Muuuu - när nördar festar
När nördar festar vet man att någon rätt var det är kommer att fastna i en nördloop av onödigt vetande, faktarabblande och miniatyrföreläsande om en för honom (det är alltid en man) intressant företeelse. När jag för ett tag sedan festade tillsammans med fem andra nördar så hamnade festen ofta i nördloopar där festdeltagarna föreläste om allt från skillnaden mellan vitt te och grönt te till hur många ton metall det egentligen finns i Eiffeltornet. Eftersom alla festdeltagarna var nördar så reagerade ingen på nördigheterna förrän Björne plötsligt upplät ett kraftigt:
— Muuuuu!
Festen avstannade, det blev tyst för en sekund och sedan började alla att skratta. Björnes koliknande läte behövde inte förklaras utan kom som ett välkommet avbrott då någon hade grottat in sig i svammel av nördiga fakta. Efter detta så avbröts varje försök till nörderi med ett högljutt:
— Muuuuu!
...och i och med att sällskapet var det det var... så var det ofta under helgen som det nötkreaturshärmande ljudet utstöttes av festdeltagarna för att avbryta nördiga utläggningar i vardande.
Men eftersom nördar alltid är nördar så dröjde det inte många timmar innan det hade utvecklats ett helt regelsystem om när och hur man skulle kunna upplåta ett Muuuu! och om och när man kunde mu-varna, dubbelmua och/eller utbrista i ett inverterat Muuuu! (Uuuuuum!)
Helt söndernördat blev dock inte muandet förrän någon påpekade att: "det faktiskt inte heter mua, utan råma."
SUPER-DUBBEL-MUUUUUUUUU!!!!!!!!

När vi i nördgänget (Björne, Kuno, Bamse m.fl.) var unga, långt innan vi börjat att mua (råma) åt varandra, så hissade vi ofta s.k. intresseflagg då vi drabbades av akut tristess. Intresseflaggandet gick till så att om något var tråkigt så påbörjades en nördpantomin där någon gestikulerade såsom han (nördar är alltid hanar) hissade en flagga eller viftade med en flagga. Nördgänget tillhör den ironiska generationen och "intresseflagg" var ett både ironiskt och nördigt sätt att visa sitt ointresse. Intresseflaggandet pågick i stort sett under hela gymnasietiden men urartade en del då unge herr T. tog det hela väl bokstavligt och konstruerade en miniatyrflagga där ordet "intresse" skrivits dit med stora bokstäver på flaggans (papperets) botten. Unge herr T. viftade ihärdigt — minst lika ihärdigt som en dopad, hormonstinn sprinter efter att ha vunnit ett mästerskapslopp eller en röstfiskande och flaggviftande presidentkandidat i det stora landet i väster (nej, inte Norge) — med sin egenhändigt konstruerade flagga, under större delen av en skoldag. Därefter försvann flaggan. Vad som hände med herr T:s intresseflagga har aldrig kommit till min kännedom men så vitt jag vet har den sedan början av 90-talet varit spårlöst försvunnen.

Eftersom Björne började mua (råma) så fort någon snöade in på nördiga faktadetaljer under vår senaste sammankomst så kom jag och Kuno senare på att man analogt med muandet (råmandet) kanske skulle börja bäa (bräka) så fort någon säger något riktigt dumt. Lyckligtvis så umgås vi ju mestadels med nördar, som må vara tämligen udda typer och fel på alla möjliga sätt men aldrig någonsin är dumma, så det lär nog inte bli så mycket bäande (bräkande) av då vi träffas (vilket i och för sig kan vara skönt då det är tillräckligt svårt att förklara för grannarna varför mina gäster råmar).
Bäandet (bräkandet) kan dock med fördel användas i andra sammanhang, när man talar med blondiner, hockeysupporters eller andra intelligenshämmade individer. Risken finns dock att personer utanför nördvärlden uppfattar bäandet (bräkandet) som förolämpande.
Kanske bör muandet (råmandet) och bäandet (bräkandet) begränsas till att endast utstötas inom vänskapskretsens omhuldande sfär, där vi alla hyser förståelse för att djurläten ibland är det effektivaste sättet att kommunicera. Risken finns dock att vi då aldrig får chansen att praktisera vårt bäande (bräkande)... eller överskattar jag kanske vår intelligens...
— Nääääeeee, jag menar bäääääääeeee!

PS För övrigt så kommer inte Björne att närvara vid årets traditionsenliga Midvinterfirande tillsammans med nördgänget, vilket är tråkigt men också roligt då det ger mig chansen till följande, mycket träffande lustifikation:
"Man saknar inte kon förrän båset är tomt."

Postat i: Nördigheter  Permalink   Kommentarer [2]