...och så kom nummer sex
• I november 1990 var det dags för nummer sex av 100-KLUBBAN att skickas ut. En skoluppsats om 100-klubbens tillblivelse återges här med följande introduktion: Min uppsats är anpassad efter skolans strikta normer därav omskrivningarna, förvrängningarna och den förskönande verklighetsbeskrivningen (lögnerna).
Jag kommer ihåg att jag var omåttligt stolt över uppsatsen jag skrivit och en del ordvändningar och uttryckssätt, i den kåseristil jag strävade efter att skriva i, håller än:
Vi slängde av oss våra kläder, ej på det frigjorda sätt som man kan läsa om i böcker utan på ett fint och värdigt sätt, och klev in i Labbsands bastu. Väl inne i bastun nåddes vi av en välkänd odör, ty sex grabbar satt och svettades och luktade därefter. - - - Ungdomarna i bastun, som alla var vänner till oss, hälsade oss hjärtligt välkomna och bjöd oss därefter att dricka. - - - Det talades vitt och brett om ditt och datt och skratten klingade mot de av kåda och svett fuktiga väggarna. - - - Efter denna sångövning följde många fler… - - - Den inbjudande sjön Möckeln fanns i vår närhet och vi kunde inte motstå frestelsen att titt som tätt svalka oss i dess underbara vatten. - - - När alla hade skrubbat och sköljt sina förut så svettiga lemmar tog vi, som brukligt är, på oss våra kläder. Vi gick till en dunge, ej den där göken gol, och satte oss ned för att sjunga vår egenkomponerade sång. Sången var till brädden fylld av lycka och vi njöt av tillvaron. - - - Det kändes sorgligt att behöva bryta upp och åter gränsla våra cyklar, ty vi hade verkligen haft en rolig stund tillsammans. Vi beslutade oss för att återigen samlas i bastun och sjunga, bada och allt annat som hör till. I den stunden föddes bastuföreningen 100-klubben. - - - Vi åtta goda vänner och tillika föreningens originalmedlemmar hade haft en god stund som skulle följas av fler i framtiden. - - - Torsken och jag slog åter följe men cyklade nu i ett lugnare tempo än på ditfärden. När vi nådde Mölle kastade vi oss av våra cyklar, ej på ett vårdslöst utan snarare graciöst sätt, och satte oss på en av de strategiskt riktigt utplacerade bryggorna. Likt två indiska vishetslärare skådade vi in i mörkret – som var ganska ljust för att vara mörker – och språkades vid om livets mysterier. Vi behövde inte tala länge innan vi hade övertygat varandra om att vänner och lycka är livets viktigaste beståndsdelar och att de hör intimt samman.
• Nummer sju behandlar det faktum att 100-klubben tävlat i skolans melodibästival med bidraget Ölen rasar och därefter på scenen i aulan också visat prov på sång- och dansleken Lützen.
• I nummer åtta står bland annat att läsa: 100-klubben går på vatten, ehuru Möckelns friska dito ännu ej uppnått energimängden som motsvarar sjöns smältentalpi. Då det övre lagret av Möckelns vattenmassa ännu envisas med att framleva vårvintern i fast tillstånd torde en viss oro sprida sig i 100-klubbornas sinnen. …kämparna i bastuföreningen söker orsaken till sjöns sorgsna och således troligen också sura tillstånd i sitt beteende mot detta vatten under tiden efter 6 november. - - - De nyss omtalade lemmarna kan vi i ett senare skede beblanda med sjöns vatten och därigenom höja temperaturen på detsamma. Om vi gör detta och samtidigt låter vårt barnasinne vakna upp, dvs leker i vattnet, torde isen smälta och den förut så sura sjön torde även botas från denna åkomma och i stället bliva glad och nöjd. - - - Hur att bota en sur sjö: Lek med den - det torde lätta dess svårmod. Värm den med dina svettiga och tillika rykande heta lemmar – detta torde mjuka upp dess ’hårda’ vatten.
I detta nummer finns också den intressanta avdelningen Filosofins makt över transpirationen där ett antal kända citat har förvanskats:
Varje klubba måste inse sanningen i orden "politisk makt växer ur Kunos pipa".
Mao Tsetung
Största möjliga lycka för största möjliga antal, dvs så många som får plats i bastun.
Jeremy Bentham
Jag tänker, alltså är jag full. (Cogito, ergo, sum, mumma)
Cartesius
Känn på dig själv.
Sokrates
Postat i: 100-klubben Permalink Kommentarer [6]
8 juni
kl. 18:15
När man läser gamla nummer av 100-klubbens medlemsblad slås man av hur barnsliga vi var som tonåringar och unga vuxna men också av hur roligt vi hade.• I november 1990 var det dags för nummer sex av 100-KLUBBAN att skickas ut. En skoluppsats om 100-klubbens tillblivelse återges här med följande introduktion: Min uppsats är anpassad efter skolans strikta normer därav omskrivningarna, förvrängningarna och den förskönande verklighetsbeskrivningen (lögnerna).
Jag kommer ihåg att jag var omåttligt stolt över uppsatsen jag skrivit och en del ordvändningar och uttryckssätt, i den kåseristil jag strävade efter att skriva i, håller än:
Vi slängde av oss våra kläder, ej på det frigjorda sätt som man kan läsa om i böcker utan på ett fint och värdigt sätt, och klev in i Labbsands bastu. Väl inne i bastun nåddes vi av en välkänd odör, ty sex grabbar satt och svettades och luktade därefter. - - - Ungdomarna i bastun, som alla var vänner till oss, hälsade oss hjärtligt välkomna och bjöd oss därefter att dricka. - - - Det talades vitt och brett om ditt och datt och skratten klingade mot de av kåda och svett fuktiga väggarna. - - - Efter denna sångövning följde många fler… - - - Den inbjudande sjön Möckeln fanns i vår närhet och vi kunde inte motstå frestelsen att titt som tätt svalka oss i dess underbara vatten. - - - När alla hade skrubbat och sköljt sina förut så svettiga lemmar tog vi, som brukligt är, på oss våra kläder. Vi gick till en dunge, ej den där göken gol, och satte oss ned för att sjunga vår egenkomponerade sång. Sången var till brädden fylld av lycka och vi njöt av tillvaron. - - - Det kändes sorgligt att behöva bryta upp och åter gränsla våra cyklar, ty vi hade verkligen haft en rolig stund tillsammans. Vi beslutade oss för att återigen samlas i bastun och sjunga, bada och allt annat som hör till. I den stunden föddes bastuföreningen 100-klubben. - - - Vi åtta goda vänner och tillika föreningens originalmedlemmar hade haft en god stund som skulle följas av fler i framtiden. - - - Torsken och jag slog åter följe men cyklade nu i ett lugnare tempo än på ditfärden. När vi nådde Mölle kastade vi oss av våra cyklar, ej på ett vårdslöst utan snarare graciöst sätt, och satte oss på en av de strategiskt riktigt utplacerade bryggorna. Likt två indiska vishetslärare skådade vi in i mörkret – som var ganska ljust för att vara mörker – och språkades vid om livets mysterier. Vi behövde inte tala länge innan vi hade övertygat varandra om att vänner och lycka är livets viktigaste beståndsdelar och att de hör intimt samman.
• Nummer sju behandlar det faktum att 100-klubben tävlat i skolans melodibästival med bidraget Ölen rasar och därefter på scenen i aulan också visat prov på sång- och dansleken Lützen.
• I nummer åtta står bland annat att läsa: 100-klubben går på vatten, ehuru Möckelns friska dito ännu ej uppnått energimängden som motsvarar sjöns smältentalpi. Då det övre lagret av Möckelns vattenmassa ännu envisas med att framleva vårvintern i fast tillstånd torde en viss oro sprida sig i 100-klubbornas sinnen. …kämparna i bastuföreningen söker orsaken till sjöns sorgsna och således troligen också sura tillstånd i sitt beteende mot detta vatten under tiden efter 6 november. - - - De nyss omtalade lemmarna kan vi i ett senare skede beblanda med sjöns vatten och därigenom höja temperaturen på detsamma. Om vi gör detta och samtidigt låter vårt barnasinne vakna upp, dvs leker i vattnet, torde isen smälta och den förut så sura sjön torde även botas från denna åkomma och i stället bliva glad och nöjd. - - - Hur att bota en sur sjö: Lek med den - det torde lätta dess svårmod. Värm den med dina svettiga och tillika rykande heta lemmar – detta torde mjuka upp dess ’hårda’ vatten.
I detta nummer finns också den intressanta avdelningen Filosofins makt över transpirationen där ett antal kända citat har förvanskats:
Varje klubba måste inse sanningen i orden "politisk makt växer ur Kunos pipa".
Mao Tsetung
Största möjliga lycka för största möjliga antal, dvs så många som får plats i bastun.
Jeremy Bentham
Jag tänker, alltså är jag full. (Cogito, ergo, sum, mumma)
Cartesius
Känn på dig själv.
Sokrates
Postat i: 100-klubben Permalink Kommentarer [6]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/och_s%C3%A5_kom_nummer_sex
Skriv en kommentar:
Hur kan man redan i din ålder var filosofisk om sin ungdom? Förpubertal ålderdom?
Skrivet av liberum-weto den 08 juni, 2009 kl. 18:29 #
liberum-weto: Nostalgi kunde i äldre tider betraktas som en sjukdom men numera tror jag att de flesta ser känslan av nostalgi som något lika oförargligt som att bläddra i ett gammalt fotoalbum.
Skrivet av Wandus den 08 juni, 2009 kl. 18:47 #
Wandus föddes som en liten gubbe tror jag. Och det sagt med mycken värme.
Skrivet av Kattlådan den 08 juni, 2009 kl. 18:57 #
Kattlådan: Jepp, jag har alltid varit gubbe och trivts utmärkt med det (omgivningen har däremot inte alltid omhuldat min gubbighet på det vis som den förtjänar).
Skrivet av Gubben Wandus den 08 juni, 2009 kl. 19:55 #
Vi borde höja statusen hos unga gubbar, idag tycks bara jordgubbar vara uppskattade medan övriga gubbepitet nästa alltid är negativa.
Skrivet av liberum-weto den 08 juni, 2009 kl. 21:03 #
liberum-weto: Jag håller helt med dig i denna fråga. I'm gubbe and I'm proud!
Skrivet av Gubben Wandus den 09 juni, 2009 kl. 15:28 #