Olika typer
Den infantila människan
Den infantila människan är en människotyp som kräver omedelbar behovstillfredsställelse, agerar på impulser och reagerar på sin omgivning utan minsta eftertanke eller plan. Den infantila människan är egocentrisk och spontan (i den bemärkelse att varje impuls genast åtföljs av handling). Den här människotypen lever i den fasta förvissningen att om de inte är anträffbara och tillgängliga 24 timmar om dygnet går världen under. Små barn och psykopater tillhör den här gruppen av människor.
Den snabba människan
Den snabba människan gillar farter, höjder, spänning och äventyr. Den snabba människan är impulsiv och spontan men inte fullt så i avsaknad av spärrar som den infantila människotypen. Den snabba människan kräver förändring och nyheter för att trivas.
Den snabba människan gillar överraskningar. De flesta unga människor tillhör denna människotyp. De trivs med att göra saker och har ständigt nya aktiviteter på gång och dyrkar däremellan sina mobiltelefoner. Den snabba människan skyndar sig, jäktar och stressar sig fram genom livet.
Den långsamma människan
Den långsamma människan skulle egentligen också kunna kallas den mogna människan eftersom det nästan enbart är äldre människor som tillhör denna kategori. Den långsamma människan hyllar eftertanke, planering och ett strategiskt tänkande. Den långsamma människan låter sig aldrig toppridas av sina känslor.
Den långsamma människan tycker inte om förändring, äventyr, överraskningar, fart, höjder eller impulsivitet. Hon sjunger långsamhetens lov och söker harmoni, trygghet och säkerhet. Den långsamma människan menar att allt som är värt att göra är värt att göra långsamt och det som inte kan göras långsamt är troligen inte värt att göra.
Jag har i hela mitt liv tillhört kategorin Den långsamma människan och hade därför svårt att bli accepterad som barn och ungdom, då jag inte betedde mig på sådant vis som man förväntas göra i den åldern.
Som barn ska man enligt normen vilja bli aktiverad av flirtkulefascister och inte vara introvert tillbakadragen och mer intresserad av böcker och dagdrömmar än av lektanternas spektakel. Som ungdom ska man enligt normen vara äventyrlig och spontan och inte trygghetssökande och eftertänksam.
Fördelen med att tillhöra kategorin Den långsamma människan är att man för vart år som går och man blir lite äldre passar bättre och bättre in i den gängse normen för hur man ska be sig. Jag känner mig verkligen hemma i medelåldern och kommer troligen att trivas ännu bättre som seniormedborgare. De många stackare som är kronologiskt gamla men som i vårt ungdomsfixerade samhälle fastnat i kategorin Den snabba människan avskyr däremot att bli äldre, då de mentalt fortfarande är unga och snabba.
De vuxna människor som mentalt fastnat i kategorin Den infantila människan är oftast så farliga för både sig själva och andra att de sitter inlåsta på någon typ av institution.
Den mentalt friska individen går oftast med stigande ålder från att i barndomen tillhört gruppen Den infantila människan till att som ung människa vara en typisk snabb människa för att slutligen åldras med värdighet i gruppen Den långsamma människan.
Vi som däremot fastnat i en viss grupp kommer någon gång under våra liv att vara helt fel och uppfattas som tämligen knepiga. För min del borde min kronologiska ålder vara i fas med min mentala ålder om cirka 30 år, lagom till att jag går i pension och kan ägna det mesta av min tid åt stilla kontemplation.
Postat i: Gubbsmak Permalink Kommentarer [43]
10 maj
kl. 22:28
Som jag ser det finns det tre huvudtyper av människor, nämligen:Den infantila människan
Den infantila människan är en människotyp som kräver omedelbar behovstillfredsställelse, agerar på impulser och reagerar på sin omgivning utan minsta eftertanke eller plan. Den infantila människan är egocentrisk och spontan (i den bemärkelse att varje impuls genast åtföljs av handling). Den här människotypen lever i den fasta förvissningen att om de inte är anträffbara och tillgängliga 24 timmar om dygnet går världen under. Små barn och psykopater tillhör den här gruppen av människor.
Den snabba människan
Den snabba människan gillar farter, höjder, spänning och äventyr. Den snabba människan är impulsiv och spontan men inte fullt så i avsaknad av spärrar som den infantila människotypen. Den snabba människan kräver förändring och nyheter för att trivas.
Den snabba människan gillar överraskningar. De flesta unga människor tillhör denna människotyp. De trivs med att göra saker och har ständigt nya aktiviteter på gång och dyrkar däremellan sina mobiltelefoner. Den snabba människan skyndar sig, jäktar och stressar sig fram genom livet.
Den långsamma människan
Den långsamma människan skulle egentligen också kunna kallas den mogna människan eftersom det nästan enbart är äldre människor som tillhör denna kategori. Den långsamma människan hyllar eftertanke, planering och ett strategiskt tänkande. Den långsamma människan låter sig aldrig toppridas av sina känslor.
Den långsamma människan tycker inte om förändring, äventyr, överraskningar, fart, höjder eller impulsivitet. Hon sjunger långsamhetens lov och söker harmoni, trygghet och säkerhet. Den långsamma människan menar att allt som är värt att göra är värt att göra långsamt och det som inte kan göras långsamt är troligen inte värt att göra.
Jag har i hela mitt liv tillhört kategorin Den långsamma människan och hade därför svårt att bli accepterad som barn och ungdom, då jag inte betedde mig på sådant vis som man förväntas göra i den åldern.
Som barn ska man enligt normen vilja bli aktiverad av flirtkulefascister och inte vara introvert tillbakadragen och mer intresserad av böcker och dagdrömmar än av lektanternas spektakel. Som ungdom ska man enligt normen vara äventyrlig och spontan och inte trygghetssökande och eftertänksam.
Fördelen med att tillhöra kategorin Den långsamma människan är att man för vart år som går och man blir lite äldre passar bättre och bättre in i den gängse normen för hur man ska be sig. Jag känner mig verkligen hemma i medelåldern och kommer troligen att trivas ännu bättre som seniormedborgare. De många stackare som är kronologiskt gamla men som i vårt ungdomsfixerade samhälle fastnat i kategorin Den snabba människan avskyr däremot att bli äldre, då de mentalt fortfarande är unga och snabba.
De vuxna människor som mentalt fastnat i kategorin Den infantila människan är oftast så farliga för både sig själva och andra att de sitter inlåsta på någon typ av institution.
Den mentalt friska individen går oftast med stigande ålder från att i barndomen tillhört gruppen Den infantila människan till att som ung människa vara en typisk snabb människa för att slutligen åldras med värdighet i gruppen Den långsamma människan.
Vi som däremot fastnat i en viss grupp kommer någon gång under våra liv att vara helt fel och uppfattas som tämligen knepiga. För min del borde min kronologiska ålder vara i fas med min mentala ålder om cirka 30 år, lagom till att jag går i pension och kan ägna det mesta av min tid åt stilla kontemplation.
Postat i: Gubbsmak Permalink Kommentarer [43]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/olika_typer
Skriv en kommentar:
Du är en riktig liten Skalman min vän. Skynda långsamt!
Skrivet av Kattlådan den 11 maj, 2009 kl. 00:29 #
Själv är jag grusväg, min särbo är autobahn... är du med på skillnaden ?
Skrivet av Gunilla den 11 maj, 2009 kl. 11:17 #
HAr lite svårt att sätta in mig själv i dessa kategorier. Men någonstans där finns jag väl.
Har nog funnits i både den snabba och långsamma, under ganska många år. Nu när kroppen sagt ifrån så har jag svårt med den lite snabbare mentala biten.
Tack för inlägget
Margaretha
Skrivet av Margaretha den 11 maj, 2009 kl. 11:53 #
Jag är nog en blandning - och kan växla dessutom. Detta med att ungdom skulle vara eftersträvansvärt är nog en sanning med stor modifikation. Kroppen vill vi nog skall stanna i god kondition - men mentalt kan jag inte säga att ungdomstiden är något jag längtar tillbaka till. Otålig var jag då, och är ännu idag - men trivs med mig själv gör jag nog mer idag - jag är väl infantil gubbe då?
Skrivet av liberum-weto den 11 maj, 2009 kl. 12:52 #
Wandus, du gör nog en bra beskrivning av dig själv - men inte är det en psykologisk beskrivning över olika människotyper. Jag tycker att du har ganska många fel, eller snarare att det är en så förenklad bild. :)
Uppdelning snabb respektive långsam kan jag hålla med om, dock tycker jag inte att infantil hör till en egen typning i det sammanhanget.
Typerna är mångt fler, och de flesta kan växla mellan dessa beroende på vad stunden kräver. Få människor är fast i en infantil personlighet rakt igenom, eller en dess mossiga motsats.
Människor som presterar mycket, behöver ofta mycket återhämtning och tid för kontemplation för att kunna nå vidare. De är m a o växelvis långsamma resp snabba. Sen finns det en del som är mer oflexibla i sitt sätt också i båda läger, naturligtvis.
Skrivet av fen den 11 maj, 2009 kl. 14:14 #
Kattlådan: Skalman var min första idol och han är fortfarande nummer ett i min värld när det gäller ideal och värderingar. Mat- och sovklockan är dock lite korkad då Skalman rättar sitt liv efter en tingest men annars representerar Skalman på alla sätt och vis mina värderingar och min livssyn.
När jag blir stor vill jag bli Skalman.
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 14:51 #
Gunilla: Om man är medveten om skilnnaderna går det säkert att lära sig uppskatta varandra trots dem.
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 14:52 #
Margaretha: Jag tror att de flesta människor har lite av varje kategori i sig och att bara vissa extremfall kan sägas vara helt och fullt en typ av människa. Jag är nog till 95 procent en långsam typ och trivs väldigt illa tillsammans med dem som till övervägande del är snabba typer.
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 14:54 #
liberum-weto: Jag skrev inte att ungdom är något eftersträvansvärt. Jag skrev: "De många stackare som är kronologiskt gamla men som i vårt ungdomsfixerade samhälle fastnat i kategorin Den snabba människan avskyr däremot att bli äldre, då de mentalt fortfarande är unga och snabba". Vi lever ju dessvärre i ett samhälle, det västerländska, som hyllar det snabba och det ungdomliga.
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 14:59 #
fen: Naturligtvis är det en mycket förenklad människobild och en rigid människosyn jag ger prov på i mitt blogginlägg, som i många stycken är en partsinlaga och en hyllning till den långsamma människan. Jag tror att de flesta människor har lite av varje kategori i sig och att bara vissa extremfall kan sägas vara helt och fullt en typ av människa. (Det var bland annat det som litteraturkritikerna en gång i tiden avfärdade Dostojevskijs persongalleri med, dvs att karaktärerna var typer och inte individer.)
Jag har däremot aldrig träffat en person som går från snabb till långsam på det vis du beskriver - det skulle möjligen vara någon stackars bipolär personlighet. De flesta människor har ett primärt förhållningssätt till världen som är antingen snabbt eller långsamt till en viss grad. Jag ser t.ex. mig själv som cirka 95 procent långsam (mossig med dina ord).
Min raka motsats är den till 95 procent snabba människan som alltid är spontan, impulsiv och äventyslysten. Finns det någonting jag verkligen har svårt för, som 95 procent långsam, är det just spontanitet, som bara är en omskrivning av dålig planering och avsaknad av impulskontroll.
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 15:13 #
Avsaknad av impulskontroll och impulsivitet är inte detsamma som spontanitet. Avsaknad av impulskontroll leder ofta till stora problem i livet för de som har det. De hamnar i många fall i problemsituationer, slagsmål, trasiga relationer osv.
Ett mått av impulivitet (känslotyrda handlingar i stundens lust) är bra för glädjen, dock tycker jag endast det är positivt om man bejakar de glada och postiva känslorna, ej de negativa.
Jag har levt ett liv med maximal känslokontroll, där jag utåt sett uppfattas som en som är oerhört lugn och med stor självkontoll (självkontroll sant) men jag har med livet insett att det inte nödvändigtvis bara är bra - man kommer lätt bort från ens riktiga och sanna jag och fogar sig i en norm som till del kan vara onatuligt för en.
fort...
Skrivet av fen den 11 maj, 2009 kl. 15:30 #
fen: För mig är spontanitet något negativt. Jag tycker att allt som är värt att göra är värt att planera och göra långsamt och noga och inte snabbt och ivrigt men alla är lyckligtvis inte som jag (för då skulle det inte bli många barn gjorda, om uttrycket ursäktas).
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 15:35 #
fen: Jag försöker att aldrig handla direkt utefter känslor utan att först rationalisera dem och sedan, om den potentiella handlingen efter att ha analyserats visar sig kunna leda till något positivt, handla på ett sådant vis. Jag är livrädd för känslostyrda människor och håller dem på armslängds avstånd.
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 15:39 #
Jag har likt dig föraktat de som inte haft god och hög självdiciplin/självkontroll över sina känslor (främst i yrkeslivet).
Men jag har på senare år övat på att släppa min föreställningar om hur jag "måste vara" och faktiskt acceptera mig själv som jag är.
Jag tycker iofs inte att det är okej att i arbete blanda in känslor och jag ogillar när man argumenterar utifrån affektion istället för sakargument.
Det gällande snabb kontra långsamt förhållningssätt till livet så tror inte jag att det är ett svartvitt förhållande, utan jag tror att vi ligger någonstans i ett spektra, och att i vissa perioder i livet ligger man närmare åt ett håll, och i andra perioder åt ett annat. Det är också skillnad på känslor som ligger på ytan, och de djupare känslorna.
Skrivet av fen den 11 maj, 2009 kl. 15:43 #
forts..
Jag kan lätt växla känslotillstånd för lättsammare saker, men när det gäller djupare och viktigare saker så är jag oerhört långsam.
Jag tillhör inte den snabba människan, för jag gör allt långsamt och noggrant, fokucerar hårt på det jag gör... och jag tänker väldigt mycket, för mycket - men det innebär inte att jag i vissa andra aspekter kan vara mer av typen "snabb".
Jag har en vän som jag tyckte var väldigt jobbig just för att hon var så snabb och i avsaknad av känslokontroll - samtidigt som jag och många med mig beundrade hennes spontantiet och ärlighet.
Jag kände att jag ville vara mer som hon, för hon var min motsats.
Jag har jobbat på att bejaka den sidan av mig själv mer, och jag har lärt mig att det ger mig en hel del :)
Skrivet av fen den 11 maj, 2009 kl. 15:43 #
Jag håller fullständigt med dig i det här när det gäller arbete och vänner "Jag försöker att aldrig handla direkt utefter känslor utan att först rationalisera dem och sedan, om den potentiella handlingen efter att ha analyserats visar sig kunna leda till något positivt, handla på ett sådant vis. Jag är livrädd för känslostyrda människor och håller dem på armslängds avstånd."
Men i kärlek tycker jag att det är annorlunda...
för att hänge sig i kärlek (inledelse i förälskelse) krävs att man släpper och är utan skydd, låter sig vara sitt mest naturliga jag (i förälskelse brukar man säga att då kommer våra mest infantila sidor och känslor fram).
Skrivet av fen den 11 maj, 2009 kl. 15:50 #
det är nog tur det är skillnad, hade båda varit grusväg, skulle det inte hända mycket om dagarna, men två autobahn skulle det kanske ske mycket mer, men otroligt stressigt också...
Än så länge är det bara positivt :-)
Skrivet av Gunilla den 11 maj, 2009 kl. 15:55 #
fen: Som vanligt visar du dig ha en mer sund inställng till livet och människorna än jag har.
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 15:57 #
fen: F.ö. så känner jag också en person som är otroligt snabb och helt i avsaknad av känslokontroll. Han sårar ständigt sin omgivning och sig själv med sitt oeftertänksamma sätt att vara. Han är sådan och jag tror inte att han kan rå för det. Det är dumt att försöka ändra på människor och i det här fallet nog dömt att misslyckas så jag försöker att hålla mig så långt borta som möjligt från personen i fråga.
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 15:58 #
Gunilla: Det är stort att kunna uppskatta egenskaper hos andra som man själv saknar.
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 16:00 #
"Att se om sitt eget hus", kan se egocentriskt ut från andra människors bedömade. Att vara "otålig", avsky att behöva vänta på ett besked eller dyl., är heller inte särskilt ovanligt och något vi kanske aldrig växer ur.
Att man av erfarenheter blir "tålmodigare" med åren stämmer säkert, men det kan också bero på vilka erfarenheter man haft chansen att göra. Vi vet mer om vad vi har att vänta oss.
Skulle tro att vi går igenom alla de här faserna du beskriver innan vi verkligen vet vem vi är.
Måste jag dela in mig i en grupp så skulle det bli den snabba människan. Och just nu driver min tålmodige "man från Mars" mig uppmed väggarna och låter mig från Venus få lida. Vi går igenom en ny erfarenhet, som du lyckligtvis aldrig kommer att behöva göra.
Skrivet av MissiZippi den 11 maj, 2009 kl. 16:22 #
Jo, det gör min vän också. Samtidigt som jag insåg att jag var för pryd/känslig/stolt/fånig som förskräckt upprördes av hennes franka och spontana sätt. Jag kände mig som en konservativ stofil mellan varven och insåg att jag behövde släppa lite på mina hårda regler.
Hon har lärt mig jättemycket. Hon är nog den vän som lärt mig mest.
Visst är det jobbigt med de som pratar innan de tänkt, och som saknar de normala filter som gemene man låter orden passera innan de kommer ut ur munnen. Samtidigt så är hon så hjärtlig, och beröm från henne vet man är helt ärligt. Hon är så spontan och godhjärtad och man blir glad i hennes sällskap. Det väger mer än de grodor som kommer ut ibland.
Nä, vet inte om jag nödvändigtvis har en sundare inställning... jag har bara tänkt väldigt mycket på sånt här. Psykologi och människor är intressant, och olika typer behövs. Min sambo är lik dig när det gäller spontanitet, men ibland chockar han mig :)
Skrivet av fen den 11 maj, 2009 kl. 16:24 #
Visst är jag en blandning. Längtar inte efter att vara undom eller medelålders.Men det är lite confusing ibland när ålder och delvis kroppen anss innebära att det förväntas vissa saker av en, av en del inte minst om man har ett s.kl. respektabelt yrke.Vi är ju ett ganska stort gäng syskon numera 10 st. mellan 65 - 85 år.Vi har alltid hittat på en massa konstiga saker tillsammans, busat, haft practical jokes osv.
Mentalt är vi där än. forts
Skrivet av Margaretha den 11 maj, 2009 kl. 16:26 #
Tokskrattar, diskuterar hittar på. Men nu är några inte så alerta när det gäller kroppslig ork, och då kan vi känna stor frustration inom oss. En av bröderna har långt framskriden canser,
och ändå är det svårt att inte se honom med glimten i ögat ha hittat på ngt. bus.
Å andra sidan det vore värre om vi inte hade detta med oss.
Jag kan dock med ett leende tåla att någon tycker att jag är knepig..
Skrivet av Margaretha den 11 maj, 2009 kl. 16:32 #
Hahaha, jag är infantil och lever med en snabb människa som dock är låååååångsam vad gäller det själsliga livet.
Borde jag spärras in??? :-)
Jag älskar kontraster!
Skrivet av maria den 11 maj, 2009 kl. 17:16 #
maria: Du behöver säkert inte spärras in, möjligen är det jag, om någon, som behöver spärras in. Jag tror f.ö. att jag skulle trivas med att vara inspärrad och avskärmad från omvärlden.
Nej, jag hårdrar hela resonemanget för att få till en vinkel på ämnet. Ha en skön sommar!
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 19:16 #
MissiZippi: Jag blir mer och mer imponerad över vilken öppen attityd många av mina medbloggare tycks ha till andra människor. Heder år er!
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 19:17 #
fen: Du imponerar mer och mer på mig för varje gång du skriver en klok kommentar eller ett trevligt inlägg på din egen blogg. Du verkar banne mig vara en klok människa som faktiskt lärt känna sig själv.
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 19:20 #
Margaretha: De flesta människor jag pratat med säger att det bara är till det yttre de förändras. Människan innanför rynkorna är samma busiga och spralliga person som han/hon var som 20-åring.
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 19:21 #
Jag är snabb och obetänksam (fort och fel) - samtidigt som jag är långsam som en sengångare ibland. Hoppas att jag inte är psykopatisk men man kan aldrig riktigt veta. ;)
Skrivet av Kattlådan den 11 maj, 2009 kl. 20:03 #
Kattlådan: Du delar med andra ord drag med de flesta kattor.
Sengångare är underbara djur som pga sin långsamhet måste ha rejäl framförhållning för att överleva. Om jag inte återföds som tecknad sköldpadda i mitt nästa liv vill jag komma tillbaka som sengångare.
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 20:26 #
Det känns så fint när man prickar rätt!
(larvar mig bara) ;)
Skrivet av Kattlådan den 11 maj, 2009 kl. 20:57 #
Kattlådan: "Dä är gött å larvö säj iblann", som vi säger här i hjärtat av dansbandsland.
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 21:14 #
Wandus, hm.. något jag har svårt för är komplimanger eller beröm, då får jag för mig att det är nog ironi.
Jag känner mina bra och dåliga sidor ganska väl. Tycker väl att jag fått det här livet för att försöka lära mig. Min livsfilosofi är att försöka uppnå någon form av livsvishet. Äh.. ser så fånigt ut i pränt.
Du är bra på att ge bekräftelse Wandus, det är en fin egenskap.
Skrivet av fen den 11 maj, 2009 kl. 22:26 #
fen: Jag menade verkligen allvar med att jag tycker att dina inlägg är läsvärda och att du verkar vara en klok människa med stor självkännedom (och tro mig, det är verkligen inte många människor som vinner min uppskattning).
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 22:36 #
fen: Visst är det hemskt med komplimanger. Jag skruvar mig som en kissnödig femåring när någon ger mig komplimanger.
Skrivet av Wandus den 11 maj, 2009 kl. 22:37 #
Imponerad? Jag tror inte jag förstod ditt svar.
Att vi människor har många facetter som gör det svårt att dela in oss i trånga fack, är ganska självklart. Att andra försöker göra det är kanske lika självklart och det finns ett behov att göra det. I alla fall om vi är nyfikna på vad "mänskligheten is all about" eller försöker bota någon sjuk.
Personligen tror jag inte att vi någonsin slutar
"skapas". Inte förän vi är döda. Vilken dag som helst kan forma om oss.
Finns det några helt mentalt friska människor?
Jag finner det tveksamt. Det borde bevisas :)
Du såg väl filmen "A Beautiful Mind"
Ett bra exempel på hur lite vi vet om oss själva.
Skrivet av MissiZippi den 11 maj, 2009 kl. 23:07 #
Mm, ja:).. det är hemskt med komplimanger, man får ont i magen. Fast man blir ju varm inombords, så det är värt det jobbiga :)
Och nu skulle jag kunna ge dig en komplimang tillbaka, men då blir det ju aldrig slut på det här hemska ;)
Nattinatt
Skrivet av fen den 11 maj, 2009 kl. 23:29 #
MissiZippi: Jag är imponerad av den öppna attityd mina medbloggare tycks ha gentemot olika personlighetstyper. Jag är själv så stel, rigid och låst i mina ideal att jag stöter bort de flesta människor som inte överensstämmer med hur jag vill att folk ska vara (lugna, eftertänksamma, pålitliga och trygga).
Skrivet av Wandus den 12 maj, 2009 kl. 00:07 #
fen: Nej, du har rätt, nu får det lov att vara någon måtta på fjäsket. Sov sött.
Skrivet av Wandus den 12 maj, 2009 kl. 00:08 #
Då undrar jag var den "raljante Wandus"
tagit vägen.
Däremot kan jag relatera till att "stöta bort
människor". I mitt fall händer det när jag
känner att kraven blir för stora och bristen
på lojlitet märks tydligt. Sådant som sårar
när man trots allt försökt göra sitt bästa.
Då blir jag själv väldigt kritisk mot personen
och hittar alla tänkbara defekter jag
inte vill ha med på min lista för en "god vän", men som då framträder i ljuset.
Jag drar mig undan.
Så länge vi "tycker om" är vi inte fullt så
kritiska som annars. Är du rädd för att tycka om?
Skrivet av MissiZippi den 12 maj, 2009 kl. 00:50 #
MissiZippi: Jag raljerar väl om det mesta, eller gör jag kanske inte det... Man kan väl bli imponerad att storsinta människor även som raljant kuf.
Däremot gillar jag inte påflugna, näriga, påstridiga, nyfikna och närgångna människor.
Det tar vanligtvis väldigt lång tid för mig att lära mig att uppskatta någon men för den skull vet jag inte om jag skulle vara "rädd för att tycka om". Jag tar helt enkelt mina medmänniskor på betydligt större allvar än jag tar mig själv.
Skrivet av Wandus den 12 maj, 2009 kl. 14:58 #
OK! Det var väl något du skrev.
Skrivet av MissiZippi den 12 maj, 2009 kl. 17:08 #