Människor med stil
Jag var på en härlig konsert i torsdags då Värmlandsoperans sinfonietta under ledning av dirigenten och violinisten Fredrik Burstedt gav sig på verk av Antonio Vivaldi och Alberto Ginastera.
Innan musiken drog igång kom jag på mig själv med att njuta av åsynen av alla vackra människor i publiken. Uppenbarligen är det så att klassisk musik lockar klassiska skönheter. Här fanns så mycket stil, grace, värdighet och klassisk skönhet att jag närapå tappade andan.
Det är främst på kvinnor det syns hur mycket stil betyder. Kvinnor med stilkänsla spökar inte ut sig i något pornochict white trash-mode eller sminkar sig à la Perelli.
Inne i Sundstaaulan i torsdags fanns inte en tatuering eller piercing så långt ögat nådde, däremot flera snygga glasögonmodeller som framhävde vackra ögon.
Alla kvinnor var propert klädda, de flesta i svart, och antingen osminkade eller så snyggt sminkade att ett otränat mansöga trodde att de var skönheter à naturell.
Många män var också uppsnofsade och försökte hålla stilen så gott de kunde. Män är män och en och annan såg naturligtvis ut att helst vilja börja spotta på golvet och klia sig i skrevet samt ropa ut sin kärlek till FBK men de flesta männen höll dock stilen någorlunda.
Den äldre gentlemannen med den snygga, svarta polotröjan under den välskräddade kostymen skyltade visserligen med sin dragning åt det extravaganta genom den stora halskedjan som hängde som en kätting runt halsen på polotröjans krage, på ett tämligen smaklöst - men troligen högst medvetet - sätt, men han får räknas som ett sällsynt undantag i sammanhanget.
Att jag själv i typisk underklassfrisyr, rakad skalle, här uppenbart var liksom en katt bland hermelinerna gjorde mig på intet vis illa till mods utan jag njöt i fulla drag av att vistas i närheten av något som i brist på bättre ord skulle kunna kallas förfining.
Efter att allt för ofta känt mig som en hermelin bland katterna, då jag föraktfullt fnyst åt pöbelns kultur i form av ljus lageröl i plastmuggar och schlagerträskets utdunstningar, kändes det riktigt fint att för en skull vara den som med sin blotta uppenbarelse dräggade ner en tillställning - men naturligtvis hade jag precis som övrig publik klätt upp mig för tillfället (det får finnas måtta på tölpaktigheten).
Jag vet att socialister ofta avskyr klassisk musik och ”högkultur” då de anser att det är en kulturform av och för bourgoisin.
Jag tycker däremot otroligt mycket om att se att det finns människor med kulturell resning, stolthet, värdighet och klass och att inte alla svenskar är försoffade troglodyter vars kulturella preferenser sträcker sig till fjärrkontrollen och Idol-Bonde söker ensamstående Hollywoodfru eller någon annan liknande smörja.

Postat i: Stil och mode  Permalink   Kommentarer [11]