Blod, svett och gyttja
När jag gick på lågstadiet i en skola i den byhåla där jag växte upp hade jag en lärarinna som var pensionsmässig, dvs hon fyllde 63 år (som var den ålder som då gällde för att få gå i pension som lärare) under under mitt andra skolår, men valde att fortsätta sin tjänst till dess att min klass gått ur lågstadiet.
Lärarinnan, som ivrigt spelade tramporgel och sjöng högt och gräsligt på musiklektionerna och som i övrigt skötte sin pedagogiska gärning via Pallinspel och flanellografer, var plikttrogen och snäll, som många gamla lärarinnor var på den tiden. Det var dock en sak som hon hade svårt att förstå: pojkars lynne i allmänhet och i synnerhet en ofta lerig men annars väluppfostrad pojkes besatthet av bollsport.
Hon kunde inte begripa varför jag varje rast, oavsett väderlek, sprang ut på fotbollsplanen och smutsade ner mig med gyttja, damm, skitig snö och smutsigt vatten. Jag var ju i övrigt en skötsam elev. Varför skulle jag nödvändigtvis hålla på och sparka boll och smutsa ner mig?
Till min gamla frökens försvar får väl sägas att jag ofta var blodig, svettig och gyttjig efter rasterna, så till den grad att till och med mina små skolkamrater reagerade på mitt yttre. Jag själv fann inga problem i att lära mig läsa, räkna och skriva med svett, blod och gyttja droppande mot bänken (några tårar förekom däremot aldrig... åtminstone inte från mina tårkanaler).
En dag när det verkligen spöregnade och rastgårdens fotbollsplan såg ut som en översvämmad leråker kom den gamla fröken fram till mig och sa, efter att ha dragit efter andan och utpustat en djup suck: - Men i dag tänker du väl i varje fall inte spela fotboll på rasten?
- Jovisst, svarade jag glatt.
- Du kan inte spela fotboll nu. Hela planen är ju dränkt i vatten.
- Då får jag väl spela vattenpolo då, svarade jag kaxigt, tog bollen under armen och promenerade ut i regnet och gyttjan.
I dag tycker jag synd om den stackars gamla fröken, men då, under mina lågstadieår, kunde jag inte förstå hennes invändningar till mitt fotbollsspelande på rasterna.
På lektionerna lärde jag mig skolsaker och på rasterna lärde jag mig spela fotboll - sådan var livets gång. Varför ville hon hindra detta?
Att min arma mor tvingades tvätta mina nedsmutsade kläder i tid och otid och att jag slet ut skor i ett rasande tempo var inte heller något som bekymrade mig vid den tiden.
Jag har på senare år förstått att mödrar och fröknar har ett annat förhållningssätt till fotboll än vad fotbollsbesatta pojkar har.
Postat i: Fotboll Permalink Kommentarer [16]
16 februari
kl. 16:12
Nostalgitrippen tycks aldrig vilja ta slut...När jag gick på lågstadiet i en skola i den byhåla där jag växte upp hade jag en lärarinna som var pensionsmässig, dvs hon fyllde 63 år (som var den ålder som då gällde för att få gå i pension som lärare) under under mitt andra skolår, men valde att fortsätta sin tjänst till dess att min klass gått ur lågstadiet.
Lärarinnan, som ivrigt spelade tramporgel och sjöng högt och gräsligt på musiklektionerna och som i övrigt skötte sin pedagogiska gärning via Pallinspel och flanellografer, var plikttrogen och snäll, som många gamla lärarinnor var på den tiden. Det var dock en sak som hon hade svårt att förstå: pojkars lynne i allmänhet och i synnerhet en ofta lerig men annars väluppfostrad pojkes besatthet av bollsport.
Hon kunde inte begripa varför jag varje rast, oavsett väderlek, sprang ut på fotbollsplanen och smutsade ner mig med gyttja, damm, skitig snö och smutsigt vatten. Jag var ju i övrigt en skötsam elev. Varför skulle jag nödvändigtvis hålla på och sparka boll och smutsa ner mig?
Till min gamla frökens försvar får väl sägas att jag ofta var blodig, svettig och gyttjig efter rasterna, så till den grad att till och med mina små skolkamrater reagerade på mitt yttre. Jag själv fann inga problem i att lära mig läsa, räkna och skriva med svett, blod och gyttja droppande mot bänken (några tårar förekom däremot aldrig... åtminstone inte från mina tårkanaler).
En dag när det verkligen spöregnade och rastgårdens fotbollsplan såg ut som en översvämmad leråker kom den gamla fröken fram till mig och sa, efter att ha dragit efter andan och utpustat en djup suck: - Men i dag tänker du väl i varje fall inte spela fotboll på rasten?
- Jovisst, svarade jag glatt.
- Du kan inte spela fotboll nu. Hela planen är ju dränkt i vatten.
- Då får jag väl spela vattenpolo då, svarade jag kaxigt, tog bollen under armen och promenerade ut i regnet och gyttjan.
I dag tycker jag synd om den stackars gamla fröken, men då, under mina lågstadieår, kunde jag inte förstå hennes invändningar till mitt fotbollsspelande på rasterna.
På lektionerna lärde jag mig skolsaker och på rasterna lärde jag mig spela fotboll - sådan var livets gång. Varför ville hon hindra detta?
Att min arma mor tvingades tvätta mina nedsmutsade kläder i tid och otid och att jag slet ut skor i ett rasande tempo var inte heller något som bekymrade mig vid den tiden.
Jag har på senare år förstått att mödrar och fröknar har ett annat förhållningssätt till fotboll än vad fotbollsbesatta pojkar har.
Postat i: Fotboll Permalink Kommentarer [16]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/livets_g%C3%A5ng
Skriv en kommentar:
Det måste finns vissa tidsglapp i Värmlands historia, eller så måste vissa orter i Värmland liksom stannat upp i tiden under några år. Du beskriver det jag sett i pilsnerfilmer från trettiotalet-fyrttiotalet -- snart fär vi väl höra om höstslåtter med byn och slädfärd bakom hästen.
Skrivet av liberum-weto den 16 februari, 2009 kl. 16:38 #
liberum-weto: Jag hade den stora förmånen att få lärare (gamla och konservativa) som passade mig under mina tidiga år i grundskolan, men visst är det lite knepigt att jag som inte fyllt 40 än har upplevt samma typ av skolgång (med undantag för agan) som de som i dag är pensionärer.
Skrivet av Wandus den 16 februari, 2009 kl. 16:54 #
en ros och ett hjärta till Wandus som firar efterlängtade 17 feb.
GRATTIS
Jag har spenderat några timmar på att försöka på in en bra grattisbild men har irriterande nog inte klarat av det trots att jag fixade in på min egen blogg härom dan.ordet ros skulle varit bild och hjärta ett hjärta men
Ha EN BRA DAG
Margaretha
Skrivet av Margaretha den 16 februari, 2009 kl. 23:24 #
Margaretha: Tackar, tackar! Jag tänker nog gå och köpa mig en riktigt bra whisky och lite fina praliner dagen till ära.
Skrivet av Wandus den 16 februari, 2009 kl. 23:44 #
Sparkar du fortfarande boll på rasterna? Jag hade också en överårig lärarinna i tredje och fjärde klass. Hon var från Torsholma och hennes man var hästskosmed. I bland agade hon alla pojkarna i klassen utom prästens son. Det var oftast han som låg bakom buset. ;)
Skrivet av Goran van Den Buske den 17 februari, 2009 kl. 00:06 #
Ha den äran på 37-årsdagen. Många grattiskramar!
Skrivet av kattlådan - "med en enkel tulipanaros" den 17 februari, 2009 kl. 13:30 #
GRATTIS (igen) och ut och spela nu!!
Hade ungefär samma beteende på låg- och mellanstadiet fast det var "landbandy" som gällde. Ut snabbt som ögat varje rast och sedan lektion iklädd endast tröja och långkallingar ;)
Skrivet av Kunonissen den 17 februari, 2009 kl. 15:11 #
Kunonissen i långkallingar - vilken syn!
Skrivet av Wandus den 17 februari, 2009 kl. 15:55 #
Goran: Jag sparkar boll mellan lönearbetspassen, men byter kläder däremellan.
Skrivet av Wandus den 17 februari, 2009 kl. 15:57 #
Grattis till det nya personliga rekordet
värmlandsyngling där borta.
Det låter bra att fira den med en whisky-hutt.
Dagen till ära drar du väl till med en Chivas?
Ta två...
*födelsedagskram*
Skrivet av ginger06 den 17 februari, 2009 kl. 16:04 #
G6: Lyckades list ut min hyllning till dig - Grattis
Skrivet av liberum-weto den 17 februari, 2009 kl. 17:04 #
Grattis...!
Skrivet av Anne-Sofie den 17 februari, 2009 kl. 17:39 #
Grattis till de 37 du skrapat ihop, må du samla på dig lång mer än dubbelt upp, kanske satsa på en trippel.
Nu är vi lika gamla för ett kort tag :)
Skrivet av fen den 17 februari, 2009 kl. 18:54 #
Tackar, tackar... så snälla ni är som uppmärksammar lilla (nåja) mig på min födelsedag. :)
Skrivet av Wandus den 17 februari, 2009 kl. 19:47 #
Wandus!
Jissus hur kunde jag bara missa detta
Ett stort grattis till dej denna dagen.
Hoppas du haft en bra dag.
Skrivet av agath den 17 februari, 2009 kl. 23:33 #
Hej Wandus!
Något oroligt men jag somnade till
slut.
Det var så lite så,jag kom ju i slut klämmen ju*ler*
Jag önskar dej en fin Onsdag.
Ha det bäst.
Skrivet av agath den 18 februari, 2009 kl. 10:32 #