Kvick cykeltjuv
När jag stod vid bankomaten hade jag bara en liten gatstump mellan mig och det som skulle komma att bli min f.d cykel. Jag reflekterade inte ens över tanken att cykeln skulle kunna bli stulen vid niotiden en måndagsmorgon då det lämnades obevakad i blott ett par sekunder.
Bankomaten krånglade och vägrade ta emot mitt kort. Jag gjorde ett nytt försök med samma negativa resultat. Jag drog en djup suck och vände mig om, korsade vägen och blev häpet stående vid cykelstället där jag ställt cykeln en halvminut tidigare.
Jag förstod inte vad som hänt utan molstirrade på cykelstället på ett sätt som om själva stirrandet skulle frammana cykeln igen och att avsaknaden av den i själva verket var en synvilla.
När jag insåg att cykeln faktiskt blivit stulen tappade jag först hakan och sedan fattningen. Jag snurrade runt i området som en yr och förbannad höna med ögonen på utkik efter den rackarns tjuven men ingenstans stod han att finna.
Hur kan en cykeltjuv vara så snabb och fräck? Jo, naturligtvis stod han på lur i cykelställets närhet och väntade på att någon stressad idiot skulle kasta sig av cykeln och lämna den olåst under den korta tid han/hon planerat att ta ut pengar ur bankomaten tvärs över gatan.
När jag ser tillbaka på saken inser jag att cykelstället på Ekersgatan är som gjort för cykeltjuvar. De behöver bara vänta in första naiva tjomme som slänger sig av cykeln i brådska och struntar i att låsa den (det skulle ju bara ta tid).
Så fort den cyklande bankomatkunden vänder ryggen åt sin cykel och går över gatan hoppar tjuven fram ur snåren och upp på cykeln och trampar snabbt ur synhåll från sin stressade och bestulne medmänniskas blick.
Fy, för den lede så trist det är att bli bestulen.
Postat i: Störande Permalink Kommentarer [8]
9 juni
kl. 11:44
Att bli av med cykeln kan gå snabbt. Vid niotiden i måndags morse cyklade jag sömndrucken och småtvär på vägen till Örebro Resecentrum men beslutade mig för att ta ett snabbt stopp vid bankomaten på Ekersgatan, då jag var i stort behov av kontanta medel. Jag hoppade av cykeln, ställde den i cykelstället (olåst, då ärendet skulle ta högst 30 sekunder) och gick över vägen fram till bankomaten.När jag stod vid bankomaten hade jag bara en liten gatstump mellan mig och det som skulle komma att bli min f.d cykel. Jag reflekterade inte ens över tanken att cykeln skulle kunna bli stulen vid niotiden en måndagsmorgon då det lämnades obevakad i blott ett par sekunder.
Bankomaten krånglade och vägrade ta emot mitt kort. Jag gjorde ett nytt försök med samma negativa resultat. Jag drog en djup suck och vände mig om, korsade vägen och blev häpet stående vid cykelstället där jag ställt cykeln en halvminut tidigare.
Jag förstod inte vad som hänt utan molstirrade på cykelstället på ett sätt som om själva stirrandet skulle frammana cykeln igen och att avsaknaden av den i själva verket var en synvilla.
När jag insåg att cykeln faktiskt blivit stulen tappade jag först hakan och sedan fattningen. Jag snurrade runt i området som en yr och förbannad höna med ögonen på utkik efter den rackarns tjuven men ingenstans stod han att finna.
Hur kan en cykeltjuv vara så snabb och fräck? Jo, naturligtvis stod han på lur i cykelställets närhet och väntade på att någon stressad idiot skulle kasta sig av cykeln och lämna den olåst under den korta tid han/hon planerat att ta ut pengar ur bankomaten tvärs över gatan.
När jag ser tillbaka på saken inser jag att cykelstället på Ekersgatan är som gjort för cykeltjuvar. De behöver bara vänta in första naiva tjomme som slänger sig av cykeln i brådska och struntar i att låsa den (det skulle ju bara ta tid).
Så fort den cyklande bankomatkunden vänder ryggen åt sin cykel och går över gatan hoppar tjuven fram ur snåren och upp på cykeln och trampar snabbt ur synhåll från sin stressade och bestulne medmänniskas blick.
Fy, för den lede så trist det är att bli bestulen.
Postat i: Störande Permalink Kommentarer [8]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/kvick_cykeltjuv
Skriv en kommentar:
NÄ FY, vad fräckt ! Jag hade gjort precis som du, inte tror man väl nån ska hinna på den korta stunden. Men, som du säger, verkar vara strategiskt att stjäla cyklar där då..
Skrivet av Gunilla den 09 juni, 2010 kl. 13:20 #
Jag säger detsamma som föregående talare. Nä fy så fräckt.
Man får tänka/inbilla/övertala sig om att det är en väldigt fattig person som det är synd om, så lättar kanske känslan inför tjuven. Att det är en social utjämningshandling där man kan finna förståelse för att man tar från de rika, om än på ett sämre vis. Äsch, jag vet att jag babblar fjantigt nu, men jag brukar tänka så för att slippa bli arg eller sur och byta den negativa känslan mot positiv empati istället (i rent egoistiskt syfte för mitt eget välbefinnande).
Skrivet av fen den 09 juni, 2010 kl. 13:44 #
Gunilla: Jag blev så paff av att cykeln var försvunnen när jag vände mig om att det tog en stund för min hjärna att förstå att den faktiskt blivit stulen. Jag var nämligen så naiv att jag trodde att jag skulle kunna lämna cykeln olåst i en halvminut utan att den skulle bli stulen, men tji fick jag.
Skrivet av Wandus den 09 juni, 2010 kl. 19:08 #
fen: Du har som vanligt hjärtat på rätt ställe. Nu blev jag på bättre humör. Tack!
Skrivet av Wandus den 09 juni, 2010 kl. 19:10 #
Jag hade låst cykeln, men kanske inte bilen, då byte av söndriga lås oftast kostar mer än värdet på det jag har i bilen. Småsur på morgonen blir man av te istället för kaffe.
Skrivet av liberum-weto den 09 juni, 2010 kl. 22:20 #
Det skulle ha blivit medeltid på nytt om jag hade sett den klåfingrige antagonist som knyckte cykeln !
Skrivet av Vattenskidåkaren den 09 juni, 2010 kl. 22:43 #
liberum-weto: Jo, jo, det är lätt att vara efterklok, nog borde jag ha låst cykeln. Jag är nog inte ensam om att ha blivit bestulen på detta sätt.
Skrivet av Wandus den 09 juni, 2010 kl. 23:33 #
Vattenskidåkaren: "I'm gonna get medieval on your ass" är en av de otäckaste kommentarer man kan få höra från sin omgivning.
Skrivet av Wandus den 09 juni, 2010 kl. 23:36 #