Moder Svea
En vacker dag i mitten av 1960-talet stod hon plötsligt där, präktig och pålitlig. Ingen visste riktigt hur gammal hon var, men nu var hon en mogen kvinna med alla de dygder och förtjänster vi plägar tillskriva en sådan.
Kanske var hon väl sträng mot sina barn. Med sina pekpinnar och ideliga förmaningar kunde hon betraktas som lite av en ankmamma. Hennes namn var Moder Svea och hon skattades högt av sina telningar trots att de understundom tröttnade på hennes överbeskyddande attityd.
Hon talade ofta och länge om moraliska spörsmål och tröttnade aldrig på att skydda sina barn mot hemskheter som alkohol, pornografi och allmän dekadens. Hon var i blomman av sin ålder och ingen kunde fås att tro att hon någonsin skulle tappa fotfästet och börja slarva med sina barns uppfostran och ideologiska skolning.
Ingen skulle få göra de små illa om hon så skulle tvingas låsa in dem på sina rum för att skydda dem mot omvärldens alla styggelser. (Nämnde jag att hon kunde vara överbeskyddande.)
Riktigt vad som förändrades är det nog ingen som vet men något var det som påverkade Moder Svea då 1970-talet gjorde sin entré. Den förut så rejäla och jordnära kvinnan började flirta lite försiktigt med rödvinsvänstern och vips övergick hennes fasta grepp om sina barn till ett mer släpphänt sådant. En för henne tidigare omöjlig låt-gå-attityd smög sig in i hennes förhållande till sina älskade barns moraliska duvning. Den ideologiska skolningen blev dock allt viktigare och övergick i det närmaste till hårt hållen drillning.
Hon struntade blankt i att hennes barn sniffade lim så länge de taktfast marscherade i sina Graningestövlar i första majtågens underbara gemenskap. Under de röda fanorna började Moder Sveas hållning vackla men hon var fortfarande en omtänksam mor som gjorde nästan allt för att hennes barn skulle lära sig tänka rätt (rött) och handla därefter. Hon hade alltid varit svag för konformism men Moder Svea var trots allt en trygg kvinna som man kunde lite på… så länge man hade partibok.
Men 1970-talet tog slut och när 1980-talet virvlade in tycktes luften gå ur Moder Svea. Alla hennes höga ideal skrotades och hon stod plötsligt halvnaken endast skyld av ett hopplock av mossiga förordningar och stränga lagar.
Lyckligtvis hade Moder Svea regler för det mesta och hade till synes en hel del att skyla sig med. Men hennes barn brydde sig inte längre om hennes förmaningar ty den moraliska basen på vilka de byggdes hade för länge sedan givit vika för den råa egoismen. För Moder Svea blev 1980-talet en hemsk tid. Hon hade tappat sin tro på socialdemokratins tolkning av solidaritetsbegreppet men kunde för sitt liv inte hitta något annat att tro på.
Hennes barn sökte vägledning men fick ingen. Vem kunde man lita på? Moder Svea förut så taktfast marscherande barnaskara började så sakteliga falla ur leden och ta sig fram på förut otrampade stigar. Friheten som barnen kände då de fick upptäcka världen utan att Moder Svea höll dem i handen var visserligen uppskattad av många, men för andra blev friheten ett ok att bära då otryggheten ökade i proportion till den nyvunna friheten. Utan ideologisk skolning försvann tanken om att man skulle ta hand om sina bröder och systrar och var och en lärde sig att ta hand om sig själv, på gott och ont.
Moder Svea var inte längre en kvinna i sin bästa ålder med ett milt och överseende leende på sina läppar utan en lynnig käring med klimakteriebesvär.
Något måste göras!
Moder Svea beslutade sig under 1990-talet för en kursändring. Nu skulle alla gamla mögliga dogmer rensas ur förråden och in skulle en pånyttfödd kvinna stiga. Till att börja med förändrade Moder Svea sitt yttre. Förr hade hon varit en rosenkindad och rundnätt dam med sedesam klädsmak och bestämd moraluppfattning. Hon brände alla sina gamla kläder och rakade noggrant bort all kroppsbehåring, utan att glömma vare sig ögonbryn eller underarmar.
När hon stod där naken och slät insåg hon att kroppen nog skulle må bra av en och annan utsmyckning och således tatuerade hon in den nya chica socialdemokratiska rosen på ena skinkan och eu-symbolen på den andra. Ett par tatueringar var inte nog för att förändra sitt gamla utseende utan hon såg också till att spruta in silikon på alla upptänkliga ställen och därefter sticka hål och sätta in metallskrot både här och där.
Nu såg hon verkligen inte ut som någon helylletjej längre utan som… något helt annat. Moder Svea tittade sig i spegeln och drog handen avsiktligt lojt genom sitt nyblonderade hår. Hon kände sig nu mer som en europeisk madame än en svensk bondmora.
Åh, så skönt hon tyckte det vara att tillhöra en europeisk gemenskap i stället för att stå utanför och hytta med pekfingret som hon tidigare gjort åt allt främmande.
Var nu allt frid och fröjd kan man fråga sig. Nja, inte riktigt. Åren gick och Moder Svea tog sina första champagnepåverkade snesteg in i det nya årtusendet. Hennes syn på alkohol hade förändrats mycket sedan motbokens dagar. Visserligen hade Moder Svea kvar en mängd av sina älskade regler gällande alkohol men hennes syn på drickandet var dock mer liberal än tidigare.
Dessvärre hade hennes, på senare år, ymniga alkoholintag renderat i en skrumplever och ett allmänt härjat utseende. Hennes kropp var svullen av syndfull skörlevnad och hon vältrade sig understundom i veritabla spritorgier, då hennes lösa hull dallrade av vällust som fick hennes piercingskrot att skramla i disharmoni. Som en varningsklocka för andra raglade hon omkring klingande som en spetälsk på Jesu tid.
Hon kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var som gjorde att hon inte längre kände sig lika glad över sin europeiska identitet. De av hennes barn som fortfarande höll fast vid de gamla idealen såg med förakt på sin mor, som i deras ögon inte var något annat än en åldrad sköka som likt bibelns babyloniska hora låg uppfläkt och skändad inför ögonen på sina grannar.
De tyckte att hennes starkt sminkade anlete krackelerat och mellan sprickorna i hennes ansikte syntes förvridna drag. Ur hennes ögon strilade marknadskrafternas krokodiltårar nerför förhårdnade kinder, ur hennes mun strömmade avundens galla i kaskader och ur hennes öron rann apatins stinkande var.
Hennes buk var svullen av växthusgaser och när hon lät sitt väder gå, och det var ofta, eftersom Moder Sveas ringmuskler för länge sedan förslappats på grund av hennes försmak för sodomi, fylldes hennes barn av avsmak och vämjelse.
Ack, utbrast de äldre av barnen som fortfarande kom ihåg den då stränga moderns uppbyggliga förmaningar, hur kunde hon förändras så. Hon vars ledstjärna var lärandet och vars rättesnöre var arbetet… hon, föreningsmänniskan, lydig och anständig… hon, vars strävan i livet kretsade kring Volvon, villan och vovven… hon, som predikade måttlighet och solidaritet.
Solidaritet var ett begrepp som inte längre användes av Moder Svea, ty hon tyckte det var arkaiskt och därmed opassande för en modern människa. De flesta av hennes ungar skulle inte heller förstå henne om hon talade om solidaritet i en värld kontaminerad av lekledare som Harald Treutiger, Adam Alsing och Leif ”Loket” Olsson. Det var de som hade tagit över Moder Sveas roll som uppfostrare och föredömen… kanske lika bra, ty Moder Svea är numer svag och förvirrad och någon måste ta hand om de små.
Ytligheten tycks ha segrat över idealen och Moder Svea ättelägg drömmer inte längre om att ha råd med trygghet och solidaritet utan om att ha råd med plastikoperationer och mobiltelefoner.
Att tala om att arbeta ihop pengar och slita i sitt anletes svett är så förlegat att det endast är medelklassterrorister insvepta i palestinasjalar som använder sig av den typen av retorik, innan de stenar hästar och poliser på stadens gator, ivrigt påhejade av övervintrade sextioåttor som själva aldrig fått något gjort, annat än blaskigt maskrosvin och illa stöpa ljus.
Kanske är det det närmaste vi kan komma solidaritet på 2000-talet, att stenkastande snorungar får dyr advokathjälp tack vare sina stolta föräldrars haschflummiga minnen av sitt förflutna i någon obskyr vänstersekt. Men än finns det hopp, den riktiga solidariteten kanske inte är helt död än… även en fattiglapp kan vinna en plastikoperation i en dokusåpa… eller en miljonär… eller få ett helt harem… eller få chansen att medverka i ännu en dokusåpa…

Postat i: Nutidsanalys  Permalink   Kommentarer [9]