Själens gränssnitt
Jag tycker uppriktigt att jag fått en bättre kontakt med några av mina nära och kära sedan jag började att blogga. De kommenterar och bryr sig om vad jag skriver och det jag skriver om är de tankar som för tillfället uppfyller mig. Med andra ord skulle man lite högtravande kunna påstå att de fått chansen att vårda min själ eftersom de nu givits möjlighet att se den. De har också tagit den chansen. Jag har aldrig blivit så väl bemött av de människor jag bryr mig om som under de senaste åren (bloggåren).
Bloggen är ett själens gränssnitt: användarvänligt och lätthanterligt samt synnerligen praktiskt.
Ingen behöver längre fråga mig hur jag mår, vad jag gör eller vad jag tänker på. Om de bryr sig om mig har de nämligen redan läst det på min blogg. Jag bloggar primärt för att få bekräftelse och bekräftelsens frukter äro synnerligen närande för mitt psykiska välbefinnande.
Leve bloggen!
Postat i: Kvasifilosofi Permalink Kommentarer [2]
23 november
kl. 13:05
Många hävdar att bloggande är egocentrerat och självförhärligande samt skvallrigt och lågt. Tja, det är svårt att argumentera mot en sådan sak.
Visst är bloggandet den ultimata egotrippen. Finns det något härligare än att höra någon referera till vad man skrivit på sin blogg? Jag har fört många samtal där släkt och vänner - kanske för att vara mig till lags, vad vet jag - plötsligt sagt saker som: "som du skrev om på din blogg", "som du bloggade om", "jag läste på din blogg", "jag skrattade åt ditt inlägg", "jag håller inte alls med om vad du skrev" osv. Det får mig att må bra. Någon har läst vad jag skrivit. Någon har tagit del av mina tankar. Någon bryr sig om att kommentera mina utläggningar. Jag tycker uppriktigt att jag fått en bättre kontakt med några av mina nära och kära sedan jag började att blogga. De kommenterar och bryr sig om vad jag skriver och det jag skriver om är de tankar som för tillfället uppfyller mig. Med andra ord skulle man lite högtravande kunna påstå att de fått chansen att vårda min själ eftersom de nu givits möjlighet att se den. De har också tagit den chansen. Jag har aldrig blivit så väl bemött av de människor jag bryr mig om som under de senaste åren (bloggåren).
Bloggen är ett själens gränssnitt: användarvänligt och lätthanterligt samt synnerligen praktiskt.
Ingen behöver längre fråga mig hur jag mår, vad jag gör eller vad jag tänker på. Om de bryr sig om mig har de nämligen redan läst det på min blogg. Jag bloggar primärt för att få bekräftelse och bekräftelsens frukter äro synnerligen närande för mitt psykiska välbefinnande.
Leve bloggen!
Postat i: Kvasifilosofi Permalink Kommentarer [2]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/sj%C3%A4lens_gr%C3%A4nssnitt
Skriv en kommentar:
Ja, det här med bloggandet. Jag har förvisso i alla år haft en egen webbplats med dagboksanteckningar. Förr i tiden spenderade jag all min tid på Lunarstorm och Icq och då tyckte jag att folk kunde läsa om mitt liv på min hemsida, via dagboksinläggen. Det var trevligt med alla kommentarer. Dagboksskrivandet har sedan skett lite sporadiskt och nyligen började jag blogga. Jag har inte många besökare men de få jag har uppskattar jag vanligtvis. Och så är det kul att läsa om andras liv och finna kloka ord och trevliga individer. Din blogg är ett exempel på en inspirerande sådan t.ex.
Skrivet av FredrikaBremer den 23 november, 2008 kl. 18:13 #
Åh, smicker värmer så skönt. Jag lovar att återgälda det.
Skrivet av Wandus den 23 november, 2008 kl. 19:57 #