Utkommer med ojämna mellanrum
• 1993-04-04 var det dags för nummer tolv av medlemsbladet 100-KLUBBAN att distribueras.
Den hemska sanningen om Work-out förmedlas:
De kniper, drar in, stampar och stönar som trånsjuka kaniner i celibat. - - - Work-out är inte någon träningsmetod … det är snarare en pseudosexuell masshysteri sprungen ur vackra tonårsflickors drömmar om att få visa upp sina knoppande kroppar. Work-out är ingenting annat än en accepterad form av feminin tonårsexhibitionism. Detta påstående bekräftas av deltagarnas s.k. träningsklädsel, vars uppgift är att visa mer än de döljer (och gärna framhäva vissa specifika kroppsdelar). Deltagarnas, hoppornas, träningsdress har kostat en smärre förmögenhet. Eftersom hela meningen med allt detta studsande är att visa upp sig… - - - Träningsdressen består av vita gymnastikskor, benvärmare, cykelbyxor och en mycket högt skuren baddräkt. Anledningen till att tjejerna har cykelbyxor under baddräkten är att om de inte hade det skulle den mycket högt skurna baddräkten leta sig så långt upp … att de troligen inte skulle få ut den därifrån utan hjälp av någon praktiserande gynekolog (som i detta fall skämtsamt skulle kunna kallas gym-ekolog). - - - U.K, gymnastiklärarinna och felande länk mellan människa och fisk missuppfattade givetvis även Work-outens mening. - - - Tjejerna skulle ha skuttat omkring som skadeskjutna kråkor och killarna nöjsamt tittat på, om allt skulle ha gått rätt till.
I frågospalten besvaras bland annat frågan:
Är sängvätaren lik en fisk?
Svar: Detta är en allmän missuppfattning. Sängvätaren är inte alls lik en fisk trots sitt nära släktskap med lipsillen.
I Brevspalten var följande efterlysning införd:
Jägar’n
Ärade originalmedlem, vid vårt senaste möte (utanför bastun) lånade jag ut min Swiss army kniv till Er, då ni kvaddat Ert armbandsur. Ni är dessutom skyldig mig pengar för en plastdetalj som Ni, då ni i onyktert tillstånd äntrade min mors automobil, hade sönder förra året. Jag väntar mig ett samtal nå’n gång under våren (1993).
Dubinka från Bamse
P.S. Dikten heter Kuplett. D.S.
En insändare från dåvarande Uppsalastudenten Jägar'n, daterad 21 februari 1993, förmedlade följande budskap:
Det är min absoluta förhoppning att Du snart skall kunna besöka denna traditionsbärande studentstad. Dess mångfald av pubar och ölstugor är som gjorda för män av vårt slag. Spännvidden av deras egenheter och kännetecken är stor. Här finns mörka, trånga källarutrymmen med tät atmosfär, tunga trämöbler och levande ljus, livliga pubar med långbord, tavelsmyckade väggar och dartutrymmen, här finns lokaler med varm inredning och små bord som ypperligt tillfredsställer de önskningar på pubmiljö som den kan ha som i sällskap med någon flicka går ut för att ta några glas. Vill man sedan virvla runt ett dansgolv med en flicka i famnen, eller extatiskt hoppa någorlunda i takt med de populäraste dansmelodierna brukar det spelas upp till dans på någon nations diskotek varje kväll. Lyckas man bara armbåga sig fram mellan alla försynta kulturvetare och teologer till någon av de många fruntimren så är hon säkerligen inte oöverstigligt svårövertygad till en svängom…
Eder ödmjuke tjänare
Den ryske björnen Peder
Från Göteborg kom följande hälsning, daterad 17 mars 1993, från en annan student, till 100-KLUBBAN:
Hoppas du mår som en prins ute i Bergslagens buske och inte för en sekund längtar till den dag som kallas MUCK. Själv har jag en välfylld studietid på några veckor bakom, och för den delen framför, mig och tänker nu ta en välförtjänt paus och tillbringa några dagar i onyktert tillstånd. - - - Kommer nog inte hem någonting före sommaren så vi ses väl då om inte annat.
Eder ödmjuke tjänare
Kuno
Numret avslutades med flera varianter på historien om flugan i soppan, bland annat:
- Gustav, nu doppade du slipsen i soppan igen.
- Vilken tur att jag inte tog fluga.
Postat i: 100-klubben Permalink Kommentarer [2]
12 juni
kl. 14:00
Efter drygt 16 års uppehåll kom 100-KLUBBAN ut igen 6 juni 2009. Frågan man ställer sig är: Hur bra var numret som höll i 16 år? Tja, döm själv.• 1993-04-04 var det dags för nummer tolv av medlemsbladet 100-KLUBBAN att distribueras.
Den hemska sanningen om Work-out förmedlas:
De kniper, drar in, stampar och stönar som trånsjuka kaniner i celibat. - - - Work-out är inte någon träningsmetod … det är snarare en pseudosexuell masshysteri sprungen ur vackra tonårsflickors drömmar om att få visa upp sina knoppande kroppar. Work-out är ingenting annat än en accepterad form av feminin tonårsexhibitionism. Detta påstående bekräftas av deltagarnas s.k. träningsklädsel, vars uppgift är att visa mer än de döljer (och gärna framhäva vissa specifika kroppsdelar). Deltagarnas, hoppornas, träningsdress har kostat en smärre förmögenhet. Eftersom hela meningen med allt detta studsande är att visa upp sig… - - - Träningsdressen består av vita gymnastikskor, benvärmare, cykelbyxor och en mycket högt skuren baddräkt. Anledningen till att tjejerna har cykelbyxor under baddräkten är att om de inte hade det skulle den mycket högt skurna baddräkten leta sig så långt upp … att de troligen inte skulle få ut den därifrån utan hjälp av någon praktiserande gynekolog (som i detta fall skämtsamt skulle kunna kallas gym-ekolog). - - - U.K, gymnastiklärarinna och felande länk mellan människa och fisk missuppfattade givetvis även Work-outens mening. - - - Tjejerna skulle ha skuttat omkring som skadeskjutna kråkor och killarna nöjsamt tittat på, om allt skulle ha gått rätt till.
I frågospalten besvaras bland annat frågan:
Är sängvätaren lik en fisk?
Svar: Detta är en allmän missuppfattning. Sängvätaren är inte alls lik en fisk trots sitt nära släktskap med lipsillen.
I Brevspalten var följande efterlysning införd:
Jägar’n
Ärade originalmedlem, vid vårt senaste möte (utanför bastun) lånade jag ut min Swiss army kniv till Er, då ni kvaddat Ert armbandsur. Ni är dessutom skyldig mig pengar för en plastdetalj som Ni, då ni i onyktert tillstånd äntrade min mors automobil, hade sönder förra året. Jag väntar mig ett samtal nå’n gång under våren (1993).
Dubinka från Bamse
P.S. Dikten heter Kuplett. D.S.
En insändare från dåvarande Uppsalastudenten Jägar'n, daterad 21 februari 1993, förmedlade följande budskap:
Det är min absoluta förhoppning att Du snart skall kunna besöka denna traditionsbärande studentstad. Dess mångfald av pubar och ölstugor är som gjorda för män av vårt slag. Spännvidden av deras egenheter och kännetecken är stor. Här finns mörka, trånga källarutrymmen med tät atmosfär, tunga trämöbler och levande ljus, livliga pubar med långbord, tavelsmyckade väggar och dartutrymmen, här finns lokaler med varm inredning och små bord som ypperligt tillfredsställer de önskningar på pubmiljö som den kan ha som i sällskap med någon flicka går ut för att ta några glas. Vill man sedan virvla runt ett dansgolv med en flicka i famnen, eller extatiskt hoppa någorlunda i takt med de populäraste dansmelodierna brukar det spelas upp till dans på någon nations diskotek varje kväll. Lyckas man bara armbåga sig fram mellan alla försynta kulturvetare och teologer till någon av de många fruntimren så är hon säkerligen inte oöverstigligt svårövertygad till en svängom…
Eder ödmjuke tjänare
Den ryske björnen Peder
Från Göteborg kom följande hälsning, daterad 17 mars 1993, från en annan student, till 100-KLUBBAN:
Hoppas du mår som en prins ute i Bergslagens buske och inte för en sekund längtar till den dag som kallas MUCK. Själv har jag en välfylld studietid på några veckor bakom, och för den delen framför, mig och tänker nu ta en välförtjänt paus och tillbringa några dagar i onyktert tillstånd. - - - Kommer nog inte hem någonting före sommaren så vi ses väl då om inte annat.
Eder ödmjuke tjänare
Kuno
Numret avslutades med flera varianter på historien om flugan i soppan, bland annat:
- Gustav, nu doppade du slipsen i soppan igen.
- Vilken tur att jag inte tog fluga.
Postat i: 100-klubben Permalink Kommentarer [2]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/utkommer_med_oj%C3%A4mna_mellanrum
Skriv en kommentar:
Känner mig träffad ;) Nej då, jag gillade aldrig workout/aerobics av ngn anledning som jag ej lagt ner tankeenergi på.
Jag är fisk, och var sängvätare nästan till tonåren. Jag och Henrik Schyffert.
Hur gick det för Bamse, vet du om han fick tillbaka sina saknade tingestar?
Förresten, är det klubban ni skriver/tilltalar i texterna?
Skrivet av fen den 12 juni, 2009 kl. 21:56 #
fen: Hellre sängvätare än lipsill.
Jag tror att Bamse och Jägar'n kom till någon typ av ekonomisk förlikning (de är åtminstone vänner än i dag).
Skrivet av Wandus den 12 juni, 2009 kl. 22:08 #