller hon hör hemma.
Jag blev därför inte speciellt förvånad när jag fick höra morbrors röst framföra gratulationer på födelsedagen i telefon i morse, men mer om detta senare.
Till saken hör nämligen också att jag och morbror A. delar ett intresse för litteratur om olika bibliska gestalter, vilket visade sig och ledde till ett intressant samtal senaste gången vi träffades, på min mormors födelsedagskalas.
Ytterligare en detalj att hålla i minnet är att jag för tillfället har hjärnan full av flyttplaner och att morbror A. ringde förhållandevis tidigt på förmiddagen.
Förhållandevis tidigt?
Tja, halv tio är tidigt för mig eftersom jag har en dygnsrytm, pga mina arbetstider, som gör att jag i stort sett varje natt går till sömns vid småtimmarna och inte vaknar förrän vid lunchtid, cirka 8 timmar senare.
Vid halv tiotiden på morgon/förmiddagen sprätte jag således upp ur sängen, för att svara i telefon, med i stort sett alla kroppens system aktiverade förutom att hjärnan ännu inte lyckats kick-starta minnet, slutledningsförmågan eller någon av de högre kognitiva förmågor vi människor vanligtvis åtnjuter lyckan av att kunna dra nytta av.
Jag: "Wandus"
Morbror A: "Hej, hör du vem det här är ..."
Jag: "Nämen hej, morbror A!"
Min hjärna hade lyckats para ihop rösten i andra änden av luren med rätt person, vilket får sägas var en storartad bedrift med tanke på det slumrande tillstånd den befann sig i.
Morbror A: "Jag ringde bara för att säga grattis. Jag stör väl inte?"
Dumt nog tog jag inte chansen att här tala om att jag var nyvaken och nyss blivit väckt av telefonsignalen utan småljög i stället, pga alla de skuldkänslor vi människor som inte går upp i arla morgonstund har, av att inte vara vakna när resten av mänskligheten tycks vara vaken.
Jag: "Nej då jag håller på att packar för fullt inför min flytt."
Morbror A: Nå, hur känns det att bli så gammal?"
Jag: "Jo, det känns väl inte så farligt."
Här fortsatte vi att prata om ålder, födelsedagar och att man aldrig mer kommer att vara så ung som i denna stund. Vi bytte sedan samtalsämne till litteratur i de ämnen som fascinerar oss båda; bibliska figurer, myter, gudsbilder mm.
Vi språkades vid i cirka fem minuter innan morbror A. åter gratulerade och därefter rundade av samtalet.
Jag kliade mig lite i huvudet, log och kände mig uppskattad. Det var en trevlig start på dagen.
Det var först när jag gick ut på toaletten, för att borsta tänderna och skölja av mig biverkningarna av John Blunds nattliga eskapader, som medvetandet plötsligt skuttade i gång och strömmen av tankar slog mig som en höstvind i ansiktet:
Jag fyller ju inte år i dag. Jag fyller inte år i oktober. Jag fyller ju inte ens år på hösten. Jag fyller ju inte år förrän i februari, däremot fyller min bror år i dag.
Jag fnissade, kissade och ringde upp min bror samt framförde mina varmaste gratulationer till honom och förklarade också att det möjligen kunde vara så att jag av rent misstag råkat ta emot en av hans gratulationer.
Postat i: Släkten är värst Permalink Kommentarer [8]
24 oktober
kl. 11:39
För att tillfullo kunna uppskatta nedanstående historia behöver du som läsare medvetandegöras om vissa sakförhållanden. Jag börjar således med att klargöra bakgrunden till min lilla anekdot.Jag har en morbror som har släktforskat. Denna morbror har således en mycket god översikt över vem i släkten som är född var, när och var i släktträdet han eller hon hör hemma.
Jag blev därför inte speciellt förvånad när jag fick höra morbrors röst framföra gratulationer på födelsedagen i telefon i morse, men mer om detta senare.
Till saken hör nämligen också att jag och morbror A. delar ett intresse för litteratur om olika bibliska gestalter, vilket visade sig och ledde till ett intressant samtal senaste gången vi träffades, på min mormors födelsedagskalas.
Ytterligare en detalj att hålla i minnet är att jag för tillfället har hjärnan full av flyttplaner och att morbror A. ringde förhållandevis tidigt på förmiddagen.
Förhållandevis tidigt?
Tja, halv tio är tidigt för mig eftersom jag har en dygnsrytm, pga mina arbetstider, som gör att jag i stort sett varje natt går till sömns vid småtimmarna och inte vaknar förrän vid lunchtid, cirka 8 timmar senare.
Vid halv tiotiden på morgon/förmiddagen sprätte jag således upp ur sängen, för att svara i telefon, med i stort sett alla kroppens system aktiverade förutom att hjärnan ännu inte lyckats kick-starta minnet, slutledningsförmågan eller någon av de högre kognitiva förmågor vi människor vanligtvis åtnjuter lyckan av att kunna dra nytta av.
Jag: "Wandus"
Morbror A: "Hej, hör du vem det här är ..."
Jag: "Nämen hej, morbror A!"
Min hjärna hade lyckats para ihop rösten i andra änden av luren med rätt person, vilket får sägas var en storartad bedrift med tanke på det slumrande tillstånd den befann sig i.
Morbror A: "Jag ringde bara för att säga grattis. Jag stör väl inte?"
Dumt nog tog jag inte chansen att här tala om att jag var nyvaken och nyss blivit väckt av telefonsignalen utan småljög i stället, pga alla de skuldkänslor vi människor som inte går upp i arla morgonstund har, av att inte vara vakna när resten av mänskligheten tycks vara vaken.
Morbror A: Nå, hur känns det att bli så gammal?"
Jag: "Jo, det känns väl inte så farligt."
Här fortsatte vi att prata om ålder, födelsedagar och att man aldrig mer kommer att vara så ung som i denna stund. Vi bytte sedan samtalsämne till litteratur i de ämnen som fascinerar oss båda; bibliska figurer, myter, gudsbilder mm.
Vi språkades vid i cirka fem minuter innan morbror A. åter gratulerade och därefter rundade av samtalet.
Jag kliade mig lite i huvudet, log och kände mig uppskattad. Det var en trevlig start på dagen.
Det var först när jag gick ut på toaletten, för att borsta tänderna och skölja av mig biverkningarna av John Blunds nattliga eskapader, som medvetandet plötsligt skuttade i gång och strömmen av tankar slog mig som en höstvind i ansiktet:
Jag fyller ju inte år i dag. Jag fyller inte år i oktober. Jag fyller ju inte ens år på hösten. Jag fyller ju inte år förrän i februari, däremot fyller min bror år i dag.
Jag fnissade, kissade och ringde upp min bror samt framförde mina varmaste gratulationer till honom och förklarade också att det möjligen kunde vara så att jag av rent misstag råkat ta emot en av hans gratulationer.
Postat i: Släkten är värst Permalink Kommentarer [8]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/jag_fyller_inte_%C3%A5r_i
Skriv en kommentar:
Hahaha, jag som planerade att sätta in ett Grattis i kommentaren och kanske t.o.m. en kram dagen till ära.
Nu fick jag mig ett gott skratt i st. igen!
Skrivet av margaretha den 24 oktober, 2009 kl. 12:02 #
Margaretha: Ibland är det (i efterhand) riktigt roligt att vara "trög i hövve".
Skrivet av Wandus den 24 oktober, 2009 kl. 12:07 #
Det är fascinerande hur man kan hålla igång ett samtal utan att tänka - köra autopilot. Nu vore det ju intressant få veta hur morbror skulle reagera på att du "inte" upplyste honom om hans misstag. Tror du han ändrar i släkttavlan?
Skrivet av liberum-weto den 24 oktober, 2009 kl. 12:11 #
Grattis till en underbart rolig text och historia.
Skrivet av fen den 24 oktober, 2009 kl. 12:42 #
liberum-weto: Han kanske ringde i sömnen. Vem vet ...
Skrivet av Wandus den 24 oktober, 2009 kl. 15:01 #
fen: Tack för den fen och glad påsk.
Skrivet av Wandus den 24 oktober, 2009 kl. 15:03 #
Säg inget - han kommer aldrig att komma på sin fadäs - utom om din bror upplyser honom om det när han ringer och grattar i februari! ;)
Igår (24/10 - FN-dagen) fyllde min morbror år! Jag hoppas att jag grattade rätt person.
Skrivet av Kattlådan den 25 oktober, 2009 kl. 00:15 #
Kattlådan: Eftersom det bara var trevligt att prata med morbror A. hoppas jag att han tar fel vid fler tillfällen. Jag kan tänka mig att bli gratulerad på födelsedagen åtskilliga gånger varje år.
Skrivet av Wandus den 25 oktober, 2009 kl. 00:30 #