Tränarpresens
Tränarna talar hela tiden i pågåendeform och nutid, presens, som om de matchsituationer de kommenterar faktiskt fortfarande pågick.
Ett typiskt uttalande från en allsvensk fotbollstränare efter en match kan således vara:
”Vi springer för dåligt.” När det i själva verket borde heta ”vi sprang för dåligt”, då matchen är färdigspelad och spelarna inte längre springer i nutid utan sprang i dåtid.
”Vi gör en bra match”, borde analogt med detta naturligtvis heta: ”vi gjorde en bra match”.
Att detta underliga språkbruk sprider sig till lättpåverkade spelare och ungdomar gör att någon borde göra slag i saken och rätta tränarna varje gång de talar i presens, när det klart och tydligt framgår att de borde hålla sig till preteritum.
Att inte skilja på nutid och dåtid är annars något som vanligen förekommer i de s.k. pidginspråken, som växt fram för att kommunikationen mellan människor med olika modersmål ska möjliggöras.
Pidginspråken är till sin natur begränsade både när det gäller ordförråd och grammatik. Kanske kan också det språk som de allsvenska fotbollstränarna talar räknas som ett pidginspråk, då det kännetecknas av en starkt begränsad grammatik och ett mycket knappt ordförråd.
Nu tycks dessutom språkfelen i fotbollstränarnas, fotbollsspelarnas och sportjournalisternas språkbruk ha spridit sig även till de små betydelsebärande orden: "och" och "att".
Jag har mer än en gång på senare tid läst satser som: "Vi hoppas på och spela fin fotboll", "Han borde koncentrera sig på och skjuta oftare" ...
Det är uppenbart att sportjournalisterna som skrivit sådana satser inte klarar av att särskilja orden "och" och "att". Det borde ju naturligtvis heta:
"Vi hoppas på att spela fin fotboll" och "Han borde koncentrera sig på att skjuta oftare".
Alla dessa språkfel i refererande texter om fotboll gör att (inte och!) förståelsen avsevärt försvåras.
Jag som är en fotbollsintresserad språkpolis plågas av att jag ständigt stöter på språkfel i alla fotbollstexter.
Postat i: Språka med W. Permalink Kommentarer [4]
4 november
kl. 16:50
Att allsvenska fotbollstränare inte är några språkekvilibrister är en gigantisk underdrift. De klarar inte ens att hålla reda på vilket tempus de borde använda vid beskrivande av sådant som skett i förfluten tid.Tränarna talar hela tiden i pågåendeform och nutid, presens, som om de matchsituationer de kommenterar faktiskt fortfarande pågick.
Ett typiskt uttalande från en allsvensk fotbollstränare efter en match kan således vara:
”Vi springer för dåligt.” När det i själva verket borde heta ”vi sprang för dåligt”, då matchen är färdigspelad och spelarna inte längre springer i nutid utan sprang i dåtid.
”Vi gör en bra match”, borde analogt med detta naturligtvis heta: ”vi gjorde en bra match”.
Att detta underliga språkbruk sprider sig till lättpåverkade spelare och ungdomar gör att någon borde göra slag i saken och rätta tränarna varje gång de talar i presens, när det klart och tydligt framgår att de borde hålla sig till preteritum.
Att inte skilja på nutid och dåtid är annars något som vanligen förekommer i de s.k. pidginspråken, som växt fram för att kommunikationen mellan människor med olika modersmål ska möjliggöras.
Pidginspråken är till sin natur begränsade både när det gäller ordförråd och grammatik. Kanske kan också det språk som de allsvenska fotbollstränarna talar räknas som ett pidginspråk, då det kännetecknas av en starkt begränsad grammatik och ett mycket knappt ordförråd.
Nu tycks dessutom språkfelen i fotbollstränarnas, fotbollsspelarnas och sportjournalisternas språkbruk ha spridit sig även till de små betydelsebärande orden: "och" och "att".
Jag har mer än en gång på senare tid läst satser som: "Vi hoppas på och spela fin fotboll", "Han borde koncentrera sig på och skjuta oftare" ...
Det är uppenbart att sportjournalisterna som skrivit sådana satser inte klarar av att särskilja orden "och" och "att". Det borde ju naturligtvis heta:
"Vi hoppas på att spela fin fotboll" och "Han borde koncentrera sig på att skjuta oftare".
Alla dessa språkfel i refererande texter om fotboll gör att (inte och!) förståelsen avsevärt försvåras.
Jag som är en fotbollsintresserad språkpolis plågas av att jag ständigt stöter på språkfel i alla fotbollstexter.
Postat i: Språka med W. Permalink Kommentarer [4]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/tr%C3%A4narpresens1
Skriv en kommentar:
Så går det när man får för många bollar i huvudet. Fått eller fötter - i huvudet alltså. Fast huvudsaken är väl att det rullar på.
Skrivet av liberum-weto den 04 november, 2009 kl. 22:52 #
liberum-weto: Det gör ont i min själ när mina fränder fotbollsentusiasterna missbrukar språket.
Skrivet av Wandus den 04 november, 2009 kl. 23:09 #
Kan bara hålla med. Varifrån kommer den fula ovanan att prata om tidigare sportprestationer i nutid? Det är inte bara inom fotboll utom även andra lagsporter som det är vanligt förekommande. Kan dock inte påminna mig att jag noterat inom individuella idrotter. Det kanske blir för uppenbart knasig att säga,
"- Jag springer för dåligt och slår inte på bollen som jag ska.",
när man talar enbart om sig själv?
Skrivet av Kunonissen den 05 november, 2009 kl. 13:14 #
Kunonissen:
- Fula vanor, sa Bill,
- Ovanor, sa Bull.
F.ö. skulle det vara kul att höra dig prata om dina disc-golf-prestationer i presens.
Skrivet av Wandus den 05 november, 2009 kl. 18:22 #