En naturlig skönhet
Jag trodde knappt mina ögon när den väna varelsen sträckte fram sin hand och hälsade. Hon var fulländad. Hennes yttre var raka motsatsen till de pornochica, hårdsminkade vulgo-brudar som kastar upp sina stinna silikonbröst i ansiktet på en vart man än går och var man än står.
Hon hade stil, klass, ja rent avgrace. Vad gjorde då denna stilfulla och gracila varelse i min närhet? Jo, hon kontrollerade min syn för att se om jag behövde införskaffa ett par terminalglasögon (omskrivning av läsglasögon, dvs sådana som vi gamlingar använder för att kunna läsa tidningen).
Åh, hennes naglar var underbara. Inte så där sönderbitna eller vulgärlackade utan helt perfekt underhållna, välbehållna, välvårdade, perfekta i längd, strålande i lyster, rena och formfulländade. Den kritvita randen bröt så vackert mot den rosa kanten och mitt i en av naglarna fanns skönhetsfläcken som ytterligare förhöjde det sublima i naglarnas skönhet, en liten, liten vit kalkfläck.
Om jag hade varit en karaktär i en romantisk komedi i stället för en livs levande gubbe hade jag givetvis kommenterat denna kalkfläck, tycke hade då genast uppstått mellan mig och den sagolikt vackra kvinnan och vi hade efter 1 timme och 35 minuter – alla romcom är cirka 95 minuter långa – levt lyckliga i alla våra dagar.
Inte nog med hennes formfulländade naglar, hon bar dessutom ett par synnerligen passande glasögon. Som många riktigt eleganta kvinnor hade hon valt ett par vassa, kantiga glasögon att kontrastera mot hennes mjukt ovala, feminina anlete. Glasen var lätt tonade och bakom dem tittade ett par pigga brungröna ögon fram. Så vitt jag kunde förnimma bar hon inget läppstift, smink (eller så var hon ytterst modest sminkad), parfym, nagellack eller andra produkter som kunde dölja hennes skönhet.
Jag föll pladask för hennes naglar, glasögon och stil.
Hennes upphöjda skönhet gjorde mig glad och varm i själ och hjärta (ja, i själva verket blev jag glad och varm både här och där).
Hon var verkligen enastående vacker.
Postat i: Stil och mode Permalink Kommentarer [18]
28 maj
kl. 19:42
Oj, så vacker hon var!Jag trodde knappt mina ögon när den väna varelsen sträckte fram sin hand och hälsade. Hon var fulländad. Hennes yttre var raka motsatsen till de pornochica, hårdsminkade vulgo-brudar som kastar upp sina stinna silikonbröst i ansiktet på en vart man än går och var man än står.
Hon hade stil, klass, ja rent avgrace. Vad gjorde då denna stilfulla och gracila varelse i min närhet? Jo, hon kontrollerade min syn för att se om jag behövde införskaffa ett par terminalglasögon (omskrivning av läsglasögon, dvs sådana som vi gamlingar använder för att kunna läsa tidningen).
Åh, hennes naglar var underbara. Inte så där sönderbitna eller vulgärlackade utan helt perfekt underhållna, välbehållna, välvårdade, perfekta i längd, strålande i lyster, rena och formfulländade. Den kritvita randen bröt så vackert mot den rosa kanten och mitt i en av naglarna fanns skönhetsfläcken som ytterligare förhöjde det sublima i naglarnas skönhet, en liten, liten vit kalkfläck.
Om jag hade varit en karaktär i en romantisk komedi i stället för en livs levande gubbe hade jag givetvis kommenterat denna kalkfläck, tycke hade då genast uppstått mellan mig och den sagolikt vackra kvinnan och vi hade efter 1 timme och 35 minuter – alla romcom är cirka 95 minuter långa – levt lyckliga i alla våra dagar.
Inte nog med hennes formfulländade naglar, hon bar dessutom ett par synnerligen passande glasögon. Som många riktigt eleganta kvinnor hade hon valt ett par vassa, kantiga glasögon att kontrastera mot hennes mjukt ovala, feminina anlete. Glasen var lätt tonade och bakom dem tittade ett par pigga brungröna ögon fram. Så vitt jag kunde förnimma bar hon inget läppstift, smink (eller så var hon ytterst modest sminkad), parfym, nagellack eller andra produkter som kunde dölja hennes skönhet.
Jag föll pladask för hennes naglar, glasögon och stil.
Hennes upphöjda skönhet gjorde mig glad och varm i själ och hjärta (ja, i själva verket blev jag glad och varm både här och där).
Hon var verkligen enastående vacker.
Postat i: Stil och mode Permalink Kommentarer [18]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/wandus/entry/vilken_sk%C3%B6nhet1
Skriv en kommentar:
Tänk att få vara en kvinna som beskrivs så vackert
och kärleksfullt. Jag känner hur den där dumma avunden försöker gräva sig igenom det som spjärnar emot det som säger "var glad för hennes skull bara" OK jag är glad för hennes skull och förstås också över att se det mjuka, poetiska draget hos Wandus..
Trevlig helg med många vackra tankar.
Skrivet av Margaretha den 28 maj, 2010 kl. 22:12 #
Skynda dig att smida nu innan hon blir gravid! ;)
Skrivet av Kattlådan den 28 maj, 2010 kl. 23:04 #
Margaretha: Hejsan! Tackar, tackar.
Skrivet av Wandus den 29 maj, 2010 kl. 00:26 #
wow, men ser du inte i syner..så syna henne noga .. så hon inte likar dig alltför mycket
Skrivet av Gunilla den 29 maj, 2010 kl. 00:31 #
Kattlådan: Det är så svårt att flirta och verka cool när man snubblar på tungan. ;)
Skrivet av Wandus den 29 maj, 2010 kl. 00:31 #
Gunilla: Kanske förvred hon synen på mig men som jag minns hennes uppenbarelse så var hon den vackraste kvinna jag sett.
Skrivet av Wandus den 29 maj, 2010 kl. 00:32 #
Vad väntar du på???!! Det kanske är som i en romantisk film! Du får väl gå dit och tappa en lins så att ni börjar leta på golvet och krockar med huvudena och sånt!! Nu ser jag fram emot att höra om både 100 bärs och en kärlekshistoria=)
Skrivet av Sara på jobbet den 29 maj, 2010 kl. 00:38 #
Sara: Min kärlekshistoria med ölen är en ständigt pågående romans som förhoppningsvis kommer att spira i resten av mitt liv. :)
Skrivet av Ölgubben Wandus den 29 maj, 2010 kl. 11:42 #
Droppa ölen honey och satsa på brudarna istället. Det måste bara ge mera. :)
Skrivet av Kattlådan den 30 maj, 2010 kl. 00:40 #
Kattlådan: Som den fegis jag är tar jag det säkra alternativen och håller mig till ölkruset och överlåter krusandet av damer åt småstadscasanovorna.
Skrivet av Wandus den 30 maj, 2010 kl. 12:38 #
Den som inte agnar betet får aldrig napp. Hälften vågat osv av floskler. Vi kan inte fortsätta att sitta och trycka på våra kammare och hoppas att någon hittar oss i all evighet. Det håller inte. Ut och jaga, min vän!
Skrivet av Kattlådan den 30 maj, 2010 kl. 13:49 #
Ett gott råd! Skaffa dig en riktig fultant. Då varar kärleken längre och du får ha henne ifred. Utseende är bara någon initial övergångsfas. Sedan vänjer man sig.
Skrivet av Goran van Den Buske den 01 juni, 2010 kl. 07:02 #
Goran: Fultant ... är det motsatsen till en fin flicka? ;)
Skrivet av Wandus den 03 juni, 2010 kl. 16:24 #
Nä, det är väl motsatsen till fingubbe?
Skrivet av Goran van Den Buske den 04 juni, 2010 kl. 11:54 #
Wandus, Wandus, jösses så du skriver. Jag blir alldeles varmpirrig av att leva mig in i dina ord och den vackra känsla du förmedlar bor i dig. Du kan väl inte låta detta slippra iväg?!
Du får inte låta henne gå miste om det/dig!
Kär och förblindad (i rätt händer, i dubbel bemärkelse)!
Skrivet av fen den 08 juni, 2010 kl. 20:36 #
fen: Ja visst ja, jag var ju betuttad ... det hade jag (nästan) glömt bort i och med helgens skörlevnad tillsammans med ett gäng skabrösa gubbar och att jag för tillfället är översvämmad av jobb. Mycket trevligt att se din signatur i bloggkommentarerna igen. Hur går det med ditt bloggande? Länk emottages tacksamt.
Skrivet av Wandus den 09 juni, 2010 kl. 11:04 #
Du får ta dig en tur till optikern och köpa en putstrasa till glasögonen - då ska du se att du kommer på banan i full fart igen :)
Jag har ingen blogg men mellan varven funderar jag på att skapa en, då när någon tanke fastnar i mitt huvud som vill ut. Jag tänker genast "synd att dessa briljanta tankar går till spillo på mig, nu skulle jag haft min blogg och delat med mig broderligt" ;)
Skrivet av fen den 09 juni, 2010 kl. 13:34 #
fen: Dina tankar är alltid välkomna här. ... och när det gäller optikerbesök så känner jag att glasögonen börjat skava, att det vore bra att köpa in lite ögondroppar, kanske skulle jag också behöva titta på ett par nya solglasögon ... ;)
Skrivet av Närsynte och försynte Wandus den 09 juni, 2010 kl. 19:14 #