Melankolisk bris
Postat i: Kvasifilosofi Permalink Kommentarer [9]
23 november
kl. 13:10
Vi som har haft turen att födas i ett land där vi tar för givet att vi varje dag kan känna oss mätta och trygga kan trots det ibland drabbas av svårartad melankoli. I går kväll när mörkret lagt sig svepte en melankolisk bris över mitt sinne och jag ställde mig frågan om varför jag så länge stått och stampat på denna (metaforiska) plätt. Var dag är den andra lik, dagarna staplas på hög och växer till år, som jag, om jag blickar tillbaka, inte kan skilja på. Jag minns inte längre om det här är ett liv jag medvetet valt att leva eller om det här är ett liv som jag tvingas leva på grund av utomstående krafters påverkan. Har jag en gång medvetet valt att stanna och marschera på denna punkt i tillvaron eller har jag helt enkelt kört fast?
Jag avskyr höstmörkret, det gör mig alltid lika nedstämd. Varför kan det inte vara sommar året runt? Jag funderar på att gå i idé... väck mig i slutet av maj när mörkret skingrats.
Postat i: Kvasifilosofi Permalink Kommentarer [9]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/melankolisk_bris
Skriv en kommentar:
Själv avskyr jag sommaren. Med åska, mygg och knott, fästingar och olidlig värme.
Hösten är min favoritårstid. Då är det human temperatur och fina färger. Det härligaste jag vet är en klar och fin höstdag med lite isande vindar...
Men vintern är inte kul den heller, med sitt mörker och sin kyla.
Skrivet av RJ den 23 november, 2008 kl. 13:16 #
Nu skall jag skriva samma gamla tjat:
Hösten gör mig mer kreativ än annars.
Sommaren innebär en massa "måste ta vara på"
och det stressar. "Somaren är kort..."
På våren är jag trött och hängig ända tills
jag ser en krokus i rabatten ...
Vintern är vacker bara det finns snö
och varma kläder.
Varför melankoli under hösten? Det är då
vi är tillbaka i cirkeln: vinter, vår,
sommar... Och innan vi vet ordet av är
myggorna där och bits igen :)
Fast novembermörkret kan vi vara utan.
Bara lite bla, bla, bla...
Skrivet av ginger06 den 23 november, 2008 kl. 16:33 #
Jag igen! Eftersom jag laggt in en raljant kuf
till mina "bokmärken", ger jag dig härmed en
chans att protestera vilt. Det kommer nämligen
att dyka upp andra än dina släktingar :)
Skrivet av ginger06 den 23 november, 2008 kl. 17:03 #
Jag kan inte rå för att jag blir deppig varje höst/vinter - mitt humör följer helt enkelt årstidscykeln. Den enda årstid då jag verkligen tycker att livet är toppen är på sommaren (och vissa ljusa vinterdagar). Hösten, vintern och våren är bara en enda lång väntan på att sommaren ska komma igen.
Skrivet av Wandus den 23 november, 2008 kl. 17:42 #
Det finns dock en bra sak med hösten och det är att kryddstark mat passar betydligt bättre i höstruskigt väder än i sommarvarmt klimat.
Skrivet av Wandus den 23 november, 2008 kl. 17:43 #
Som vi är, är vi och ibland orkar vi "jobba på det". Den svenska melankolin är berömd,
fast hej och hå efter ett par snapsar :D
och ändå längtar jag tillbaka norrut.
Årstiderna berikar livet på något vis.
Yepp! Det är nu det är dags för köttgrytor
och t ex fransk löksoppa.
Skrivet av ginger06 den 23 november, 2008 kl. 18:53 #
Franks löksoppa är underbart på hösten (dock inte för omgivningen) men årstiderna skulle jag klara mig bra utan, tänk om det vore ständig sommar... åh, vilken lycka.
Skrivet av Wandus den 23 november, 2008 kl. 19:54 #
Jag mår illa av mörkret under senvintern..Jag fattar inte varför bor här och inte flyttar till Australien under vintermånaderna.
Skrivet av Goran van Den Buske den 06 mars, 2009 kl. 15:45 #
Goran: Om jag hade råd så skulle jag följa ditt råd. Sverige på vintern är helvetets åttonde krets.
Skrivet av Wandus den 09 mars, 2009 kl. 13:21 #