Största möjliga tystnad, tack
När svenskarna står i kö leker de med sina pipleksaker (mobiltelefoner) och dessa ger i från sig en mängd elektroniska missljud (pip, beep, ring-ring, tut, tjut) och som om inte mobiltelefonernas ljudskräp vore nog så har var och varannan livsmedelsbutik bestämt sig för att dränka kundernas matvarujakt i ett sorl av radioljud.
Radioprogrammen som butikerna ofta väljer att tvinga på oss kunder är sådana där jinglar, pip och tjut avlöses av Adam Alsing eller någon annan klämkäck pladdermajas mundiarré, dvs reklamradiodynga av värsta sort.
Om man nu nödvändigtvis måste ha radioljud skvalpande i bakgrunden i frukthörnan och vid köttdisken borde man, för den goda smakens skull (hö hö hö), hålla sig till P1:s allvarliga nyhetsrapportering och inte ösa på med reklamradioskvalet.
Jag vill inte höra Hotel California för femhundraelfte gången när jag är inne i min lokala matvarubutik för att handla bananer och yoghurt (eller vad jag nu är ute efter). Jag vill ha tyst runt omkring mig i största möjliga mån.
Varför har tystnad blivit en bristvara i det offentliga rummet?
Varför måste varje chans till tystnad täppas igen av buller, brus, skval och pip?
Är vi rädda för att tystnaden ska ge rum för eftertanke och kontemplation?
Skulle avsaknad av reklamradioskval vid ICA:s frysdiskar leda till existentiell ångest hos kunderna?
Postat i: Störande Permalink Kommentarer [11]
29 oktober
kl. 20:33
Att uppleva stunder av tystnad i det offentliga rummet har blivit allt mer ovanligt. Tystnad har blivit en bristvara.När svenskarna står i kö leker de med sina pipleksaker (mobiltelefoner) och dessa ger i från sig en mängd elektroniska missljud (pip, beep, ring-ring, tut, tjut) och som om inte mobiltelefonernas ljudskräp vore nog så har var och varannan livsmedelsbutik bestämt sig för att dränka kundernas matvarujakt i ett sorl av radioljud.
Radioprogrammen som butikerna ofta väljer att tvinga på oss kunder är sådana där jinglar, pip och tjut avlöses av Adam Alsing eller någon annan klämkäck pladdermajas mundiarré, dvs reklamradiodynga av värsta sort.
Om man nu nödvändigtvis måste ha radioljud skvalpande i bakgrunden i frukthörnan och vid köttdisken borde man, för den goda smakens skull (hö hö hö), hålla sig till P1:s allvarliga nyhetsrapportering och inte ösa på med reklamradioskvalet.
Jag vill inte höra Hotel California för femhundraelfte gången när jag är inne i min lokala matvarubutik för att handla bananer och yoghurt (eller vad jag nu är ute efter). Jag vill ha tyst runt omkring mig i största möjliga mån.
Varför har tystnad blivit en bristvara i det offentliga rummet?
Varför måste varje chans till tystnad täppas igen av buller, brus, skval och pip?
Är vi rädda för att tystnaden ska ge rum för eftertanke och kontemplation?
Skulle avsaknad av reklamradioskval vid ICA:s frysdiskar leda till existentiell ångest hos kunderna?
Postat i: Störande Permalink Kommentarer [11]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/st%C3%B6rsta_m%C3%B6jliga_tystnad_tack
Skriv en kommentar:
Min kommentar är väl trist och självklar, men de har sannolikt studerat metoden noggrant och mätt att folk spenderar mer pengar i butik med bakgrundsmusik.
Skrivet av fen den 29 oktober, 2009 kl. 21:10 #
de = sånadäringa typer som gör sånadäringa grejor som studera beteende
Skrivet av fen den 29 oktober, 2009 kl. 21:12 #
fen: Givetvis har du rätt i din analys av fenomenet men det gör dessvärre inte bakgrundsmusiken mindre irriterande.
Skrivet av Wandus den 29 oktober, 2009 kl. 21:50 #
Jag har inte tänkt på det med musik i affärer, eller förträngt det. Hursom, förr gillade jag att gå och handla mat, men för ett par år sedan började jag tycka illa om det. Det kanske har med musiken att göra, hm... om inte annat kan jag skylla på det hädan efter :)
Skrivet av fen den 30 oktober, 2009 kl. 00:22 #
Tystnad kan säkert ge utrymme för eftertanke, vilket med all säkerhet kan medföra ångest för dem som aldrig annars får chansen att tänka efter. Tänk så många som lever liv mot sin egen inre övertygelse.
Skrivet av Kattlådan den 30 oktober, 2009 kl. 00:32 #
I våra matbutiker har vi ingen musik, men däremot i klädaffärerna ska de va dunka dunka dunka...
Skrivet av Gunilla den 30 oktober, 2009 kl. 10:27 #
Wandus du har en poäng i ddet du skriver.
Kjag har mycket tystnad hemma, kommer ofta inte ihåg att sätta på radion ens. Förmodligen är det därför jag blir så intensivt trött efter en helg med släkt och vänner. Energiförbrukningen överstiger tillgången.
Skön helg
Margaretha
Skrivet av margaretha den 31 oktober, 2009 kl. 09:35 #
fen: Det är alla gånger skvalmusiken som har förstört ditt nöje.
Skrivet av Wandus den 01 november, 2009 kl. 17:29 #
Kattlådan: Nu var du så där klok igen.
Skrivet av Wandus den 01 november, 2009 kl. 17:29 #
Gunilla: Va, har ni inte skvalradioskval vid kyldiskarna ... vilken lycka!
Skrivet av Wandus den 01 november, 2009 kl. 17:30 #
Margaretha: Eftertanke kräver att man slipper ifrån allt ljudskval.
Skrivet av Wandus den 01 november, 2009 kl. 17:31 #